Samhälle Essä
När cigaretten var jordbrukspolitik
Under 1900-talet blev tobaken en massprodukt som både var självklar i soldatransoner och åtnjöt politiska prisgarantier. Sedan hände något. Patrik Strömer följer historien om hur den amerikanska tobakspolitiken gick från välmenande jordbruksstöd till att förmå cigarettillverkarna att finansiera sin egen baneman.
Nitonhundratalet var cigaretternas århundrade. Tobak har konsumerats under lång tid av befolkningen i Amerika, långt innan européerna kom dit. Under sekler var rökningen en vana som främst var förbehållen de grupper i samhället som inte behövde arbeta fysiskt. Med maskiner som kunde rulla cigaretter och därmed framställa produkten till ett lägre pris än tidigare, blev rökningen allt mer utbredd. Tobaksbältet i USA är koncentrerat till sydligare östkusten, med Virginia, Kentucky och North Carolina som främsta producenter.
I boken The Cigarette (2021) av Sarah Milov beskrivs hur politik och juridik i USA varit styrande för cigarettens öde. Både cigarettindustrin och de organiserade icke-rökarna använde kongressen och domstolar för att driva igenom sin vilja.
Sarah Milov är historiker med inriktning på hur människor sluter sig samman för att påverka politiken utanför de ordinarie valen. Gränserna mellan vad som är en folkrörelse och vad som är lobbyism och aktivism är inte glasklar, vilket boken ger flera exempel på. Efter en kort inledning om tobaksindustrins historia och framväxt, beskrivs den första stora politiska interventionen på tobaksmarknaden. Det handlade om federalt ekonomiskt stöd till tobaksodlarna för att balansera de prissvängningar som uppstår på marknaden när utbud och efterfrågan varierar. Den odlare som ett år kunde sälja sin skörd, var inte säker på att nästa års skörd skulle ge samma betalning. Och med de klassiska tobaksauktionernas höga tempo var det köparens marknad.
Syftet var att värna odlarnas ställning, men blev i praktiken ett redskap för att under decennier framöver påverka politiken i Washington.
I samband med den ekonomiska depressionen och president Roosevelts New Deal infördes därför en prisgaranti. Syftet var att värna odlarnas ställning, men blev i praktiken ett redskap för att under decennier framöver påverka politiken i Washington. Personer som arbetat för regeringen kunde raskt hamna i någon av branschorganisationerna.
Andra världskriget kom att bli en vändpunkt för den amerikanska cigarettindustrin. Soldater fick cigaretter som en del av sin dagliga ranson, och det ansågs självklart och välförtjänt att den som riskerade sitt liv för frihet och demokrati också kunde få ta sig ett bloss. Ett paket Lucky Strike var lika oumbärligt som hjälm och vapen för soldaten.
När freden kom och ett demokratiskt Europa skulle byggas upp, kom tobaken återigen att spela en stor roll. Av Marshallhjälpens sammanlagt 13 miljarder dollar, gick en miljard till tobak, som skeppades från USA till Europa. Inom hela den agrara sektorn utgick hjälpen till tre miljarder, så en tredjedel gick åt för att se till att européerna kunde röka! Det kan tyckas kontroversiellt i dag, men det faktum att de statsfinansiellt skrangliga staterna ofta hade tobaksmonopol eller särskilda punktskatter, gjorde att länderna ansåg cigaretten vara en perfekt skattebas.
Av Marshallhjälpens sammanlagt 13 miljarder dollar gick en miljard till tobak.
I Tyskland blev rökningen en symbol för frihet, demokrati och personlig autonomi. Nazisterna hade varit starka motståndare till den dekadenta rökningen som styrde fokus bort från den ariska rasens överlevnad, så under efterkrigstiden blev en pyrande cigarett på gatan ett sätt att visa sin ideologiska tillhörighet – mot totalitärt förtryck och för frihet. (Det ställningstagandet finns till stora delar kvar i Tyskland, som är det minst paternalistiska landet enligt Nanny State Index.)
Men rökning är ju farligt som vi alla vet? Ja, i dag vet vi det, men den första forskningen på området var omstridd och kausalsambanden inte klarlagda. 1964 presenterade USA:s Surgeon General, Luther Terry, att rökning är förknippat med ökad risk för sjukdom och förtida död. Kommittén som presenterade rapporten bestod till största delen av läkare som själva rökte. Men rapporten fick genomslag och ändrade spelplanen.
Läs också:
Under 1960-talet hade medborgarrättsrörelsen och kvinnorörelsen brutit ny mark, och dessa rörelser kom också att inspirera personer som nu såg tobaksindustrin som ett hot mot hälsan. Med förebilder från miljörörelsen som använde juridik och domstolar för att uppnå sina mål, i stället för att påverka genom politiska kanaler, ökade polariseringen men också engagemanget. Begreppet icke-rökare etablerades och dessa borde tillerkännas rätten att slippa rök, på arbetsplatser och i flygkabiner. Genom att ta efter medborgarrättsrörelsen kunde de organiserade icke-rökarna känna att de hade ett högre syfte än att enbart agera i egen sak. Som Milov skriver: ”The impulse behind calls for nonsmokers’ rights was civic, not scientific. It rested upon nonsmokers’ assertion and virtuous citizenship, and was fueled by a resentment of smokers.”
Men ideologiska drivkrafter räckte bara en bit. Under 1970- och 80-talen gjorde beräkningar på vad rökare kostade för arbetsgivarna. Med rökpauser, sjukfrånvaro och produktivitetsförluster kunde idealistisk aktivism kombineras med krassa krav på resultaträkningar som visade överskott på nedersta raden. Allt fler företag antog en policy om att inte röka inomhus, och det var en strategi som snabbare och mer effektivt minskade utrymmet för rökare, än de tidigare försöken att påverka politiskt.
Genom att ta efter medborgarrättsrörelsen kunde de organiserade icke-rökarna känna att de hade ett högre syfte än att enbart agera i egen sak.
Boken avslutas med de rättegångar på 1990-talet som mynnade ut i MSA – Master Settlement Agreement – där cigarettföretagen gick med på att betala 206 miljarder dollar under flera år, i utbyte mot att slippa rättegångar om skadestånd. Dessa pengar tillföll dels den federala regeringen, men även delstater och olika typer av organisationer som arbetat mot rökning. Konsekvensen blev alltså att ju fler cigaretter som såldes under 2000-talet, desto större blev den ekonomiska ersättningen till dessa mottagare, ett incitament som Milov beskriver som: ”they were dependent upon the settlement for revenues.”
Sammantaget är det en tung och gedigen genomgång av hur jordbrukspolitik får andra konsekvenser än att hjälpa bönder, att fakta om hälsopåverkan tar tid för att få genomslag, hur ekonomiska incitament leder till oönskade eller oförutsedda konsekvenser och att politiken både kan hjälpa till med att driva en utveckling, men inte sällan stjälpa den.