Ekonomi Recension
Skattjakternas sällsamma historia
Skattemyndigheternas fantasi känner inga gränser – utom möjligen medborgarnas kreativitet i ansträngningarna för att undkomma fogden. Patrik Strömer har läst en pedagogisk och lättsam bok om beskattning genom tiderna.
Den som kan beskatta andra har makt. Makten att tvinga andra att göra det de inte vill. Därför har hövdingar krävt tribut från undersåtar, kungar och kejsare utfärdat skrivelser över vilka som är skattskyldiga och demokratiska stater skapat samhällen där staten kan ta mer än hälften av vad någon tjänar. Historien om skatter är därför inte bara allmänbildande och underhållande, det är också detaljkunskaper om vad som kan fungera och vad som verkligen inte gör det.
Rebellion, Rascals, and Revenue (Princeton University Press, 2021) är en fantastisk bok, både i översiktlighet och i detaljrikedom, samt i sin pedagogiska framställning. Den enda anmärkningen är att texten spretar något, och att författarna, skatteforskarna Michael Keen och Joel Slemrod, möjligen överanvänder studentikos humor: Som när amerikanska delstater införde särskilda skatter på butiker som ingick i kedjor (för att lokala affärsidkare klagat över konkurrensen) så får det rubriken ”the taxes chain saw massacre”, och det är ju rätt fyndigt för den som gillar sådana ordvitsar.
Den som till äventyrs fått för sig att höjd skatt helt enkelt innebär mer pengar för staten, tar grundligt miste i sin ignorans. Den här boken hjälper till att råda bot på sådana vanföreställningar. I Curaçao infördes en skatt på att gå över en bro, men samtidigt ville man låta bli att beskatta de fattiga. Lösningen blev att enbart ta ut skatt på den som passerade bron med skor på. Du kan väl aldrig gissa vad som hände sedan? Jo, de flesta inser nog att den som tog av sig skorna därmed kunde undkomma skatten. Men historien har en extra knorr. De som var välbeställda hade inget emot omaket för att spara en slant. Men de fattiga ville inte skämmas, så det uppstod en tjänst att låna skor så att man kunde visa att man hade råd. Incitament påverkar alltså människors beteende, och skatter är inget undantag. Författarna menar utifrån historiska erfarenheter att 15 procent skattetryck torde vara optimalt och att tillgång till skola och sjukvård är bästa sättet att bedriva fördelningspolitik.
I 1600-talets England infördes skatt på eldstäder, som en sorts fastighetsskatt som drabbade de välbeställda mer, med effekten att en del murade igen dem för att undkomma skatten.
I ett kapitel tas skatternas samhällskostnad upp. För varje krona staten drar in uppstår en samhällskostnad som överstiger en krona. Det är inte bara själva administrationen och kontrollen, utan även att människor inte gör det de själva hade önskat om skatterna inte fanns. I det moderna Sverige handlar det om statlig inkomstskatt som gör att sjuksköterskor och poliser väljer fritid framför ett extra arbetspass. I 1600-talets England infördes skatt på eldstäder, som en sorts fastighetsskatt som drabbade de välbeställda mer, med effekten att en del murade igen dem för att undkomma skatten. En sådan förlust syns inte i den offentliga budgeten, men är fortfarande en kostnad för samhället, och särskilt för individen.
Läs också:
Den enklaste och minst störande formen av beskattning är en klumpsumma per individ. Den är svår att undkomma, och den påverkar inte beteende i negativ riktning. Men den är svår att kombinera med vår känsla för rättvisa. Ska alla betala exakt lika mycket, oavsett förmåga? Att det sedan inte går att kombinera effektivitet och rättvisa perfekt är möjligen en lika dyster som klarsynt slutsats.
Även skatternas incidens beskrivs och problematiseras. Att en skatt på finansiella transaktioner inte betalas av börsmäklare utan av pensionssparare borde vara självklart, men trots detta är det många som inbillar sig att just det man beskattar också leder till exakt den effekt man vill åstadkomma. Inget kan vara mer felaktigt. Principen om incidens visar oss att ju svårare det är att ändra sitt beteende eller att växla till något substitut, desto större är chansen att beskattningen lyckas med sitt syfte. När USA införde en skatt på lyxbåtar, så var de inte de rika som drabbades. De köpte andra grejer. Men arbetarna i varven och underleverantörerna blev arbetslösa. Så kan det gå.
Vi får göra bekantskap med smala holländska husgavlar (skatt lades på ytan mot gatan), Lady Godiva (som enligt legenden protesterade genom att rida naken genom staden) och det hemska kolonialkriget där britternas beslut att beskatta hyddor ledde till uppror, som slogs ner samtidigt som trupperna brände ner just de hyddor som utgjorde skattebasen. Sådana historier kan vi i vår erfarenhet le lite smått överlägset åt, tills man inser att det finns människor som på fullt allvar försöker argumentera mot Lafferkurvan; visdomen är inte jämnt fördelad i samhället.
Just Lafferkurvan är det teoretiska exemplet som visar att om skattesatsen är 100 procent så kommer intäkterna att bli noll, eftersom det i praktiken blir ett förbud mot att tjäna pengar till sig själv. Om skatten är noll, så blir intäkterna också noll. Och någonstans däremellan uppgår intäkterna till det maximala. Bristen på tydliga exempel när sänkt skatt leder till högre intäkter beror främst på att ytterst få härskare varit så pass korkade att de tagit ut så mycket skatt att aktiviteten avstannat. Det närmaste vi kommer i boken är japanska risbönder som tvingades lämna ifrån sig så mycket att uppror tedde sig som den bästa lösningen, varpå den styrande fick begå seppuku för att han varit så omdömeslös. Även den moderna platta inkomstskatten i Ryssland gav högre intäkter när den infördes, men det kan också ha berott på att kontrollen samtidigt förstärktes.
Skatterevolter handlar sällan om själva skatten, utan mer om någon form av uppenbar orättvisa.
Oavsett så finns det ett värde för samhället att ligga lägre i skattetryck än vad som ger de optimala intäkterna till staten, just för att samhällsbördan (excess burden) kan vara nog så påfallande. Även kostnaden – mätt i tid – för att göra rätt för sig är sannolikt högre än den statliga myndighetens kostnad för uppbörd, även om enbart den senare märks i statens budget.
I slutet av boken ges några handfasta råd till den som vill beskatta andra. Skatterevolter handlar sällan om själva skatten, utan mer om någon form av uppenbar orättvisa. Skatternas incidens är svår eller rentav omöjlig att beräkna och förutse på förhand. Den som vill undkomma eller minska sin skatt är mer kreativ än fogden och myndigheterna. Och punktskatter på sådant som anses dåligt bör ha som syfte att ändra beteende, inte att dra in pengar.
Att en bok om något så hemskt som skatter kan vara så pass lärorik och underhållande får ses som ett gott betyg. Den är väl värd sitt pris, inklusive 6 procent i bokmoms.