Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

”Europa har en akademisk frihetskris”

DET NYA UNGERN, DEL 2. Centraleuropeiska universitetet, med band till filantropen George Soros, håller på att flytta från Ungern. Ett försök att skapa en rättvisare juridisk spelplan, eller en inskränkning av den redan hotade akademiska friheten? Tobias Samuelsson har träffat parterna i konflikten.

Vid turiststråken som löper längs Nádorgatan, ett par kvarter från Donaufloden i Budapest, ligger det Centraleuropeiska universitetet, CEU, inrymt i flera historiska byggnader. I entrén möts jag av ett stort porträtt av grundaren och den ungersk-amerikanske filantrop vars namn universitetet har kommit att förknippas med, George Soros.

På ett par år har CEU hamnat i politikens centrum och blivit något av en symbol för den liberala demokratins reträtt. 

I premiärminister Viktor Orbáns politiska narrativ spelar George Soros återkommande rollen som antagonist. ”Låt inte Soros få det sista skrattet” löd texten på regeringens affischkampanj häromåret och Soros stiftelse, Open Society Foundations, har av Orbán anklagats för att uppmuntra till illegal invandring och underminera Ungerns kulturella identitet.

”Det är inte bara ett exempel på begränsning av akademisk frihet – mina kollegor, studenter och deras familjer tvingas ut ur landet.”

Förra året klubbades ett lagpaket, som av regeringen själv fick namnet ”Stoppa Soros-lagen”, med syftet att försvåra för icke-statliga organisationer som jobbar med flyktingfrågor att verka i Ungern. Efter det stängde Soros stiftelse ner sitt sista kontor i landet.

Nu är det universitetets tur. Flyttlasset har precis gått till Wien när jag träffar Liviu Matei som är prorektor på CEU. I månadsskiftet september-oktober flyttade stora delar av administrationen från Budapest.

– Beslutet är unikt. Detta är första gången som ett universitet tvingas ut ur ett land som är medlem i den Europeiska Unionen. Det är verkligen enastående. Det är inte bara ett exempel på begränsning av akademisk frihet – mina kollegor, studenter och deras familjer tvingas ut ur landet, säger Liviu Matei som är sammanbiten, men inte skräder orden om regeringens beslut.

Från Dubrovnik till Wien

Själv fick han sin doktorshatt i Bukarest. Det utpräglat internationella universitetet har en överväldigande del av såväl lärare som studenter med ursprung i andra länder än Ungern. CEU har under åren haft filialer över hela Centraleuropa och idén om ett universitet föddes inte heller i Budapest utan i Dubrovnik i forna Jugoslavien – nu Kroatien. Våren 1989 började en grupp regimkritiker och intellektuella diskutera förutsättningarna för ett nytt internationellt universitet som skulle understödja demokratisering av Öst- och Centraleuropa. De ville stoppa kompetensflykten och utbilda nästa generations makthavare.

George Soros, som bodde i New York, hade varit angelägen om att stödja anti-totalitära ansträngningar och finansierade flera oppositionsgrupper. Den mest kända lär vara Charta 77, som initierades som en motreaktion på att Pragvårens liberaliseringar rullades tillbaka. Censureringen hade trappats upp och ifrågasättande forskare och intellektuella blev av med sina jobb eller tvingades i landsflykt. Motståndet nådde sin kulmen med sammetsrevolutionen som befriade Tjeckoslovakien och banade väg för dissidenten Václav Havel till presidentposten.

Det är i denna omvälvande tid som Soros fick frågan om han ville bidra till byggandet av ett nytt universitet.

Han sade först nej, men inom kort omkullkastades allt. När de ungerska gränsvakterna kom tillbaka till jobbet efter förstamajfirandet 1989 började de riva ner taggtråden mot Österrike med regeringens goda minne – kommunistpartiet hade stegvis luckrat upp reseförbudet och de såg inga skäl till att fortsätta underhålla 24 mil av elstängsel.

Få anade vilken boll de hade satt i rullning och när Berlinmuren föll under hösten ändrade sig Soros. 1991 kunde det nya universitetet invigas och med som grundare fanns flera profiler bakom motståndsrörelsen. Václav Havel hjälpte universitetet att öppna i en gammal fackföreningslokal i Prag, men ledningen hamnade i osämja med Havels efterträdare och flyttade snart verksamheten till Budapest.

George Soros utanför CEU. Foto: Tuba Zoltan/CEU (CC BY-NC-ND 2.0).

25 år senare är det konflikten med den ungerska regeringen som tvingar det Centraleuropeiska universitetet att packa flyttlådorna än en gång. Bakgrunden är en lag som Viktor Orbáns regering klubbade igenom två år tillbaka, om utlandsfinansiering av universitet. Universitet som är registrerade i utlandet, men driver ungerska filialer, måste framöver även bedriva undervisning i hemländerna. Av kritiker kallas lagen lex CEU, då de anser att den enbart är riktad mot just det Centraleuropeiska universitetet.

I USA sker ackreditering på delstatsnivå, men CEU har aldrig bedrivit undervisning i New York, där universitetet finns registrerat. För att nå upp till de nya kraven svarade universitetet med att sätta upp ett samarbete med Bard College i New York, där det nu erbjuder utbildningar.

Den ungerska regeringen vägrade godkänna upplägget. De som redan har påbörjade utbildningar kan slutföra dem och den del av verksamheten som är ungerskt ackrediterad, vilket uppgår till ungefär en femtedel, kan fortsätta bedrivas i Budapest. De allra flesta av de studenter som påbörjade sina studier den här hösten, fick dock göra det i Wien, dit också den mesta av verksamheten flyttar, även om universitetet hoppas att upplägget blir tillfälligt. 

Orbán och universiteten

Liviu Matei menar att Viktor Orbáns regering systematiskt har undergrävt den akademiska friheten i Ungern, där de nya reglerna för utlandsfinansiering bara är några i raden av förändringar som har påverkat CEU:s förutsättningar att verka i Budapest.

Liviu Matei är prorektor på det Centraleuropeiska universitetet i Budapest. Foto: Tobias Samuelsson.

Det handlar dels om detaljstyrning. I oktober förra året drog regeringen in finansieringen och ackrediteringen för genuskurser, som förutom vid CEU har givits vid ett av de statliga universiteten. Vidare behöver organisationer som anses främja illegal invandring betala en extra skatt på 25 procent av hela omsättningen. Vid en första anblick är det svårt att förstå hur det skulle drabba CEU, men Matei utvecklar:

– Det gäller även universitet, så om vi undervisar en kurs om migration och regeringen tänker ”Åh, det där uppmuntrar till invandring, illegal invandring”, tvingas vi betala en sådan skatt. Därför har vi också slutat med våra kurser för asylsökande – som är här legalt – för vi har inte råd att ta en sådan risk, berättar Matei.

Men det handlar också om mer övergripande statlig styrning av universiteten. Det allra senaste av den ungerska regeringens uppmärksammade beslut på utbildningsområdet rör den Ungerska vetenskapsakademin, vars traditionella uppgift att fördela forskningsstöd i stället föreslås flytta till en statlig myndighet.

”Ungern är förmodligen det enda landet som har haft en principer om akademisk frihet i konstitutionen och raderat dem.”

Sedan 2017 utser regeringen dessutom de statliga universitetens kanslerer, som fungerar som ekonomiansvariga. Det officiella syftet är att minska den administrativ bördan, men Matei menar att det i själva verket har politiserat universiteten:

– Regeringen kan utse vem de vill och den personen har vetorätt över alla beslut som universitetets rektor tar som har ekonomiska implikationer. 

– Och uppenbart: allt som ett universitet gör har ekonomiska implikationer. Dessa personer blir därmed de som de facto fattar besluten på universiteten, och de fattar ofta tydligt politiskt beslut.

Från universiteten kom protester, då den nya strukturen ansågs begränsa universitetens autonomi och undergräva den akademiska friheten, som skyddades av konstitutionen. De fick rätt av regeringen, som svarade med att se över grundlagen:

– Principen om akademisk frihet och universitetens autonomi ströks i princip, så Ungern är förmodligen det enda landet som har haft principer om akademisk frihet och universitetens autonomi i konstitutionen och raderat dem, säger Matei.

Orbáns alter ego

Ett kamerateam håller på att packa ihop när jag blir insläppt i regeringens pressrum tillsammans med andra journalister. Statsrådsberedningen ligger bara ett par hundra meters promenad från CEU och pressrummet är pompöst och två stålpjäser till talarstolar pryder podiet framför fyra uppställda ungerska flaggor.

Det är här Viktor Orbán möter pressuppbåd, men det är inte så Zoltán Kovács kommunicerar med omvärlden. När han en kvart sen anländer skämtar han om rummets bombasm och är på väg att rycka åt sig en stol innan en av hans assistenter hinner före.

Zoltán Kovács är den ungerska regeringens talesman. I den rollen är han på ständig Europaturné för att försvara den ungerska regeringens politiska linje.

Zoltán Kovács är den ungerska regeringens talesperson. Foto: Tobias Samuelsson.

Han är på många sätt också Orbáns perfekta alter ego: charmig och karismatisk med välsmort munläder. På oklanderlig engelska börjar han lika självsäkert som avslappnat prata om Fidesz politiska framgångssaga.

– I det här landet är stödet för liberalism inte särskilt starkt. Det politiska parti som gick till val på ett sådant politiskt program blev inte bara impopulärt, det har i princip försvunnit, säger Kovács.

Det är svårt att invända. Det liberala partiet som styrde tillsammans med socialistpartiet åkte ur parlamentet 2010, och lade sedan ner. Socialistpartiet, som också hör den liberal-demokratiska fåran till, kollapsade. I fjol tog Viktor Orbán hem sin tredje valseger nationellt sedan maktövertagandet.

Kovács pratar gärna om det folkliga stödet bakom regeringens politiska projekt, men också om en uppblåst mediebild, när det som han benämner som den liberala pressen ska försöka sig på att rapportera om en icke-liberal regering. Som talesman har han också varit den som fått svara för regeringen i frågan om fallet med CEU. I våras twittrade han: 

Sorosuniversitetet lämnar men stannar. Det är allmänt känt att ett betydande antal kurser fortfarande kommer att hållas i Budapest. Det är ingenting annat än en politisk bluff av Soros-stil, vilket inte ens förtjänar regeringens uppmärksamhet.

Jag hinner inte fråga om det, förrän han ändå uppmärksammar frågan.

– Jag har tillbringat sju år på Centraleuropeiska universitetet och har en doktorsexamen därifrån, så jag har en del kunskap från insidan, säger Kovács och fortsätter prata om rektorn på CEU:

– Han gillar inte höger-mitten-regeringen som styr det här landet och han har ljugit under de senaste två, tre åren.

”Amerikanska versionen av Centraleuropeiska universitetet är ett offshore-universitet.”

Den kritik som Kovács vädrar kring Soros universitet, kokar dock ner till krasst juridiska resonemang. CEU har två juridiska personer, en ungersk och en amerikansk, förklarar Kovács, men det är bara den ungerska som har existerat i praktiken:

– Den amerikanska delen av CEU är bara en juridisk form – en tom juridisk form. Den har inget campus. Ingen akademisk personal. Det existerar bara i USA i lagens mening, då det är registrerat där. Det finns ett kontor, där en person sitter, allt annat – alla akademiska aktiviteter, all undervisning sker i Ungern, säger Kovács och fortsätter försöka övertyga om att CEU är en akademisk motsvarighet till ett brevlådeföretag:

– Det var en amerikansk senator, tror jag, som använde dessa ord: ”Amerikanska versionen av Centraleuropeiska universitetet är ett offshore-universitet.”

Problemet enligt Kovács är att CEU har fått en särställning, och nu skapar regeringen en mer rättvis spelplan. Universitetet, det kan anpassa sig efter regeringens krav, eller lämna, konstaterar han krasst.

”Det är väl ingen överraskning att den här regeringen inte är någon vän till Soros.”

Efter träffen med Kovács möter jag Ágoston Sámuel Mráz, som är vd på den regeringsfinansierade tankesmedjan Nézőpont Intézet. När jag frågar honom om hur regeringen resonerar om CEU får jag i delar ett liknande svar:

– Det här universitetet har en mycket speciell status som innebär att det inte har några kandidatutbildningar, utan bara avancerad nivå och doktorandnivå. Den möjligheten fick det under 90-talet då Soros, som var en viktig filantrop bakom många projekt och kulturevenemang, hade lobbymakten, vilket gjorde att CEU kunde accepteras som ett universitet i full skala, även om det inte undervisar på kandidatnivå.

Men till skillnad från Zoltán Kovács menar Mráz också att det kokar ner till en ideologisk konflikt:

– Det är väl ingen överraskning att den här regeringen inte är någon vän till Soros. De började titta närmare på förordningen och efter granskningen svarade Soros inte med någon lösning.

– Soros och Orbán är ideologiska fiender – ingen av dem kan föreställa sig att göra en överenskommelse med varandra.

Den akademiska frihetens kris

– Europa har en akademisk frihetskris, sade Liviu Matei när vi träffades på CEU. 

Han hänvisade då till en brittisk studie av Terence Karran, som är professor i högre utbildning vid Lincoln University i Storbritannien. Dels för att visa hur utvecklingen i Ungern har drabbat den akademiska friheten, men också för att visa en större europeisk utveckling. 

Karran har undersökt akademisk frihet i hela EU, där det framkommer att mer än 60 procent av alla tillfrågade universitetsanställda inte vet vilka rättigheter som akademisk frihet garanterar dem.

– Det är för att vi har ignorerat akademisk frihet under de senaste 20 åren i Europa. Det är ett underutvecklat och undervärderat koncept, sade Matei.

Karran har också gjort en sammanställning av det juridiska skyddet för akademisk frihet i EU. Tyskland, liksom Kroatien och Bulgarien, toppar mätningen. Kanske är det inte så förvånande: erfarenheterna från ett totalitärt förflutet är lärdomar som vittnar om som vad som händer när staten lägger sig i universitetens och enskilda akademikers verksamhet. För många andra, annars demokratiskt högtstående länder som har haft färre skäl att reflektera kring betydelsen av akademiska frihet, är resultaten mindre smickrande. I Danmark blev studien särskilt uppmärksammad när den kom, vilket också tvingade fram politiska förändringar. Danmark hamnade nämligen på femte plats – från botten, bara någon plats över Ungern.

Precis över Danmark rankades Sverige. Karran lyfter också fram Sverige som ett unikt exempel i Europa, då vi skyddar akademisk frihet i forskning, men ”nämner inte akademisk frihet för undervisning i varken grundlagen eller i annan lagstiftning”. 

”Vi har ignorerat akademisk frihet under de senaste 20 åren i Europa.”

Få uppskattar att påpeka andras svagheter mer än den ungerska regeringen. I somras när Finland, i egenskap av EU:s ordförandeland, riktade kritik mot rättsutvecklingen i Ungern, svarade Zoltán Kovács med att vända kritiken mot Finland, för att landet saknar konstitutionsdomstol och att domare utses direkt av regeringen. Det gjorde inte kritiken mot Ungern mindre relevant, men det är svårare att kritisera andra när man själv har tappat ansiktet. Bara det är ett skäl för annars framstående demokratier att ge akademisk frihet mer eftertanke. Men snarare än som en demokratisk princip, borde vi prata om akademisk frihet som en förutsättning för enskilda akademikers arbete, menar Matei: 

– Du kan inte producera ny kunskap genom forskning och du kan inte leverera en bra utbildning om regeringen styr vad du ska studera eller vad du inte kan studera.

– Akademisk frihet är inte ett privilegium. Det är en nödvändig förutsättning för att ett universitet ska kunna fullgöra sitt uppdrag.