Sälj inte produkter ni inte står för
Hamburgerkedjan Max, Coop, Systembolaget och tobaksföretaget Philip Morris tjänar alla pengar på produkter de samtidigt kampanjar mot. Att sälja produkter man påstår sig vara emot är skenheligt. Det är inte fel att sälja kött, öl och cigaretter – men de som gör det måste våga stå för sina produkter.
Inom tre år ska minst varannan hamburgare som säljs på Max vara ”grön”, det vill säga sakna kött. Hamburgerkedjan kommer inte att ha några problem med att nå målet. De köttätare som inte slutade äta på Max när företaget tidigare i år inledde ett (visserligen kortlivat) samarbete med Djurens rätt, kommer antagligen att göra det när det blir företagspolicy att försöka omvandla varannan beställning av hamburgare till stekt gluten- och sojafärs med extra sallad.
Max är givetvis i sin fulla rätt att skrämma bort kunder de inte vill ha, och försöka locka till sig kunder de tycker bättre om. Progressiva människor med GAL-självbild och klimatångest är utan tvekan en lukrativ och attraktiv målgrupp. Även dessa borde dock höja ett ögonbryn åt snabbmatskedjans marknadsföring. Företaget skickar upprepade, tydliga signaler om att det är mot köttätande, åtminstone på dagens nivåer – så varför finns kött kvar på menyn? Hade Max menat allvar med sitt ställningstagande mot kött hade de slutat sälja klassiska hamburgare, inte fortsatt servera dem men med miljöpartistiska pekpinnar.
Allting går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt, sjöng Ulf Peder Olrog i sin 40-talsvisa om ett par skrupelfria herrar som säljer konserverad gröt av ”bara vassla och sågspån, inga gryn”, men med slipad reklam. Det var tänkt som en drift med andra världskrigets surrogatfabrikörer, men i dag verkar Olrogs refräng snarare inspirera ”medvetna” PR-aktivister än kapitalistkarikatyrer. Huvudsaken är budskapet; huruvida det stämmer överens med vad man faktiskt säljer verkar inte alltid vara så noga.
Det skulle exempelvis överraska mig om varje t-shirt med ett peppigt feministiskt budskap som syns på stan är tillverkad av kvinnor med arbetsvillkor och löner som ligger inom ramen för vad den t-shirtprydda feministen skulle betrakta som acceptabelt. Coop, som entusiastiskt uppmanar sina kunder att ”göra slut” med kött, verkar inte ha några problem med att samtidigt erbjuda en välfylld köttdisk. Och Systembolaget, som varje år kammar in många miljarder kronor på alkoholförsäljning, hävdar bestämt att den arbetar för att begränsa alkoholkonsumtionen, eftersom ”alkohol är ett folkhälsoproblem”.
Endera står man för sin produkt eller så låter man bli att sälja den.
Somliga verkar cyniskt signalera progressiva värderingar med den ena handen och sälja kött, sprit och andra förkastliga produkter med den andra. Andra verkar känna av vart den politiska vinden blåser, och vända kappan efter den i hopp om att inte blåsas omkull. För mindre än en månad sedan gjorde exempelvis tobaksföretaget Philip Morris utspelet att Sverige ska bli världens första rökfria land. Cigaretter ska fasas ut till förmån för ett nytt sätt att ”röka” där tobaken hettas upp utan att förbrännas, vilket är bättre för lungorna.
– Det bästa man kan göra för sin hälsa är att aldrig börja röka. Har man börjat, bör man sluta. För de människor som annars hade fortsatt att röka är det bästa att byta till ett bättre, rökfritt alternativ, sade Philip Morris Sverigechef Richard Wernemar.
Han har helt rätt i att det är bäst för hälsan att undvika rökning. Många tycker visserligen att rökningen är värd riskerna, men om Philip Morris anser att även de som fattat detta informerade beslut har beslutat fel, är frågan varför företaget fortfarande säljer cigaretter över huvud taget. Det skulle förstås göra enorma ekonomiska förluster om det slutade, men endera står man för sin produkt eller så låter man bli att sälja den. Man kan inte både ha cigaretten och röka den.
Att sälja kött, alkohol och tobak är inte fel. Vill människor äta, dricka eller inhalera något som är eller skulle kunna vara dåligt för dem, så är det deras rättighet att göra det. Och vill någon föda upp djur, brygga öl, odla vin eller rulla cigaretter, så är det deras rättigheter att göra det. Det finns otaliga exempel på bönder som bryr sig om sina djur och håller kulturlandskapet vid liv, och hängivna, hantverksmässiga bryggare, vinodlare, sprittillverkare och tobaksodlare. Så länge de inte tvingar eller lurar någon att konsumera deras produkter har de inte gjort något fel.
Därför borde de inte heller skämmas över sina produkter till den grad att de gör en poäng av att ta ställning mot dem i offentligheten. Take pride in your beer, som ett stort amerikanskt bryggeris kampanjslogan löd. De som producerar kött, tobak och alkohol behöver sluta be om ursäkt för sig själva, och börja stå för sina produkter.