Klimatgycklarna är bara toppen på isberget

Talkshow, gyckel och matlagningsprogram – så beskriver gycklargruppen Trix sin föreställningen, som var ett huvudnummer inom klimatsatsningen ”Svett och watt”.

2,8 miljoner kronor fick Förbundet Agenda 2030 för projektet av Naturvårdsverket efter en ambitiös bidragsansökan inom ramen för Klimatklivet. Förutom föreställningarna spelade de in filmer, kartlade energianvändning och samlade in energitips på Instagram under hashtagen #svettochwatt.

Förbundet Agenda 2030 skulle själv bidra med 1,2 miljoner kronor, men Naturvårdsverket godkände att ideellt arbete räknades in och publiken beräknades ha bidragit med 264 000 kronor i obetald arbetstid bara genom att se föreställningarna, enligt Svenska Dagbladet.

Någon större överraskning är det kanske inte. Klimatklivet har sedan dag ett omgärdats av satsningar som det är lätt att raljera över. Om inte klimatgycklare har vi kunnat läsa om klimatterapeuter vars klienter fick en kombination av subventionerad matlagningskurs och klimatångestterapi.

I sammanhanget är det dock små satsningar det handlar om, men vår tids motsvarighet till bröd och skådespel – matlagningskurser och klimatgyckel – skymmer lätt Klimatklivets stora skamfläckar.

Dubbelräknade utsläppsminskningar

Regeringens flaggskepp på klimatområdet omfattar nu över 3 200 projekt som fått lokala investeringsstöd. Sammanlagt uppgår stöden för 2020 till närmare två miljarder kronor.

I förra veckan riktade Svenska Dagbladets granskare ljuset mot en av Klimatklivets större satsningar: stöd till utbyggnad av laddinfrastruktur. Granskningen av de 29 bostadsrättsföreningar och samfälligheter som fått mest pengar visade att 29 miljoner kronor för 2 324 laddstolpar betalats ut, men att bara ett knappt 60-tal av dessa faktiskt används. När föreningarna tillfrågades erkände i stället många att ett tungt vägande argument bakom satsningen på laddstolpar till enskilda, eller alla föreningens parkeringsplatser, var att öka värdet på bostadsrätterna.

Klimatklivet omfattar i stora delar åtgärder på områden där det redan finns styrmedel.

Naturvårdsverket har dock kallt räknat med att varje installerad laddstolpe leder till att en bensin- eller dieselslukande bil byts ut mot en elbil – eller vilket fall en hybrid.

Så är uppenbarligen inte fallet, men utöver bidrag för laddstolpar finns en det en rad åtgärder som syftar till att få fler att byta till elbil, som bonus malus-systemet där elbilsköpare kan få 60 000 kronor i bonus – supermiljöbilspremien, som den tidigare kallades. Konsekvensen blir att utsläppsminskningar dubbelräknas, vilket regeringens expertmyndighet Riksrevisionen konstaterade i sin granskningsrapport av Klimatklivet.

Det finns EU-regler som begränsar subventioner inom sektorer som omfattas av EU:s handelssystem med utsläppsrätter och inom Sveriges elcertifikatsystem, men Klimatklivet omfattar trots det i stora delar åtgärder på områden där det redan finns styrmedel. Konjunkturinstitutet har konstaterat att ”stöd i många fall getts till åtgärder som avser utsläpp som redan regleras av en full koldioxidskatt”.

Konsekvenserna är allt annat än obetydliga. Om EU:s utsläppshandel rundas leder det till att utsläppen vägs upp på andra håll. Och när stöd ges till sektorer som redan omfattas av koldioxidskatten får man räkna med bortfall av skatteintäkter på över 1 000 kronor per ton i utsläppsminskning.

I praktiken leder det till att åtgärder först övervärderas och sedan genomförs trots att dess kostnadseffektivitet kraftigt kan ifrågasättas. Enligt Naturvårdsverkets statistik varierar kostnaden mellan 1 000 och 4 000 kronor per ton koldioxidutsläpp för åtgärderna inom Klimatklivet, men Riksrevisionen konstaterade att beräkningarna varken tog hänsyn till dubbelräkning av utsläppsminskningar, om utsläppsminskningarna av åtgärderna faktiskt blev av eller om åtgärderna hade genomförts även utan stöd.

Läs också: Låt bilisterna betala för vägarna

Dyrköpta glädjekalkyler

När hela kedjan av åtgärder räknas samman så blir uppskattningen en helt annan. Riksrevisionen kom fram till att kostnaden per ton koldioxid i utsläppsminskning för åtgärderna som går ut på att få fler att byta sin tankade bil till en laddad sådan, blev hela 8 500 kronor.

Det kan jämföras med Miljömålsberedningens förslag till nya utsläppsmål, som räknade med att en höjning av koldioxidskatten på ungefär 3 000 kronor per ton koldioxidutsläpp skulle räcka för att nå de klimatmål som Sverige har åtagit sig till 2030.

Att nå klimatmålen uteslutande genom höjningar av koldioxidskatten kan vara bekymmersamt av andra skäl. Klimatklivet har ett brett anslag och omfattar både mer och mindre effektiva stödformer, allt ifrån investeringsstöd för byte av oljepannor och laddstolpar till inspirationskurser. Delar av stödet till laddstolpar lyftes dessutom ur Klimatklivet nyligen för att bli en egen stödform under namnet ”Ladda bilen”.

Men det särskilt uppseendeväckande som Riksrevisionen anmärker på är att regeringen inte har gjort några bedömningar om det finns effektivare sätt att uppnå klimatmålet inom transportsektorn. Och den konstaterar krasst att Klimatklivet ”inte är en del av en kostnadseffektiv styrmedelskombination för att nå det svenska klimatmålet till 2030”.

Det borde helt enkelt avvecklas.