De senaste dagarna måste ha varit en riktig nagelbitare för Emmanuel Macron och hans stab när mätning efter mätning visade att hans ledning över Le Pen reducerats från över 14 procent i mitten av mars till mellan 2-3 procent de senaste dagarna. Lättad över att de sista dagarnas dramatiska opinionssiffror hade fel, tog president Emmanuel Macron emot jublet på sin valvaka i går kväll. Det blir en repris från 2017. Emmanuel Macron med 27,6 procent av rösterna möter Marine Le Pen med 23,4 procent i nästa omgång av det franska valet.

Analyserna kommer att bli många. Men helt klart underskattades Marine Le Pen som gjort en rekorduppryckning den senaste månaden. Så vad är orsaken?

Macron har varit för självsäker

Emmanuel Macron har helt klart varit självsäker, kanske för styv i korken. Han har framgångsrikt klarat av pandemin och blivit lite landsfaderlig på kuppen. Stödet till arbetslösa och havererade småföretagare som drabbats av nedstängningar har varit generöst och snabbt. Arbetslösheten på 7,4 procent är den lägsta på 15 år. Landets ekonomi går inte bra men heller inte katastrofalt.  

På det stora hela verkade han ha koll på läget. Men ändå blev det dramatiskt.

Macron trodde att så länge han försökte mäkla fred i kriget i Ukraina och vara härförare för Europa skulle de franska väljarna acceptera detta med stolthet. Och att de därför likaså skulle acceptera att han inte deltog i valkampen på hemmaplan. Den planen höll hyfsat bra till mitten av mars då Le Pen stadigt låg på 16-17 procent. Sedan gick det utför.

Förklaringen är att den grå verkligheten knackat på dörren. Matpriserna har ökat och bensinpriserna har rusat till uppåt 22 kronor litern (även om priset nu rabatteras med ungefär 1.70 kronor litern). Den urholkade köpkraften – ”pouvoir d´achat” – är det givna samtalsämnet vid de franska middagsborden. Krigets fasor förmedlade genom tv:n har visserligen inte försvunnit, men oron över familjeekonomin är trots allt viktigare.

Bedömare menar att Macrons stora misstag var att han självsäkert gick till val som president istället för som kandidat. Det blev något halvhjärtat och lite från ovan.  Han tillkännagav sin kandidatur så sent som i början av mars, ställde inte upp i några tv-debatter och struntade i vanliga traditionella valmöten. Sånt retar så klart väljare som inte vill betraktas som valboskap som bara räknas vart femte år.

Plånboksfrågorna är viktigast för de franska väljarna

Då hade Marine Le Pen redan förstått att det just var plånboksfrågorna och oron för om pengarna skulle räcka till slutet av månaden som var det viktigaste för väljarna. Inte ens hennes tidigare omvittnade förtjusning i Vladimir Putin fick dem att vända sig emot henne. För Le Pen tog omedelbart avstånd från den ryska invasionen och kallade det för krigsbrott. 

Det verkade väljarna av någon underlig anledning nöja sig med. Inte ens det faktum att hon betalar av ett lån till Ryssland på nio miljoner euro från 2014 verkar spela någon roll. För övrigt har hennes parti Nationell samling skulder på 25 miljoner euro, och har nu lånat pengar i en ungersk bank närstående Viktor Orban. 

Medan Emmanuel Macron agerade som fredsmäklare inför den till synes stendöve Putin samtidigt som han var EU-ordförande och rörde sig vant på världspolitikens glittriga arenor, arbetade sig Marine Le Pen målmedvetet bland samhällen och småstäder på den franska landsbygdens skuggsida.  

Hon nickade, hon förstod, hon skulle förändra. Hon klappade, tröstade, kelade med katter på Instagram och sa att hon stod på folkets sida.  Ett vallöfte är att avskaffa inkomstskatten för alla under 30 år. Ett annat att sänka momsen på bensin och livsviktiga basvaror från 20 till 5 procent. Sakfrågorna ackompanjeras med det envisa och föraktfulla mantrat ”Macron är de rikas president”. 

Taktiken att försöka lägga sig så nära den vanliga fransmannen som möjligt har lyckats. Det finns många fransmän där ute som är arga utan att kunna förklara varför. 

För landsbygdens fransman är bilen ett absolut måste och därför är bensinpriset livsviktigt. Det var för övrigt så som proteströrelsen de Gula västarna drog i gång och som mest hade tre miljoner demonstranter ute på gatorna tills pandemin tvingade dem att stanna hemma. Bilen, ja! Lite hårdraget går det inte posta ett brev utanför städerna om man inte har bil. Framför allt är Le Pens parti Nationell samling inte det samma som vid valet 2017 utan betydligt mer rumsrent. I alla fall vill hon det ska framstå som så genom namnbytet till Nationell samling från Nationella fronten.  Det är heller ingen slump att det bara står ”Marine” på hennes valaffischer. Efternamnet Le Pen som många tycker är befläckat är borttaget. Hennes ilska mot invandringen är också nedtonad, även om hon lovar en folkomröstning om frågan om hon vinner valet. 

Le Pen och hennes kampanjmakare har varit väldigt genomtänkta. 

Ett exempel är att under sju månaders valkampanj har 15 reklammålade bussar med hennes foto och namn kört kors och tvärs över landet bara för att synas, bara för att påminna betraktarna. 

När Emmanuel Macron drog igång sin rekordkorta valkampanj var höjdpunkten massmötet i Paris med 30 000 deltagare.  Det såg visserligen imponerande ut. Men varför hålla massmöten för redan övertygade väljare när det gäller att locka nya?

Det kanske viktigaste är att det dykt upp en ny politiker och partiledare till höger om Le Pen  – Eric Zemmour. Han fick 7 procent av rösterna i går. Det gör hans parti till Frankrikes fjärde största. Låt vara att en del ”vanligt folk” hittills tvekat att rösta på Le Pen för att hon varit för extrem. Men nu lutar sig många mot det självbedrägliga alibit ”jag röstar ju inte på Zemmour i alla fall”.

Zemmour har för övrigt som förväntat just uppmanat sina väljare att rösta på Le Pen den 24 april. 

Valets tredje stora segare, även om han blev utslagen och inte kan fortsätta, är den karismatiske vänsterextremisten Jean-Luc Mélenchon som fick 20,8 procent av rösterna – mer än i valet 2017.

Vi får inte rösta på Le Pen

Hans väljare röstade i stor utsträckning på Emmanuel Macron i andra omgången 2017 som innebar att han vann över Le Pen med sina 66 procent mot hennes 34. Besvikelsen på Macron är dock stor bland Mélenchons väljare. Han har ännu inte kommit med någon rekommendation kring vad han uppmanar sina väljare att rösta på. Inatt var han dock kristallklar på en punkt:  ”Vi får inte rösta på Le Pen”.  

En aktuell mätning från i natt bland hans väljare visar att 33 procent tänker rösta på Macron i andra omgången och 23 procent på Le Pen, medan 44 procent tänker rösta blankt eller stanna hemma. Mèlenchon meddelade också igår att det här var hans sista presidentkampanj. 

Socialdemokraterna/socialisterna gjorde ett katastrofval med Anne Hidalgo, borgmästare i Paris, som dragplåster. Hon fick bara 1,7 procent. Partiet står nu inför utplåning och nödvändig omstart. Så sent som 2015 hade man både president- och regeringsmakten och nu har man i princip ingenting. Hidalgo har också uppmanat sin lilla väljarskara att rösta på Macron. 

En annan tragedi är naturligtvis det dåliga valresultatet för det konservativa Republikanerna. Partiet är sprunget ur gaullismen och har format fransk politik tillsammans med socialdemokraterna sedan femte republikens införande 1958. Valresultatet är en mardröm med Valerie Pécresse vid rodret som bara lyckades få ihop 4,8 procent. Vid valet 2017 fick partiet över 20 procent. Förklaringen är att det i dag är ett djupt splittrat parti mellan höger och mindre höger. Pécresse har försökt att placera sitt parti mellan Macrons liberala höger och Le Pens högerpopulism men upptäckte för sent att det inte längre finns något utrymme där. 

Att inte heller få stöd från sin partikamrat och före detta president Nicolas Sarkozy är naturligtvis en mardröm. Även Pécresse har uppmanat sina väljare att stödja Macron. Det har även de grönas kandidat Yannik Jadot som fick 5 procent. 

Marine Le Pen må ha kommit tvåa. Men i hennes ”segertal” fanns inte tillstymmelse till synlig besvikelse. Tvärt om. Det blev omedelbart ett brinnande valtal om vad som väntar Frankrike om 14 dagar och vad hon skulle göra och kämpa för. ”Alla som inte röstade på Macron ska rösta på mig den 24 april”, uppmanade hon om och om igen.

Klart är att varken Macron eller Le Pen gjorde ett katastrofval när man lägger de spretande opinionsmätningarna åt sidan.

Macron har lärt sig att trampa jordbruksmylla istället för internationella parkettgolv

Macron fick faktiskt 1,4 miljoner fler röster än 2017 och Le Pen över en halv miljon fler.  Så hur går det i andra omgången?  En rykande färsk Ifop-mätning från i natt ger Macron segern den 24 april med 54 procent mot Marine Le Pen på 46 procent.  Men hur gör man med soffliggarna där mer än var fjärde väljare stannade hemma? Hur ska man få ut dem? Styra dem i ”rätt” riktning?  Inget är klart. 

Macron har lärt sig läxan – nu gäller det att hålla sig på hemmaplan och trampa fransk jordbruksmylla istället för att trippa fram på internationella parkettgolv. Medan Le Pen fortsatt kommer att resa land och rike runt med sitt framgångsrika kampanjtema: ”Jag förstår er!”

En kvinna jag hörde i en fransk intervju i går som vanligtvis röstar vänster så något väldigt träffande: ”När jag lyssnade på Le Pen upptäckte jag till min egen förvåning, och lite generat, att jag nickade instämmande”.

När Emmanuel Macron i natt höll sitt segertal var det ingen som kunde undgå hans breda och lättade leende att han klarat det.  Det var inte längre den kontrollerade och svala politikern som tog till orda. Det var en politiker som varit väldigt orolig de senaste dagarna och som efter talet fullständigt kastade sig ut i det jublande folkhavet. Inte för att enbart skaka hand och vara med på selfies. Nej, nu handlade det om kindpussar. 

”Jag är varken höger eller vänster” sa Macron inför valet 2017. ”Jag står för något nytt”.

Nu har det gått fem år. Så är inte det nya gammalt?

De kommande två veckorna kommer bli spännande: Skrikig, stundtals primitiv, fransk nationalism mot rumsren patriotism inbäddad i Europa?  Le Pens varningar mot islamistisk extremism mot Macrons övertygelse om att det inte handlar om hudfärg eller religion utan om den enskilda personen har den franska republikens värderingar? Det blir ett val mellan Le Pen som vill lämna Nato, stå friare mot EU och Macron som vill fördjupa unionen som självständig kraft mot Ryssland, Kina och USA. Det som avgör valet blir dock fransmännens genuina oro för privatekonomin.

Det finns en elak reflektion som säger att det ligger i fransmännens DNA att så fort man valt en ny president börjar arbetet med att försöka avsätta honom.

Nu håller sig i alla fall Macron på hemmaplan. 

Det gör Marine Le Pen också.