Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Generationen som gör vad den blir tillsagd

Dagens unga undviker alkohol, tobak och sex, och vill de skolka ber de sina föräldrar om lov. Förra veckans klimatstrejk visade att samhället står inför ett allvarligt hot: en generation unga utan minsta tillstymmelse antiauktoritära impulser.

OBS: Bilden är inte från ”klimatstrejken” i Stockholm.

I fredagens så kallade klimatstrejk syntes bland de skolkande skolbarnen en man med plakatet ”Klimat-vab för skolstrejken”. Hans dotter, vars försök att skolka ”för klimatet” hade resulterat i att hennes pappa följde med, gick bredvid. För att matcha hennes ”skolkande” hade han bestämt sig för att kräva skattebetalarnas ersättning för att själv smita från jobbet.

– Jag ska anmäla det här som vab, så får vi se om det funkar, sade han till lokaltidningen Mitti.

Det värsta här är inte ännu en självrättfärdig medlem av föräldragenerationen som inbillar sig att den har rätt till sina medmänniskors pengar så fort den inte känner för att tjäna ihop egna. Bristande respekt för skattebetalarna är inte förstasidesstoff.

Nej, det värsta är den generation av unga som vandrar fram genom Stockholms innerstad med hemgjorda wellpapp-plakat i duggregnet i någon sorts förhoppning att rikta människors uppmärksamhet mot klimatproblemen. I stället riktas min uppmärksamhet mot ett helt annat tecken på att vi går en mörk framtid till mötes: Den generation som växer upp i dag saknar varje tillstymmelse till antiauktoritär impuls.

Den generation som växer upp i dag saknar varje tillstymmelse till antiauktoritär impuls.

Vab-mannens dotter ville skolka från skolan för att delta i en demonstration. Så långt allt väl – så fantastisk är inte den svenska skolan att en missad dag är någon allvarlig förlust för eleven. I själva verket är det snarast ett sundhetstecken att följa sin egen vilja hellre än andras, och någon gång smita iväg från den skola man blivit tillsagd att gå i för att stifta bekantskap med världen utanför i stället.

Det vill säga: om man faktiskt skolkar. I stället har alltså 00- och 10-talister bett sina föräldrar om lov att få skolka (för dottern till den självutnämnde klimatvabbaren är inte ensam om sitt tillvägagångssätt).

Det är inte så man gör. Man ber inte sina föräldrar om lov, och man tillbringar inte den skolkade tiden i sina föräldrars sällskap.

Kanske är det inte så konstigt att självständighet är ett främmande begrepp för dagens unga. De har blivit curlade från födseln av en curlad föräldrageneration i ett samhälle där offerkoftan är en statussymbol och den det är mest synd om vinner. Psykologer har poängterat att överbeskyddande föräldrar och det entusiastiska användandet av skärmar tillsammans utgör ett socialt handikapp för generation Z – de lär sig inte lika snabbt som tidigare generationer att umgås med andra människor. Kanske är det även därför de dessutom dricker mindre, röker mindre, väntar längre med att ha sex och har bytt sina föräldrars hårdrock mot mesig gitarrpop.

Förutom musiken kan den sortens förändringar se positiva ut vid en ytlig anblick. I själva verket är det dock ett tecken på en djupare, obehaglig förändring. Tidigare generationers ohälsosamma ungdomsrevolter var ett tecken på en instinktiv misstänksamhet mot auktoriteter. Någon försöker säga åt mig vad jag ska göra – bäst att göra motsatsen. Denna instinkt innebar knappast något större nöje för deras föräldrar, som förmodligen ofta ställde rätt rimliga krav på sina tonåringar, men de kunde åtminstone trösta sig med att deras barn hade den sunda instinkten att ifrågasätta auktoriteter. Då finns det hopp om att de även kommer att ifrågasätta en betydligt mindre godartad auktoritet än den genomsnittliga föräldern: staten.

De gör vad deras föräldrar säger åt dem tills de blir gamla nog att göra vad staten säger åt dem i stället.

Denna misstänksamheten mot auktoriteter är en förutsättning för att ett demokratiskt samhälle ska fungera. Medborgarnas vaksamhet mot maktmissbruk är den bästa garanten vi har för att staten ska respektera de liberala fri- och rättigheterna. Makthavare behöver ständigt bli påminda om att människors tolerans har en gräns; går makthavaren för långt kommer han eller hon att stöta på motstånd.

Men inte från dagens unga. De ber mamma och pappa om lov för att skolka från skolan. Det finns knähundar med starkare antiauktoritära impulser.

Det är den sortens människor som kommer att följa länsstyrelsens bisarra uppmaning till medborgarna att ange dem som bryter mot det lika bisarra förbudet mot rökning på uteserveringar. De gör vad deras föräldrar säger åt dem tills de blir gamla nog att göra vad staten säger åt dem i stället.

Många klimatproblem kan förhoppningsvis lösas med tekniska framsteg, men vem kan rädda det fria samhället från en generation som ber om lov för att få skolka?