Public service motarbetar borgerlig politik

Som public service-bolag ska Sveriges Radio och Sveriges Television bedriva opartisk och saklig journalistik. En undersökning av hur public service rapporterat om värnskatten mellan åren 2005 och 2020 visar dock att SR och SVT misslyckats med sitt uppdrag.

I november 2020 publicerade Näringslivets medieinstitut (NMI) en rapport om hur tre politiska kommentatorer skildrade slopandet av värnskatten under 2019. Rapporten visade att Tomas Ramberg (SR), Fredrik Furtenbach (SR) och Mats Knutson (SVT) varit ensidiga i rapporteringen och nästintill uteslutande fokuserat på reformens fördelningspolitiska effekter, men missat att redogöra för reformens förväntade effektivitetsvinster. 

Bolagens självbild – om att rapporteringen över tid varit balanserad – stämmer inte överens med verkligheten. 

Såväl SVT som SR försvarade sin rapportering med att politiska kommentatorer har ett särskilt uppdrag som inte lämpar sig för den typ av mätning som NMI genomförde, samt att deras totala rapportering över tid varit både opartisk, allsidig och balanserad. Programchefen för SVT Nyheter Charlotta Friborg skrev i Svenska Dagbladet: 

NMI har utgått från politikreportrars kommentarer kring nyheten att den så kallade värnskatten slopades. När politikreportrar kommenterar finns kommentaren alltid i ett sammanhang. Det har NMI valt att inte ta hänsyn till. Inte heller bryr sig NMI om vad som är grunden i en kommentar, det vill säga det som är mest uppseendeväckande ur politiskt perspektiv.

Chefen för Ekot Klas Wolf-Watz kommenterade rapporten i ett mejl till NMI: 

Ekots journalistik omfattar nyhetsinslag, fördjupning i program och kommentarer. Vår bevakning i den här frågan har varit allsidig, opartisk och balanserad. Kommentatorerna har tagit fasta på att värnskattens införande kan innebära problem för regeringen.

NMI har nu, i samarbete med Smedjan, genomfört en omfattande granskning av SR:s och SVT:s totala nyhetsrapportering av värnskatten mellan 2005 och 2020 och kan med den konstatera att bolagens självbild – om att rapporteringen över tid varit balanserad – inte stämmer överens med verkligheten. 

I den fördjupade granskningen har totalt 134 publiceringar som skildrat värnskatten analyserats och resultatet bekräftar snedvridningen som framgick av NMI:s tidigare rapport. 

I SVT:s rapportering skildrades värnskattens fördelningspolitiska effekter i fyra gånger så stor utsträckning som skattens förväntade effektivitetseffekter. I SR:s rapportering var fördelningsperspektiven mer än tre gånger så vanligt förekommande. 

Framför allt beskrevs hur höginkomsttagare skulle gynnas av en slopad värnskatt och hur en sådan reform skulle öka de ekonomiska klyftorna i samhället. I betydligt mindre utsträckning skildrades skattens negativa inverkan på sysselsättningen, studiemotivationen och hur den påverkar Sveriges attraktionskraft på den globala arbetsmarknaden.

En annan iakttagelse är att fördelningsperspektiven dominerade även i de publiceringar där de dynamiska effekterna nämndes. Ett exempel är en publicering där både förespråkare och kritiker till värnskatten fick komma till tals, men där SVT i ingressen samtidigt valde att skildra värnskatten utifrån ett klassperspektiv:

Landets höginkomsttagare kan glädjas åt miljonregn nästa år när värnskatten slopas. De mest högavlönade i samhället blir alltså vinnare i höstens budgetproposition vilket också betyder att det allt större inkomstgapet vidgas ytterligare.

I och med januariöverenskommelsen gick Socialdemokraterna motvilligt med på Liberalernas krav att avskaffa värnskatten. I utbyte släppte Liberalerna fram Stefan Löfven som statsminister efter valet 2018. Varför Liberalerna inte fick igenom avskaffandet under den tid de satt i regering har framför allt setts som en konsekvens av moderatledningens ovilja att driva frågan.

Under sina två mandatperioder i regeringsställning mellan 2006 och 2014 valde Moderaterna att aldrig driva frågan om att slopa värnskatten trots att det i partiprogrammet framgick att värnskatten ansågs var en oönskad skatt som borde avskaffas. SR och SVT skildrade återkommande splittringen inom partiet, där flera kommunpolitiker drev på för att värnskatten skulle avskaffas, men där M-ledningen stod emot och menade att andra reformer var mer prioriterade – det var framför allt i dessa sammanhang som värnskattens arbetsmarknadsförstörande inslag lyftes fram i rapporteringen.  

I ett längre inslag från SR:s program Godmorgon världen den 13 april 2008 beskriver journalisten ingående moderatledningens taktik att behålla värnskatten som ett fördelningspolitiskt alibi för att vrida vapnet ur hand på sina politiska motståndare:

Som ni hör så är det inte helt lätt för Thomas Östros (S) att få regeringen och Reinfeldt att framstå som ett högerspöke som vill sänka skatten för de rika. Att Reinfeldt samtidigt använder sina arga moderata kommunpolitiker som ett slags alibi för att visa ’se så fördelningspolitiskt vi tänker, se hur vi sänker skatten för låg och medelinkomsttagare’ ja, det gör ju inte det hela lättare. […] Ett bättre fördelningspolitiskt alibi för statsministern finns inte.

När det väl blev klart att värnskatten skulle avskaffas dominerade fördelningsperspektiven rapporteringen fullständigt. Liberalerna fick vid några tillfällen möjlighet att i rapporteringen förklara sin syn på reformen, men när journalisterna beskrev värnskattens avskaffande så var det närapå uteslutande utifrån ett fördelningsperspektiv och kritiken riktades mot Socialdemokraterna som genomförde en politik som de själva var emot. 

Ser man till rapporteringen under 2019 så var fördelningsperspektivet 24 gånger så vanligt förekommande i SR:s rapportering och elva gånger så vanligt förekommande i SVT:s rapportering, som beskrivningar av värnskattens inverkan på arbetsmarknaden och tillväxten.

Även andra studier bekräftar bilden av mediernas ointresse att skildra skatters effekter på tillväxten. 

När det väl blev klart att värnskatten skulle avskaffas dominerade fördelningsperspektiven rapporteringen fullständigt.

2019 publicerade NMI en rapport om hur SVT och SR rapporterat om bolagsskatten respektive flygskatten. Av rapporten framgår att intresset för bolagsskattens effekter på tillväxten och konkurrenskraften var mycket begränsat. I stället var det skatteplanering och skattemygel som stod för den huvudsakliga gestaltningen av bolagsskattens effekter.

Samtidigt var flygskattens förväntade effekt på människors flygvanor representerad i så gott som alla publiceringar om flygskatten. Däremot var rapporteringen om skattens förväntade effekter på näringslivet betydligt mer begränsad. Rapporteringen kring flygskatten fick dessutom dubbelt så stort utrymme som bolagsskatten fick under samma period. 

Att flygskatten både fick ett stort utrymme och att dess miljöeffekter fick en central plats i rapporteringen är kanske inte så oväntat. Det finns ett stort intresse för klimatjournalistiken och ett engagemang bland många journalister att driva på en förändring mot minskade koldioxidutsläpp. Motsvarande intresse tycks dock inte finnas för de nationalekonomiska beräkningar som förklarar skatters effekter på marknader och ekonomisk tillväxt.

Det finns ett stort intresse för klimatjournalistiken och ett engagemang bland många journalister att driva på en förändring mot minskade koldioxidutsläpp. 

I en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterades förra hösten ett förslag på en ny bred skattereform som bland annat innehöll lägre skatt på arbete. Rapportförfattaren och nationalekonomen Klas Eklund intervjuades i anslutning till rapportsläppet i P1 morgon och fick frågan vad han trodde om möjligheten att få igenom förslaget. Han svarade: 

”Svårt att veta. Det hänger ju på hur ni i media, intressegrupper och andra behandlar det här. Om man orkar höja sig och ser det som en helhet så tror jag chanserna ökar.”

Det är när medierna lyfter fram vissa perspektiv och avstår från att skildra andra som åsiktskorridorer skapas. Att driva en politik utanför åsiktskorridoren innebär en stor risk att få opinionen emot sig och det är ett högt pris att betala för ett parti. 

***

Metod

Undersökningen genomfördes med hjälp av Googles avancerade söktjänst. Det sökord som använts är värnskatt* och sökningen är avgränsat till hemsidorna svt.se respektive sverigesradio.se. Undersökningen berör alltså enbart mediehusens textpublikationer och är inte heltäckande för det som sänts i radio och tv. Dock återpublicerar både SR och SVT en allt större del av sitt material i textformat och det textbaserade materialet antas vara representativt för det som respektive mediehus sänder ut. 

Tidsavgränsningen som använts är 1 januari 2005 till 1 januari 2020. Anledningen till att undersökningen inte sträcker sig längre tillbaka i tiden är att mediehusen, likt de flesta andra aktörer, hade en sparsam uppdatering på sina hemsidor i digitaliseringens inledande skede. Slutdatumet är satt till den dag då värnskatten avskaffades. 

Endast publiceringar som på något sätt beskrivit värnskattens effekter har kategoriserats, övriga publiceringar har sållats bort. Varje publicering ingår således i en eller flera kategorier. 

Kategorierna är som följer:

Fördelningsperspektiv – effekter som lyfts fram av den slopade värnskattens motståndare:

1. Klyftor (ekonomiska klyftor ökar)
2. Höginkomsttagare (höginkomsttagare gynnas)
3. Minskad jämställdhet (män gynnas mer än kvinnor eftersom de generellt har högre lön)
4. Mindre skatteintäkter (kortsiktig effekt på skatteintäkter)
5. Skeptisk till självfinansieringsgrad (kritik mot reformens beräknade självfinansieringsgrad)

Effektivitetsperspektiv – effekter som lyfts fram av den slopade värnskattens förespråkare

1. Självfinansierande (reformen förväntas finansiera sig själv på sikt)
2. Konkurrenskraft (Sveriges attraktionskraft på globala arbetsmarknaden ökar)
3. Studiemotivation (högre studier lönar sig mer)
4. Ökad sysselsättning (ökat välstånd ökar arbetstillfällen)

Figurer: Näringslivets medieinstitut.