Köp inte sossespinnet om las-utredningen
Regeringen ska nu genomföra las-utredningen. Det är en av de viktigaste liberala vinsterna och kommer ha betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt. Socialdemokraterna börjar redan försöka spinna det som någonting annat, men ingen borde låta sig luras av så genomskinlig vilseledning, skriver Caspian Rehbinder.
Efter att parterna misslyckats med att nå en överenskommelse om anställningsskyddet står det klart att regeringen ska genomföra förslagen från utredningen En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30). Det står i januariavtalet:
Om parterna når en överenskommelse om hur LAS ska reformeras på ett sätt som ger ökad flexibilitet ska regeringen istället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse. I annat fall genomförs utredningens förslag.
Utifrån det här skrev januaripartierna tillsammans utredningsdirektiv och tillsatte Gudmund Toijer som utredare. I utredningen satt också sakkunniga från regeringen. Kommittéförordningen som styr hur utredningar ska gå till, ger regeringens sakkunniga rätt att reservera sig eller tillfoga särskilda yttranden om de har en avvikande mening.
En sakkunnig från Finansdepartementet kan till exempel skriva: ”Av de ovan angivna skälen anser jag att betänkandet som helhet inte svarar upp mot uppdraget som följer av utredningens direktiv.” (Från sjukförsäkringsutredningens första betänkande, SOU 2019:2.)
Läs också: Parterna behöver inte mer tid
En annan formulering i samma stil: ”Även om vissa delar av betänkandet och förslagen är genomarbetade så är min samlade bedömning att betänkandet som helhet inte svarar upp mot uppdraget som följer av direktiven.” (Från sjukförsäkringsutredningens andra betänkande, SOU 2020:6)
Allt är klart och tydligt, svart på vitt, avtalat och utrett.
Som Liberalernas stabschef Erik Scheller har konstaterat är dessa yttranden ”tydliga markeringar från sakkunniga att detta inte håller måttet”. Scheller fortsätter: ”I LAS-utredningen finns inte ett enda motsvarande särskilt yttrande. Eller något alls för den delen.”
Från regeringens sakkunniga finns det inga invändningar. Både Stefan Löfven och Eva Nordmark har försökt kasta skugga över detta och påstått att utredningen skulle ha varit obalanserad. Det har varit en bluff. Det råder inga tvivel om att utredningen följt direktiven.
Till det kan man nu foga ytterligare en bekräftelse: I budgetpropositionen för 2021, skriven efter att Toijers utredning presenterats, upprepas januariavtalets ord. Om parterna kommer överens ska regeringen lägga förslag i linje med vad parterna vill. ”I annat fall ska regeringen, i enlighet med Januariavtalet, genomföra utredningens förslag.” (Utgiftsområde 14)
Allt är klart och tydligt, svart på vitt, avtalat och utrett.
Det här tycker Socialdemokraterna inte om. Alla fackliga centralorganisationer är på krigsstigen mot utredningens förslag, och att gå emot hela fackföreningsrörelsen gör ohyggligt ont för Socialdemokraterna. Men det är ändå vad de måste göra – löftet är tydligt, avtalet är på plats.
Centerpartiets Annie Lööf sade till Sveriges Radio att det här är en förtroendefråga: ”Det handlar i grund och botten om man kan lita på Socialdemokraterna när man sluter avtal? Är det man skriver under på och skakar hand på någonting värt?”
Om svaret är nej kommer Stefan Löfven bränna Socialdemokraternas broar till Centerpartiet och Liberalerna för all överskådlig framtid. Då är inte ens skriftliga avtal tillräckligt för att kunna lita på Socialdemokraterna. Det skulle göra regeringsmakten så gott som oåtkomlig, vilket är ett högre pris än någon socialdemokratisk statsminister lär vara beredd att betala. Särskilt en statsminister som gjort det till sin övergripande ambition att kunna regera med de liberala partierna.
Socialdemokraterna i Umeå berättar för Expressen att Stefan Löfven lovat dem att ”LAS-utredningen aldrig kommer att bli lag i sin nuvarande form”. Arbetarekommunens ordförande Alejandro Caviedes beskrev det som ett löfte att utredningen inte kommer att läggas fram som lagförslag ”som den ser ut i dag”, och trots att det står både i januariavtalet och statsbudgeten, menar Caviedes att det inte finns någon risk att han blir besviken på Löfven.
För att det ska gå ihop måste man tolka Caviedes bokstavligt, inte allvarligt.
Utredningen är på remiss. Den 26 oktober stänger remisstiden, och då kommer regeringskansliet att bereda en lagrådsremiss, som sedan granskas av Lagrådet innan det blir en proposition som lämnas till riksdagen, behandlas i utskott och blir ett utskottsbetänkande som till sist kan bli lag.
Under den beredningens gång kommer de fyra partierna i januariavtalet att granska och diskutera de olika remissyttrandena. Dels från intresseorganisationer, men också från sakkunniga juridiska och ekonomiska granskare som Advokatsamfundet, de juridiska fakulteterna, Arbetsdomstolen, Finanspolitiska Rådet och många andra. (Remissvar och remissinstanser kan man se här.)
I en seriös lagstiftningsprocess tar man intryck av remissvaren. Så gott som aldrig är ett förslag till lagtext exakt samma i utredningen som det till sist blir i lag. Löfvens löfte att lagen aldrig kommer bli av i nuvarande form är alltså i all väsentlighet ett ickebesked. Det finns ingenting som talar för att förslagen från Toijers utredning kommer att ändras på något avgörande sätt. Innehållet är klart och tydligt, och balansen är fastslagen sedan januariavtalet skrevs. Däremot kommer små detaljer att justeras, så som det alltid blir.
Genom att gardera sig med orden ”i nuvarande form” försöker Socialdemokraterna lägga grunden för att spinna minsta förändring som en stor vinst. Det kommer att vara genomskinligt och ganska osmickrande vid en kritisk granskning, men kan komma att reproduceras i både nyhetsmedier och kommentarer. Centerpartiet och Liberalerna bör vara på sin vakt här, och inte låta små lagtekniska justeringar störa den stora frågan: Las-reformen är en av de viktigaste i januariavtalet. Sveriges arbetsrätt behöver moderniseras, och Toijers utredning tar viktiga steg på vägen. Nu måste utredningens förslag tas vidare och bli lag.