Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Svend Dahl: Hellre en partiledare i Vegas än åtta i kammaren

Tänk om Ebba Busch hade vågat hålla samma tal i riksdagen som på teknikmässan i Las Vegas häromveckan. Det skriver Smedjans chefredaktör Svend Dahl efter att ha lyssnat på årets första partiledardebatt.

Ebba Busch talar på Consumer Electronics Show i Las Vegas den 8 januari. Photo by Ian Maule/AFP

Häromveckan var Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch i Las Vegas. Sverige hade av den amerikanska branschorganisationen Consumer Technology Association utsetts till ett av världens mest innovativa länder, och näringsministern tog emot priset på den viktiga teknikmässan CES.

Talet som Busch höll på mässan har med rätta hyllats på sociala medier. I talet beskrev hon Sveriges resa från att vid 1800-talets mitt vara en fattig avkrok i norra Europa, som många valde att lämna för den nya världen, till att tack vare en kombination av tillit, hårt arbete, innovationskraft och öppenhet bli ett av världens rikaste och mest välmående länder. Bakom näringsministern rullade en lista över svenska innovationer och globalt framgångsrika företag: Från kullager och dynamit till H&M och Spotify.

Budskapet var förstås att Sverige är ett attraktivt land att göra affärer i. We are open for business, som näringsministern konstaterade. 

Men här finns förstås också en politisk berättelse. Det var liberaliseringar från mitten av 1800-talet och några decennier framåt som lade grunden för det svenska välståndet. Och det är liberaliseringarna från 1980-talet och framåt som gjort Sverige till dagens land av framgångsrika entreprenörer och techföretag.

Utan avregleringar och skattesänkningar skulle Sverige ha varit betydligt fattigare och mindre dynamiskt.

Det är en Sverigebild som speglar det som Ruchir Sharma konstaterar i den läsvärda boken What Went Wrong with Capitalism (2024), nämligen att Sverige är ett av de länder som de senaste decennierna varit bäst på att rulla tillbaka staten och skapa en mer välfungerande marknadsekonomi med växande företag och stigande välstånd. Utan de avregleringar och skattesänkningar som genomförts de gångna 40 åren skulle Sverige ha varit betydligt fattigare och mindre dynamiskt.

Kontrasten mellan den optimism som präglade KD-ledarens tal i Las Vegas och stämningen i riksdagen i samband årets första partiledardebatt som hölls på onsdagsförmiddagen kunde knappast vara större. För i riksdagen var det som vanligt en känsla av kris och nostalgi som dominerade. Idén om Sverige som landet där framtiden redan hänt brukade vara en socialdemokratisk företeelse, men nu har denna jakt på ett förlorat paradis bäddat in hela det politiska landskapet. 

Ulf Kristersson (M) talade i debatten om de yttre och inre hoten mot Sveriges säkerhet – från rysk hybridkrigföring till gängkriminella och våldtäktsmän. I tilltagande utsträckning låter Kristersson som Danmarks statsminister Mette Frederiksen – den politiker som kanske tydligare än någon annan gjort krisen till sin politiska framgångsfaktor.

Magdalena Andersson (S) talade om att allt gått fel sedan Ulf Kristersson tillträdde.

Jimmie Åkesson (SD) talade om hur ett Sverige som hade både el och sammanhållning slagits sönder. 

Nooshi Dadgostar (V) talade om hur allt det som gjorde Sverige starkt monterats ned – inte minst genom apoteksavregleringen.

Muharrem Demirok (C) talade om att Sverige inte mår bra och att landsbygden svikits.

Ebba Busch (KD) talade om att regionerna är ett elände. 

Daniel Helldén (MP) talade om Putin och klimatet och att regeringens politik gör det hela ännu värre. 

Och Johan Pehrson (L) talade om Ryssland och flumpedagogiken. 

Det är inte lätt när det är svårt.

Jag menar inte att förringa något av de samhällsproblem regeringen försöker lösa – jag uppskattar både den strama migrationspolitiken och den kraftfulla kriminalpolitiken – och vill absolut inte förringa hoten i omvärlden. Det är dessutom rentav troligt att det är just detta som, tillsammans med rödgrön splittring, vinner nästa val åt Tidöregeringen.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Men jag skulle ändå önska att någon borgerlig partiledare slagit an samma ton som Ebba Busch gjorde i Las Vegas. Man kan också fundera över varför KD-ledaren inte själv gjorde det. Det hade varit en borgerlig berättelse om vilket land Sverige är och ska vara, och en befriande kontrast till både eländesbeskrivningar och återkommande krav på mer av politisk kontroll. 

För det går inte att komma ifrån att det är ett svaghetstecken för svensk borgerlighet, när S-ledaren är den enda i en partiledardebatt som talar om vikten av ekonomisk tillväxt (om än i samma andetag som sänkta skatter beskrivs som ett problem) och V-ledaren är den enda som nämner ”växande företag” som något eftersträvansvärt. 

På börsen brukar det heta att pessimisten får lägga ut texten i långa djupsinniga intervjuer, medan det är optimisten som tjänar pengarna. Jag tänker ibland att svensk politik nog skulle må bra av den attityden. 

Dessutom är ekonomisk tillväxt en helt nödvändig grund om man vill kunna köpa fler drönare och ubåtar.