Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Krönika

Rutger Brattström: Mer kapitalism i både Buenos Aires och Davos

På en dryg månad som Argentinas president har Javier Milei både hunnit rivstarta det ekonomiska reformarbetet och med ett tydligt försvar för marknadsekonomin bli det stora samtalsämnet på World Economic Forum. Rutger Brattström summerar en hektisk månad som kan göra skillnad för en eftersatt ekonomi.

Argentinas president Javier Milei utmanade deltagarna på Davosmötet med en hyllning av kapitalismens moral. Foto: Gian Ehrenzeller/Keystone via AP

Javier Milei svors in som Argentinas president den 10 december, och har rivstartat ett marknadsliberalt reformarbete. I förra veckan närvarade Milei vid World Economic Forum i Davos och stakade tydligt ut Argentinas nya riktning. När resten av de deltagande makthavarna och företagsledarna talade om större stat och fler regleringar tog Milei bladet från munnen och höll ett 23 minuter långt anförande om kapitalismens moraliska önskvärdhet och kollektivismens faror. De entreprenörer som vågar konkurrera på en fri marknad – med alla de risker det medför – beskrevs som hjältar och kontrasterades mot “parasiterna som lever på staten”, det vill säga företagen som hålls flytande av statliga subventioner och regleringar. 

***

Som väntat har den nya regeringens första tid varit stormig. Alla statligt anställda som anställdes under 2023 har avskedats och strax före jul utfärdade presidenten ett omfattande “nödvändighets- och brådskandedekret” för att ändra kurs på landet. Den här formen av dekret kan enligt landets konstitution utfärdas i särskilda nödlägen och blir omedelbart upphöjd till lag utan parlamentets godkännande. Parlamentet tar ställning till dekretet i efterhand och kan då ogilla förslaget. Presidenten menar att den pågående ekonomiska krisen är så pass allvarlig att den här formen av dekret är motiverad. Inflationen har nu skenat till över 200 procent och regeringen har kraftigt devalverat peson.

Dekretet innehåller en hel rad av omdanande arbetsmarknadsreformer. Den maximalt tillåtna provanställningsperioden förlängs från tre till åtta månader. Avgångsvederlagen vid uppsägning minskas rejält och mammaledigheten förkortas.

Vidare begränsas strejkrätten och demonstrationsrätten i dekretet, med särskilt fokus på att förbjuda trafikhinder – en vanlig taktik som används av strejkande argentinska fackförbund. Regeringen har också börjat ta betalt för de säkerhetskostnader som uppstår i samband med protester.

En betydande del av Mileis dekret innebär avskaffande eller förändringar av en mängd ekonomiska regleringar.

För att ytterligare stimulera ekonomisk aktivitet har regeringen förenklat byråkratin kring importprocesser. Denna åtgärd är tänkt att underlätta handelsflöden och stimulera tillväxten.

En betydande del av Mileis dekret innebär avskaffande eller förändringar av en mängd ekonomiska regleringar. Viktigast är de lagförändringar som möjliggör försäljning av statligt ägda företag.

Dekretet avreglerar också hyresmarknaden och gör det lagligt att sätta hyror i dollar, vilket är ett av de första stegen i Mileis planerade dollarisering av ekonomin. Dessutom införs ett års uppehåll för statliga byggprojekt i syfte att snabbt minska de statliga utgifterna.

De juridiska hindren för Mileis dekret är dock betydande. En av de viktigaste invändningarna är att dessa reformer har införts utan att ha övervägts ordentligt av kongressen. Domstolar har ifrågasatt ”nödvändigheten” och ”brådskan” bakom dekretet. Det har lett till att Argentinas arbetsdomstol tillfälligt har stoppat implementeringen av arbetsmarknadsreformerna i dekretet, något som regeringen planerar att överklaga. Det återstår att se huruvida reformer kommer att stå sig mot de rättsliga utmaningarna. 

Ännu mer omfattande än presidentordern är det stora lagförslagspaket, kallat omnibusförslaget, som regeringen presenterade den 27 december. Går förslaget igenom skulle det innebära en kraftig omstrukturering av landets ekonomi och statliga åtaganden, men regeringen kontrollerar bara 15 procent av parlamentets platser. Därmed behöver den förhandla med flera parter för att få igenom sin politik. Antagligen kommer det innebära att omnibusförslaget behöver ändras i stor utsträckning för att kunna röstas igenom. Det är ännu oklart om Milei är redo att förhandla eller om han hårdnackat försöker tvinga igenom hela sitt reformpaket, vilket troligen inte kommer att lyckas.

En av de mest kontroversiella delarna av omnibusförslaget är att ge presidenten extraordinära lagstiftningsbefogenheter under två års tid. Milei hävdar att detta är nödvändigt för att effektivt omforma landets förlegade system och hantera den pågående krisen. Kritiker varnar för att en sådan koncentration av makt i presidentens händer kan leda till ett farligt prejudikat och allvarligt undergräva den konstitutionella maktdelningen. Risken är att det öppnar för potentiellt maktmissbruk och underminerar de demokratiska principerna, vilket kan ha långsiktiga negativa effekter på landets politiska och juridiska struktur.

Förslaget inkluderar också planer på att privatisera 41 statligt ägda företag, däribland det stora statliga oljebolaget. Pensionssystemet reformeras och den exekutiva makten får större maktbefogenheter över statsskulden. 

Omnibusförslaget innehåller också fler reformer gällande demonstrationer och tar sikte på protester genom att definiera dem som brott mot allmän ordning. Det utökar straff och skapar nya brottskategorier som kan kriminalisera demonstranter och ledare för sociala rörelser. Förslaget ändrar också straffrätten och utökar rättfärdigandet för legitimt självförsvar och möjligheten för säkerhetsstyrkorna att använda dödligt våld. 

Dessutom innehåller förslaget förändringar i skattepolitiken. Skatten på export ska bli 15 procent på nästan alla varor i stället för att ha många olika nivåer. Skatten på sojabönor, Argentinas klart största exportprodukt, ska dock höjas från 31 till 33 procent för att minska det statliga underskottet.

Oförmågan att hantera hotet från fackföreningarna har gjort att de statliga utgifterna har fortsatt växa år efter år.

Mileis försök att inskränka strejk- och demonstrationsfriher kan utifrån tyckas auktoritära. Bakgrunden till  förändringarna i lagstiftningen är emellertid den enorma makt som fackföreningarna har i Argentina. De har starka band till det länge dominerande peronistpartiet och är ofta styrda av mäktiga familjer. Exempelvis har landets kanske starkaste fackförening, lastbilsförarnas, haft samma pamp, Hugo Moyano, som ordförande i 36 år. Styrelsen är packad med Moyanos barn och en av sönerna ledde tidigare tullarbetarunionen. Familjen Moyano har utretts för korruption, penningtvätt och bedrägerier men de flesta utredningar har runnit ut i sanden. Familjen kontrollerar transporterna av mat och bränsle till hela landet och har därmed hittills nästintill varit oantastlig. 2011 hotade exempelvis Hugo Moyano med en generalstrejk om inte en utredning av familjen om penningtvätt lades ner, vilket lyckades. När Milei under valrörelsen pratade om att göra upp med den politiska klassen, handlade det inte bara om konspirationsteorier utan framförallt om att ta tag i ett enormt argentinskt problem. 

Oförmågan att hantera hotet från fackföreningarna har gjort att de statliga utgifterna har fortsatt växa år efter år med fler och fler subsidier till nästan alla grupper i samhället. Fackföreningarna kommer försöka hindra Mileis reformarbete så mycket det bara går, och att försvaga deras makt är därmed en förutsättning för att kunna få Argentina på fötter igen. En generalstrejk är redan planerad den 24 januari. Det kommer bli ett svårt test för regeringen. 

***

Det mesta av reformarbetet väntar alltså på att behandlas både av domstolar och av parlamentet, men några förändringar har redan drivits igenom, såsom ett borttagande av de omfattande gassubventionerna till argentinska hushåll. 

Inom utrikespolitiken har Milei-regeringen redan gjort stora förändringar av inriktningen. Man har även tydliggjort att Argentina inte kommer att gå med i BRICS-initiativet för att skapa en ekonomisk världsordning vid sidan av dollarn och euron. I stället har Milei proklamerat att han söker liera sig med ”västerlandets fria nationer” – särskilt USA och Israel. Milei har också tydligt ställt sig på Ukrainas sida ända sedan kriget inleddes av Ryssland och har lovat att anordna ett fredstoppmöte med latinamerikanska ledare för att öka stödet för Ukraina i regionen, något som är välbehövligt då bland annat Brasiliens president Lula da Silva konsekvent vägrat att välja sida i konflikten. Volodymyr Zelenskyj närvarade för övrigt vid Mileis installation, vilket var hans första besök i Latinamerika.

Det starka stödet för Ukraina är en betydande förändring mot den politik som bedrevs av den förre presidenten Alberto Fernández, som träffade Rysslands president Vladimir Putin i februari 2022, samtidigt som ryska trupper strömmade mot Ukraina för att förbereda invasionen. Vid mötet uttalade Fernández sin önskan att med rysk hjälp möjliggöra för Argentina att lämna sin relation med både USA och Internationella valutafonden (IMF) och i utbyte verka för att stärka det ryska inflytandet i latinamerika.

IMF har gång på gång de senaste årtiondena gett Argentina nödlån, som landet haft svårt att betala tillbaka. Relationerna till IMF har förbättrats betydligt sedan Mileis tillträdande och Argentina har nu möjligheten att låna igen, vilket är nödvändigt då det tar tid att sänka statens utgifter.

På mycket kort tid har Javier Mileis regering presenterat omfattande reformförslag och lagt om politiken i syfte att få igång Argentinas ekonomi, som har hackat i decennier. Hur det kommer gå för förslagen framöver återstår att se, men hastigheten och reformivern imponerar.