Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Ozempic för katter är civiliserat
Att ”djurföräldrar” behandlar hundar som sina egna barn väcker debatt och har lett till politiska utspel om veterinärkostnader. Vegetariantrenden har ebbat ut, men den viktiga diskussionen om djurs rättigheter tycks ändå ha väckts till liv igen, skriver My Pohl.
Först och främst: djur ska inte ha mänskliga rättigheter, av den enkla anledningen att de inte är människor. Filosofiskt har diskussionen om människans rättigheter genom historien inte varit okomplicerad. Först motiverades rättigheterna med att de var av gud givna, men på senare tid har de tillskrivits människan på grund av hennes förnuft och förmåga att fylla världen med mening. Det är kriterier, i alla fall de moderna, som djur inte lever upp till.
Idéer om att hundar skulle ha prioritet i skyddsrummen och att vab-ersättning gå ut för vård av beagle är därför befängda. Samtidigt belyser debatten om husdjur att rättigheterna djur emellan skiljer sig åt. Vi tar inte samma hänsyn till en fisk som till en katt. Det beror dels på just intelligensnivån, dels på djurets förhållande till människor. De fyrbenta vännerna som springer runt i hemmet uppnår fort en familjemedlemsstatus, medan en guldfisk i en skål har svårt att nå samma position.
Att upphöja djurens status i samhället är en positiv och naturlig utveckling
Men bara för att djur inte har samma rättigheter som vi människor betyder det inte att vi saknar skyldigheter gentemot dem, tvärtom. Att upphöja djurens status i samhället är en positiv och naturlig utveckling, i takt med att vi blir rikare och naturvetenskapen når nya framgångar. Förutsättningarna för att konsumera ansvarsfullt producerat kött och vegetariska alternativ förbättras. Därtill ökar kunskaperna om djurs biologi och mående. En ohotad position i toppen av näringskedjan kommer med ett visst ansvar.
Det är därför svårt att helt förstå den kritik som riktas mot ambitiösa, privatfinansierade insatser för att höja husdjurs livskvalitet. Senast var Theo Vareman i SvD (23/7), som bland annat kritiserar fetmabehandling av katter samt viljan att betala dyra veterinärbehandlingar. Visst, ur exempelvis en bondes perspektiv där djuren främst är investeringar kan det framstå som en konstig prioritering. Men om vi lyfter blicken en aning finns det betydligt sämre saker att lägga sina pengar på – husdjur fyller trots allt människors och familjers liv med mening.
Att diktera veterinärkostnader och inkludera husdjuren i välfärdsstaten är att gå för långt.
Att diktera veterinärkostnader och inkludera husdjuren i välfärdsstaten är att gå för långt. Men hussar och mattar som förgyller hundåren och de nio liven gör inget fel, utan banar sannolikt vägen för framtidens mer civiliserade samhälle, där djurens ställning gentemot människan är starkare.