KDU: Våga bryta fackens makt
I Sverige hålls alltför många människor tillbaka av en stelbent arbetsmarknad. Det som behövs är en våg av borgerlig jobbpolitik som kan skölja över svensk arbetsmarknad och bryta fackföreningarnas makt, skriver Christian Carlsson och Felix Arnstedt, förbundsordförande respektive arbetsmarknadspolitisk talesperson KDU.
För oss kristdemokrater är målet att varje människa ska ges frihet och förutsättningar att utvecklas och forma sitt liv i nära gemenskap med andra. Jobb och egen försörjning är för de allra flesta en förutsättning för detta, och det är skäl nog till varför Kristdemokraterna borde vara beredda att gå längre för att reformera svensk arbetsmarknad.
Ett annat skäl är att människor i vårt land ska kunna känna sig trygga. För att klara det offentliga åtagandet när det kommer till polis, rättsväsende och sjukvård krävs nämligen att fler jobbar och bidrar. Färre måste leva på bidrag och bidragskostnaderna måste hållas nere.
Arbetsförmedlingens senaste prognos visar dock på att det blir allt svårare för lågutbildade att ta sig in på arbetsmarknaden. I dag går det elva sökande på varje enkelt jobb samtidigt som andelen lågutbildade uppgår till 11 procent av arbetskraften. Utmaningen har dessutom vuxit sedan flyktingkrisen 2015, då Sverige tog emot över 160 000 asylsökande.
Det innebär att barn kan gå hela grundskolan utan att se sina föräldrar gå till jobbet en enda dag.
Arbetslösheten bland infödda svenskar är nu cirka 4 procent, men hela 31 procent bland personer födda utanför EU. Utrikes födda utgör 17 procent av befolkningen, men mer än hälften av de arbetslösa. Samtidigt mottar de 60 procent av de utbetalda socialbidragen. Inget talar heller för en snabb integrering. Efter 15 år är det fortfarande endast 60 procent av flyktingarna och deras anhöriga som förvärvsarbetar. Det innebär att barn kan gå hela grundskolan utan att se sina föräldrar gå till jobbet en enda dag.
Det är uppenbart att arbetsmarknaden inte är utformad för att möta dagens utmaningar. Risken och kostnaden att anställa behöver minska drastiskt därför om inte fler snart får chansen till ett jobb och egen försörjning riskerar vi en farlig utveckling på grund av snabbt växande utanförskap, ökade motsättningar och splittring.
Mot bakgrund av detta presenterar KDU härmed följande reformagenda:
- Lägre löner – introduktionsanställningar
Vi förespråkar en ny anställningsform i form av introduktionsanställningar som skulle göra det möjligt att under en begränsad tid jobba till 50 procent av den kollektivavtalade minimilönen. Halva arbetstiden skulle betraktas som tid att lära sig jobbet. Samtidigt vill vi avskaffa dagens ineffektiva och subventionerade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förslaget skulle minska kostnaden att anställa samtidigt som den låga lönen skulle kunna kompenseras med en skattesänkning i form av höjt grundavdrag.
- Reformera LAS – inför flexicurity
Turordningsreglerna i LAS behöver slopas, men det behöver också kravet på saklig grund för uppsägning och företrädesrätten till återanställning. Risken att anställa måste minska ordentligt om fler ska få chansen till ett jobb. För den enskilde skulle dessa reformer mötas med en något längre uppsägningstid och en stark arbetslöshetsförsäkring, vilket påminner om Danmarks flexicurity. Ersättningsnivån bör vara 90 procent av inkomsten under den första månaden, upp till en månadsinkomst på 30 000 kronor, men därefter bör en snabb avtrappning ske för att öka drivkrafterna att snabbt komma i arbete. Både arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsersättningen bör vara tidsbegränsade, så att de inte blir till långsiktiga inkomstkällor eller passiviserar människor.
- Minska fackens makt
En av anledningarna till de höga ingångslönerna är fackförbundens oproportionerliga makt. Möjligheten till sympatiåtgärder måste därför slopas och en proportionalitetsprincip för strejk och andra fackliga stridsåtgärder behöver införas. Dessutom borde fackföreningar endast kunna utlysa stridsåtgärder om en majoritet av de fackanslutna på arbetsplatsen stödjer förslaget.
KD har visat ledarskap och banat väg för Alliansen i flera viktiga frågor under mandatperioden. Vi gjorde det när vi krävde en mer restriktiv migrationspolitik, när vi fällde decemberöverenskommelsen och när Ebba Busch Thor som enda partiledare krävde att riksdagen skulle få ta ställning till en gemensam borgerlig budget. Nu gäller det att också visa ledarskap på arbetsmarknadspolitikens område. Värdig vård och fler poliser kräver också en vassare jobbpolitik.
Christian Carlsson, förbundsordförande KDU
Felix Arnstedt, arbetsmarknadspolitisk talesperson KDU