Samhälle Krönika
När skolmaten blev ett politiskt slagfält
Gröna aktivister har förvandlat skolmaten till ett politiskt slagfält. Fokus ligger inte längre på att barnen ska bli mätta utan på att uppfylla klimat- och miljömål, skriver Rebecca Weidmo Uvell.
Det började med att jag som förälder till två långa och stora 14-åriga killar fick höra att maten alltid var vegetariskt och de kom hem vrålhungriga, bara för att äta två stora mellanmål och sedan minst en middag, ofta två. Först tänkte jag att barn alltid klagat på maten i skolan, men efter att klagomålen fortsatte började jag kolla på Stockholms stads matsedlar för högstadiet.
Vegetariskt var länge specialkost. I dag finns det ett vegetariskt alternativ varje dag och det trodde jag i min enfald räckte – att alla som är vegetarianer, veganer eller har religiösa skäl kan välja bort den vanliga maträtten, men tji fick jag. För den andra maträtten som serveras är i dag ofta även den vego, när den inte är kyckling eller fisk. Och bakom vanliga rätter som korv stroganoff och spagetti med köttfärssås döljer sig i dag kycklingkorv i stället för falukorv och blandningar av lite nötfärs och sedan sojafärs eller grönsaker.
De animaliska fullvärdiga proteinerna lyser med sin frånvaro i mina barns skola i Vasastan, och till ugnspannkaka eller potatisbullar serveras i dag inte fläsk utan keso. Det låter som ett dåligt skämt.
Det ser likadant ut runt om i Sverige, framför allt på landets grundskolor. När gick den avgiftsfria skolmaten från att serveras för att barnen ska orka studera på eftermiddagen och slippa ta med sig egen mat, till att bli ett politiskt slagfält, var en fråga jag ställde mig.
I början av 1900-talet började man införa avgiftsfria skolluncher till de fattigaste barnen. Under 30-talet bidrog staten till att kommuner kunde erbjuda detta, men fortfarande bara till de som hade minst. 1945 beslutades att samtliga kommuner skulle få bidrag av staten för detta. Fram till 1967 ökade antalet skolmåltider med 65 procent och mer än hälften av barnen fick skollunch. Först på 70-talet fick alla barn avgiftsfri skolmat.
Konsensus mellan alla partier har sedan dess varit att skolmaten är självklar för att alla barn ska orka studera, och följaktligen har den fredats från ideologi. Tills nyligen.
Detta öppnade dörrar vi nu har svårt att stänga, när aktivister av olika slag hittade en ny arena för att driva sin politik.
Så varifrån kommer vego-fokuset och den utfasning av animaliska proteiner som nu pågår i rask takt utan att föräldrar ens har hunnit protestera? För det är vi som betalar skolmaten.
Från början var det faktiskt Alliansen som satte fokus på skolmaten, när man i projektet Matlandet Sverige 2013 gav Livsmedelsverket i uppdrag att stärka och förändra skolmaten, med fokus på näringsriktighet. Det skulle de aldrig gjort, för detta öppnade dörrar vi nu har svårt att stänga, när aktivister av olika slag hittade en ny arena för att driva sin politik.
2014 hamnade Miljöpartiet i regering för första gången och dessutom seglade klimatfrågan stadigt uppåt. Det kompetenscentrum som Livsmedelsverket satte ihop för skolmaten fick nu ordet ”hållbar” som röd tråd. 2019 hade Vinnova och Livsmedelsverket ett projekt ihop som helt fokuserade på hur man kan använda skolmaten för att uppnå klimatmålen, namnet på projektet var ”Ett nytt recept för skolmåltider”.
Och det är någonstans här det börjar spåra ur, efter att Greta Thunberg suttit framför riksdagen i valrörelsen 2018 och åkte runt internationellt 2019 för att läxa upp ledare i världen. Läste man svensk media fick man intrycket att antalet veganer exploderade (det var dock inte sant) och intresset för vegomat marknadsfördes hårt av olika delar, från aktivister, djurrättsorganisationer och klimatengagerade, till företag som ville sälja mer av sina varor.
Begrepp som ”köttfri måndag” dök upp. Och det är också gänget bakom detta som visar sig ligga bakom varför våra barn i dag kommer hem hungriga för att maten var linsgryta eller vegetariska biffar att välja mellan.
De har åkt runt till skolor och kommuner för att föreläsa om varför skolmaten måste bli vegetarisk.
Föreningen Mat och Miljöinformation fick mellan 2008 och 2022 flera hundra tusen kronor i bidrag per år av Konsumentverket och dessa använde de först till lobbyism för ”Köttfri måndag” för att därefter lägga fokus på skolmaten, bland annat genom Facebook-sidan Vegonorm.
De har också åkt runt till skolor och kommuner för att föreläsa om varför skolmaten måste bli vegetarisk. Men inte minst har de träffat kommunpolitiker som då insett att skolmaten kan göra så att högt uppsatta kommunala klimatmål kan uppfyllas bara man tvingar skolbarn, men även äldre, att äta vegetariskt.
Efter det tog vegan-influencern med namnet ”Jävligt gott” vid parallellt, men hans mål är mer kommersiella. Han har utan någon mer utbildning än en kurs vid Bommersvik åkt runt på turné och lyckats övertyga kommuner att inte bara delvis fasa ut animaliskt protein i klimatets namn utan också i stället köpa dyrt och dåligt fejk-kött gjort av ultraprocessade råvaror, vars producenter dessutom råkar finansiera Jävligt Gott och hans turné.
Våra barns skolmatsalar har på detta sätt blivit en perfekt storm för alla politiker som vill utnyttja barnen för att uppfylla klimatprogram, veganlobbyister med bakgrund inom den militanta djurrättsrörelsen och lobbyister betalda av fejkkötts-industrin som vill kränga mat.
De har kunnat smyga helt under radarn eftersom skolmatsfrågan är oerhört underrapporterad och underdebatterad. Men nu räcker det. Jag hoppas att skolmaten tar plats i rikspolitikens debatter, men ännu mer i den kommunala debatten. Om bara fler föräldrar förstår hur illa det är, kommer många, oavsett politisk hemvist, känna att en gräns har passerats.