Media tog ställning mot psykologilärare i Lund

Under ett par veckor i januari briserade historien om det mytomspunna Externatet på psykologprogrammet vid Lunds universitet, något som Smedjan tidigare uppmärksammat. Några elever menade att lärare hade kränkt dem, bland annat genom att kalla kvinnor för ”höns” och genom ”heteronormativt förtryck”. I centrum för medierapporteringen stod Johan Grant, fil dr i psykologi och kurslärare som pekats ut som ansvarig för händelserna i Studio Ett i Sveriges Radio.

Medierapporteringen väcker pressetiska frågor om bemötande och allsidighet. Har medierna som format bilden av Externatet och Johan Grant följt de medieetiska reglerna och givit en tillräckligt allsidig och opartisk bild? Har Johan Grant givits tillräcklig möjlighet att bemöta kritik? Näringslivets medieinstitut har undersökt saken närmare och upptäckt flera pressetiska brister.

***

Enligt medieetiken ska den som blir kritiserad i faktaredovisande material få bemöta kritiken samtidigt. Detta slås fast i de publicitetsregler som medieföretagen skrivit under på.

För Sveriges Radio-journalister är reglerna ännu starkare genom Public service-handboken. Där står att ”om enskilda individer, företag, organisationer eller liknande angrips ska i princip alltid den eller de som utsätts för kritik ges utrymme för ett bemötande i samma sändning”. Där står också att ”andemeningen i intervjusvaren får inte förändras genom redigering. Vi följer principen att ge plats för den intervjuades bästa argument”.

Hur förhåller sig då rapporteringen om Externatet till god pressetik? Låt oss titta närmare på några av de mest kritiska publiceringarna.

Eftermiddagen den 9 januari sänder Studio Ett reportaget som avslöjar kritiken mot Externatet och som på webben har rubriken ”Kritik mot psykologprogram: Kvinnor kallades för höns”. I inslaget intervjuas tre studenter som säger att lärarna skapat hjälplöshet, att man förminskat studenter, att man förnedrat studenter, att det har förekommit social bestraffning, kränkningar och sexism. Dessutom riktas kritik mot att Externatet skulle vara ovetenskapligt för att det bygger på den så kallade Tavistock-metoden. I inslaget riktas också särskild kritik mot kursläraren Johan Grant.

Johan Grant som är fil dr i psykologi har i flera debattartiklar bemött kritiken med konstruktiva motargument, som att ord som ”höns” kan användas för att beskriva fördomar och föreställningar inom ramen för ett psykologiskt experiment. Trots det får det lilla bemötande som reportern valt att ta med honom att framstå som förvirrad, glömsk och ogenomtänkt.

— Jag är mycket besviken över Sydsvenskans, men framför allt P1:s rapportering, säger Johan Grant när NMI ringer.

— Det är tendensiöst och dramaturgin är lika enkel som kraftfull:  En stollig man har med ovetenskapliga metoder tillåtits utsätta sårbara kvinnliga studenter för unkna värderingar.

Anklagelserna om sexism, ovetenskaplighet eller social bestraffning får inte alls bemötas i inslaget.

När vi talar med Johan Grant har han uppfattningen att reportern som intervjuade honom från P4 Malmöhus, Anna Landelius, inte var intresserad av att höra hans bemötande och har tagit bort större delen av hans argumentation i inslaget.

Han är också kritisk till att inslaget ger sken av att kritiken mot Externatet skulle vara massiv när kursutvärderingar tvärtom visat att 85 procent av studenterna var nöjda med kursen. I en utvärdering 2017 skriver en student att: ”Feedbacken och självinsikten jag fått dels på Externatet och dels på efterföljande moment har varit oerhört givande och jag är övertygad att jag kommer att ha stor nytta av kursen långt efter kursavslut.”

Att ingen vid Sveriges Radio vill ställa upp på en telefonintervju om deras rapportering är anmärkningsvärt

Enligt uppgift blev även en student som riktade motargument mot de kritiska studenterna intervjuad men detta kom inte med i reportaget. I stället är det de tre kritiska studenternas röster som dominerar.

När NMI hör av sig till de ansvariga för reportaget på Sveriges Radio vill ingen ställa upp på en intervju. Reportern Anna Landelius svarar i stället via mejl att ”den stora delen av kritiken är ju inte riktat mot honom [Johan Grant] personligen utan mot institutionen som låtit detta moment pågå år efter år trots att studenter under flera år klagat”. Klas Wolf-Watz, ansvarig utgivare för Studio Ett, vill heller inte ställa upp på en telefonintervju. I mejl svarar han senare: ”I inledningen av reportaget slås det fast att många studenter gillar Externatet. Det hindrar inte att det är relevant att granska kursen oavsett.” Wolf-Watz skriver också att han utgår från att den del av bemötandet som tagits med från intervjun är relevant.

Att ingen vid Sveriges Radio vill ställa upp på en telefonintervju om deras rapportering i en kontroversiell sakfråga är anmärkningsvärt. Allmänhetens mediebolag verkar alltså inte leva upp till just det man kräver av andra.

***

Innan reportaget i Studio Ett nådde en nationell publik sändes det fyra gånger i nedkortad version på Externatets hemmaplan i P4 Malmöhus morgonen den 9 januari. I den nedkortade versionen nämns inte Johan Grant vid namn, men det talas i inslaget om ”kursledarna” och inslaget inleds av reportern med orden ”sexism, kränkningar och mobbning”. Senare hörs även kritiken från en intervjuad student.

Den ansvarige utgivaren har sedan reportaget sändes gått i pension. I stället talar NMI med Anna Benker, kanalchef på SR Malmö, som till skillnad från Ekot ställer upp på en telefonintervju. Hon menar att kritiken i inslaget inte är så pass allvarlig att det kräver ett samtidigt bemötande. Hon menar också att granskningen stärks av det faktum att Johan Grant nu blivit avsatt av prefekten på universitetet.

— Med tanke på att en person inte fick ha kvar sitt jobb så tror jag kanske inte att prefekten och vår granskning står så långt ifrån varandra.

Men frågan om Externatet som utreds av Lunds universitet och den medieetiska bedömningen av reportaget är väl två ganska olika frågor. Om man ser på det strikt medieetiskt?

— Fast då måste vi bli formella. De medieetiska reglerna gäller skriven text, publicerat på webben. Granskningsnämnden prövar ljudmediet.

Fast i det här fallet som rör privatlivet rör det ju både det skriftliga och etermediet?

— Vad du tycker om det är en sak, men vad vi har att förhålla oss till är Granskningsnämnden för ljudmediet.

Det är en beskrivning som inte stämmer. Sedan 1 januari 2020 prövar Medieombudsmannen även privatlivsintrång i ljud och bild i public service. Dessutom har Sveriges Radio sedan länge skrivit under de medieetiska publicitetsreglerna. Anna Benker återkommer dock senare per telefon och korrigerar sig: reportaget är också en fråga för medieetiken, bekräftar hon.

Att Johan Grants uppsägning ses som ett argument för att granskningen håller kvalitet är också ett tveksamt resonemang. Särskilt eftersom frågan ännu inte är utredd av Lunds universitet. Det går också på tvärs mot medieetikens regel nr 13 om att som journalist vara ”uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld”.

***

Samma dag som Studio Ett publicerar Sydsvenskan sin första större artikel om Externatet och hänvisar i den till P4 Malmöhus reportage. Artikeln har rubriken ”Psykologförbundet: Det finns ingen vetenskaplig evidens” och i den intervjuas samma student som i inslaget i P4 Malmöhus.

Trots de grova anklagelserna får varken Johan Grant eller någon av de andra lärarna bemöta kritiken

Återigen upprepas narrativet att Externatet bygger på ”sexistiska och heteronormativa” föreställningar som saknar vetenskapliga belägg, framfört av en intervjuad student. Liksom i Studio Ett-reportaget ligger tonvikten vid några kritiska studenter, medan positiva studenter inte alls lyfts fram i artikeln.

I artikeln står att ”kursledaren” nu slutat. Uppgiften gör det lätt för studenter och anställda vid Lunds universitet att identifiera Johan Grant. Trots de grova anklagelserna får dock varken Johan Grant eller någon av de andra berörda lärarna bemöta kritiken. I stället dröjer det elva dagar, till den 21 januari, innan ett bemötande publiceras på Sydsvenskan.

När NMI ringer reportern Therese Thomasson säger hon att hon gärna hade haft med ett bemötande från Johan Grant, men att de inte lyckades nå honom genom universitetet.

— Hade vi känt till honom hade vi såklart tagit med ett bemötande. Ledningen ville inte uppge något namn. När han sedan hörde av sig flera dagar efteråt blev vi glada för att vi fick in ett bemötande.

Hon är också kritisk till att P4 Malmöhus inte inkluderade ett bemötande av Johan Grant från början.

— Hade jag jobbat på radion och gjort den här granskningen, då hade jag nog haft med honom från början. Då hade jag vetat vem det var.

Det är en brist helt enkelt?

— Jag tyckte det var en brist i granskningen. Därför försökte jag också få reda på vem det var.

Att Sydsvenskan inte kände till Johan Grants namn vid publiceringstillfället är fullt möjligt men faktum är att webbversionen av Studio Ett-reportaget där Johan Grant är namngiven lades ut på SR:s hemsida redan kl 10:26 den 9 januari. Alltså mer än fem timmar innan webbversionen av Sydsvenskans artikel publicerades.

Det går också att ifrågasätta om Sydsvenskan faktiskt ansträngt sig för att få till stånd ett bemötande. Exempelvis kände de studenter som intervjuats om Externatet i media till vem den sparkade läraren var. Att den vägen inte prövades framstår som märkligt.

Thomasson vidhåller dock att man gjort vad man kunnat och säger att man som ledande dagstidning i Lund var tvungen att snabbt komma ut med en artikel i ämnet. I stället dröjer det elva dagar till 21 januari innan Grant får bemöta anklagelserna i en ny artikel. Fördröjningen sker trots att Johan Grant redan den 10 januari, dagen efter webbpubliceringen, hörde av sig till Sydsvenskan.

Tycker du den fördröjningen är försvarbar för så allvarlig kritik?

— Det var så lång tid det tog för honom att höra av sig och för oss att komma överens om artikelns innehåll.

Inte heller i Sydsvenskans artikel förs ett balanserat resonemang om de för- och motargument som finns för Externatets teoretiska grund inom psykologin som heter ”Tavistock”. I stället får Psykologförbundets andre vice ordförande Elinor Schad, tillika lärare vid kursen i Lund, kommentera att den saknar ”vetenskapliga evidens”. Den beskrivningen verkar dock inte representera alla psykologer.

Psykologförbundets ordförande Anders Wahlgren säger när NMI ringer: ”Vi är inte negativt inställda till grupprelationskonferenser baserade på Tavistock. Tvärtom erbjuder vi kurser i detta i en av förbundet godkänd specialistutbildning.” Det skapar ytterligare frågetecken kring sakligheten i Sydsvenskans artikel.

Tavistock som Externatet bygger på är ju ganska brett använt inom psykologin samtidigt som kritik finns. Riskerar inte beskrivningen av att Externatet saknar vetenskaplig grund att ge en ensidig bild av sakfrågan?

— Det var Psykologförbundet som tog upp Tavistockmetoden och dess ovetenskaplighet. Det tyckte jag var intressant och jag lät också Johan Grant svara på kritiken. Men eftersom detta inte i grunden var en artikel om vetenskapliga metoder utan handlade om hur universitetet hanterade arbetsmiljön, så fördjupade jag mig inte i det, svarar Therese på Sydsvenskan.

Där framträder en helt annan bild av Johan Grant och av Externatet än den som givits av studenter i Sveriges Radio och i pressen

Vid sidan av den journalistiska rapporteringen har även en rad debattinlägg animerat den offentliga debatten om Externatet. Den 25 februari publicerar Sydsvenskan en läsartext med rubriken ”Externatet var oetiskt och präglat av lärarens egen politiska agenda” av ett par psykologstudenter. Artikeln är bland annat undertecknad av Ellinor Avén som förutom att vara student ibland arbetar som redigerare åt HD-Sydsvenskan.

Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist skriver i ett mejl att hon inte tycker det är lämpligt att ”våra medarbetare skriver under läsartexter/upprop i frågor som vi granskar”. Samtidigt menar hon att skadan är liten eftersom Ellinor inte är anställd utan arbetat som timvikarie vid semestertid. Hon skriver också att hon tycker att Sydsvenskan ”framförallt bör bedömas utifrån den journalistik vi själva gör”.

***

Den senaste tiden har en alternativ bild av Externatet fått utrymme i media. Nyligen publicerade magasinet Fokus ett långt reportage av journalisten Mats Holm som ger Johan Grants version av händelserna och som går till djupet med anklagelserna om ovetenskaplighet och sexism. Där framträder en helt annan bild av Johan Grant och av Externatet än den som givits av de upprörda studenter som kommit till tals i Sveriges Radio och i pressen: Ett porträtt av en person med genomtänkta resonemang som har sin grund i aktuell forskning och i en yrkesmässig integritet.

Vad är då korrekt och riktigt? Här finns såklart en mängd olika svar. Kanske kommer ytterligare artiklar fortsätta att bredda och fördjupa diskussionen. Hursomhelst finns det alltid anledning att som journalist alltid hålla medieetiken nära den vassa pennan när personangrepp blandas med anklagelser i en kontroversiell sakfråga.

—————————

Uppdatering 2020-04-09:

Efter att reportaget publicerades har Sydsvenskan kommenterat artikeln i en mejlväxling med Näringslivets medieinstitut. Reportern Therese Thomasson skriver i ett mejl angående publiceringen den 9 januari att hon ”utgick från att radion [P4] hade gått så långt de hade kunnat i att få ett bemötande från institutionen” samt att ”det är aldrig reportrar som fattar beslut att publicera, det är alltid ansvarig utgivare”.

Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist ifrågasätter i ett mejl NMI:s arbetssätt att låta en enskild reporter stå till svars för en publicering.

NMI å sin sida menar att Sydsvenskans svar är anmärkningsvärt och att journalisters arbete självklart måste kunna granskas.

”Det är ytterst en demokratifråga att enskilda journalister kan granskas, eftersom de är makthavare.”, säger Mats Olin, chef för NMI.”