Vem är det som har blivit kränkt egentligen?
En lärare vid Lunds universitets psykologprogram har avsatts efter att studenter menar att de har blivit kränkta under ett moment i utbildningen som kallas ”externatet”. Men Lunds universitet har inte specificerat vari kränkningen består. Det strider mot viktiga rättsprinciper, menar Carl Hellström.
Den senaste tiden har det uppmärksammats hur läraren Johan Grant vid Lunds universitet avsatts efter att psykologstudenter riktat kritik mot det moment av utbildningen som kallas ”externatet”. Som psykolog utbildad vid Lunds universitet har jag själv genomfört detta beryktade moment. Jag minns det väl.
Fyrtio psykologstudenter checkade under två dagar in i en lokal i närheten av Lunds central. Där delades vi in i mindre grupper som tävlade mot varandra i att lösa ett antal kluriga problem. Det verkliga syftet var dock inte att utföra uppgifterna, utan att utforska och lära oss av de grupprocesser som kom att äga rum. Under hela externatet fanns även fyra seminarieledare med, varav Johan Grant var en.
Externatet var förvirrande, otydligt och svårtolkat. Samtidigt var det spännande och lärorikt. Vi blev utsatta för våra egna grupprocesser, och tvingades stå ut med osäkerheten som uppstod. Alla som deltog kände sig vilsna och det var nog också meningen. Vid åtminstone två tillfällen började kurskamrater gråta. Hade de blivit kränkta? Jag uppfattade det inte så. På psykologprogrammet hände emellanåt att kurskamrater grät under övningar som utforskade känslor. Det hände även mig under utbildningen. Det är okej att gråta.
Även kritiserade moment som bedrivs av kontroversiella personer måste prövas på rätt sätt.
Mycket kan sägas om externatet. Vissa menar att det är ovetenskapligt, att det har fel fokus, och att det inte hör hemma på ett modernt psykologprogram. Sådana invändningar måste få göras. Det är en del av relevant debatt och all undervisning bör granskas och sakligt kritiseras. Vidare kan man tycka alla möjliga saker om Johan Grant som person. Somliga har framfört synpunkter på vad han skrivit i sociala medier och vissa har menat att han kan ha en provocerande stil. Det står förstås var och en fritt att ha åsikter om.
Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är av dessa skäl som externatet nu har slopats från undervisningen på psykologprogrammet. Skälet är enligt studierektorn att ”momentet strider mot etiska normer och riktlinjer som gäller för verksamhet vid Lunds universitet”. Vilka dessa etiska riktlinjer är har dock inte specificerats. Studenterna som klagade på externatet beskriver i Sydsvenskan att de varit med om ”obligatoriska kränkningar” (10/2–2020). I övrigt har kritiken mot externatet har dock varit påfallande fri från konkretisering av vilka dessa kränkta rättigheter skulle vara.
Det kan ibland vara korrekt att säga att ”jag har blivit kränkt”, men att göra det är att hoppa över ett viktigt led. Det är ju egentligen inte människor som kan bli kränkta, utan människors rättigheter, friheter eller integritet. Att känna sig kränkt, är att känna sig förorättad. Det kan vara jobbigt, men det är otillräckligt för att avgöra om en verklig kränkning av en rättighet har begåtts. För att göra det krävs ett resonemang om vilka rättigheter som finns och en argumentation för hur ett agerande har överskridit dem. Det är så det fungerar, åtminstone i en rättsstat.
Att studera på universitet, och särskilt till psykolog, kräver att man utmanas och provoceras för att utveckling ska ske.
En viktig rättsprincip som vi alla delar i rättsstaten Sverige är rätten att tydligt få veta vad man blir anklagad för. Annars är det ju omöjligt att försvara sig. Läraren Johan Grant har blivit avsatt utan att få veta det. Han har därför anmält sig själv för kränkande särbehandling för att få saken prövad. Det är bra. Det behövs en ordentlig utredning när det kommer sådana anklagelser, inte bara lösa tyckanden. Om det framkommer att verkliga kränkningar skett så bör det förstås mötas av konsekvenser. Om utredningen dock inte visar på några fel, så bör externatet återinföras och ledningen be om ursäkt.
Bara misstanken att ett moment och en lärare tagits bort bara för att enskilda studenter uttryckt missnöje skadar förtroendet för den akademiska friheten. Även kritiserade moment som bedrivs av kontroversiella personer måste prövas på rätt sätt.
Under utbildningen till psykolog kände jag mig ibland frustrerad, arg och ledsen. Det kunde vara jobbigt för stunden, men dessa känslor var också en ovärderlig källa att dra lärdom ur om hur jag fungerar som människa. Att studera på universitet, och särskilt till psykolog, kräver att man utmanas och provoceras för att utveckling ska ske. Det vore förödande om framtida studenter fråntogs den möjligheten till lärande för att ett fåtal upplever att det är jobbigt.