Regeringen borde ha bättre för sig

Enligt terrorexperten Magnus Ranstorp kan vi vänta oss ett nytt terrordåd i närtid i Sverige. Omkring ett dussin IS-terrorister är på väg tillbaka till Sverige just nu, vid sidan av de 150 som redan gjort resan hit.

– De allra flesta har helt obehindrat åkt rakt från Raqqa och världens hemskaste terrororganisation till en lägenhet i Göteborg, Stockholm eller till andra platser i Sverige, sade han i Expressens Bara politik.

Därutöver finns de hemodlade terroristerna, de som radikaliseras online och begår attentat ensamma. Rakhmat Akilov, mannen som körde en lastbil in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm 1 april förra året, är en sådan. Rättegången, som inleddes tidigare veckan, visar bland annat hur han i chattkonversationer erbjöd IS sina tjänster, och i utbyte blev guidad i hantverk såsom sprängmedelstillverkning och dokumentation.

I en annan del av Stockholm har utrikesminister passade Margot Wallström på att, som ett led i sin feministiska utrikespolitik, ta krafttag mot den låga andelen Wikipediaartiklar om kvinnor. På internationella kvinnodagen ska utrikesdepartementet och ett femtiotal ambassader anordna skrivarstugor för dem som vill ta upp kampen mot detta strukturella förtryck.

Det behöver förstås inte betyda att Wallström eller regeringen inte tar terrorhotet på allvar. Sverige har gott om problem som behöver uppmärksamhet vid sidan om Akilov och hans likar. Andelen Wikipediaartiklar om kvinnor är dock inte ett av dem. Det är faktiskt inte ett problem över huvud taget. Den ojämna könsbalansen är resultatet av att kvinnor tidigare inte var välkomna på många utbildningar och ämbeten, vilket hindrade dem från att göra sig namn i historieböckerna (och på Wikipedia). Nu är den tiden förbi och balansen på god väg att jämna ut sig, men den som uppnått en ministerpost borde ändå kunna förstå orsakssambandet. Kanske till och med inse att man inte kan skriva om historien.

Margot Wallström passade på att, som ett led i sin feministiska utrikespolitik, ta krafttag mot den låga andelen Wikipediaartiklar om kvinnor.

Däremot finns det gott om saker för regeringen att sätta tänderna i. Gängkriminaliteten, till exempel, och polisens underbemanning. Att inte mycket mer än var tionde våldtäkt reds ut. Förekomsten av handgranater i civilsamhället. Bristen på överkomliga bostäder. Att skolan alltmer börjar likna en barnförvaring snarare än en utbildningsinstitution.

I stället kampanjar utrikesministern för en förändrad könsfördelning på Wikipedia, och det är långt ifrån den enda prioriteringen som verkar en aning skev i nuläget. Vi har exempelvis samtyckeslagstiftningen, som enligt förslaget inte kommer att leda till fler fällande domar, men enligt Lagrådet kommer att öka rättsosäkerheten. Det är svårt att se genomdrivandet som annat än plakatpolitik.

Samma sak gäller flygskatten, som hotar inte mindre än sju flygplatser med nedläggning men drivs igenom ändå, förmodligen i hopp om att bota miljöpartistiska väljares klimatångest. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap lägger miljoner på så kallad genusforskning. Samtliga myndigheter ska jämställdhetsintegreras. Skolinspektionen undersöker huruvida dagis är tillräckligt normkritiskt.

Man kan undra vem regeringen egentligen riktar sin symbolpolitik mot. Vem, som inte redan är en dedikerad fotsoldat i kampen mot det patriarkala förtrycket på Wikipedia, kommer att notera Wallströms kamp mot orättvisan och tänka att här har vi en politiker man vill följa upp på barrikaderna?

I ännu högre utsträckning kan man undra hur regeringen, och Wallström, lyckas missa den verkliga symboliken. Att ägna sig åt sådant som andelen kvinnor omskrivna på Wikipedia, eller för den delen flygskatt eller jämställdhetsintegrering, när Sverige har så stora grundläggande problem som vi har, är nästan fascinerande världsfrånvänt.