Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Åsikt

Här finns 25 miljarder till borgerliga vallöften

Fortfarande finns en hel del slöseri och onödiga utgifter i statsbudgeten. Fredrik Eneroth ger förslag på 25 miljarder som kan samlas till skattesänkningar och andra förslag i valrörelsen.

Finansminster Elisabeth Svantesson (M) promenerar med vårbudgeten från finansdepartementet till riksdagen. Foto: Anders Wiklund/TT

Kvällen innan vårbudgeten presenterades handlade SVT:s Agenda inte om vilka satsningar regeringen föreslog, utan om budgetunderskottet. Sedan pandemin har svenska politiker varit frikostiga. Senaste höstbudgeten hade ett ovanligt stort reformutrymme på 80 miljarder kronor och i februari sade finansministern till sist att ”Reformutrymmet för hela nästa mandatperiod är i princip slut”. Det finns inte längre en pengapåse som väntar. Vallöften måste nu på riktigt finansieras.

Det parti som kan utlova skattesänkningar, höjda bidrag eller elprisstöd får omedelbart in en fot hos många hushåll. Även i annat än plånboksfrågor är fördelen stor för partiet som kan utlova mest, oavsett om det är välfärden, rättsväsendet eller klimatet. Vänstern har trumfkortet att de kan ”finansiera” sina vallöften med skatter på rika, även om skatterna egentligen skulle skrämma iväg skatteintäkterna.

Borgerligheten behöver vara mer kreativ för att hitta reformutrymme. Jag föreslår därför fem reformer som frigör 25 miljarder kronor till vallöften. Utöver dessa finns betydligt mer att göra i statsbudgeten givetvis, men under valrörelsen får man varken reta upp stora väljargrupper eller ha förslag oppositionen kan kopiera.

***

Fastighetsskatt är impopulärt av god anledning. Bostadsägare, speciellt de med små inkomster, kan tvingas från sina hem. I dag finns därför tak på hur mycket bostadsägare behöver betala. Rimligen bör detta tak dock inte gälla bostäder där ingen bor, speciellt när många unga har svårt att flytta hemifrån. I höstas släppte KTH en rapport som visar att det finns 300 000 tomma bostäder i Sverige. Om skatten höjs på tomma bostäder till nivå med obebyggda hustomter bör skatteintäkterna öka med drygt 3 miljarder kronor.

BostadsformGenomsnitt. taxerings-värdeMaxavgift i dagUppskattat antal tomma bostäder (andel av beståndet)Förväntade nya skatteintäkter
Småhus, ägande- eller bostadsrätt2 877 tkr10 425 kr117 000 (39%)2 146 mnkr
Ägarlägenhet2 049 tkr10 425 kr234 (0,08%)2 mnkr
Bostadsrätt1 716 tkr ([1] [2])1 784 kr66 000 (22%)1 015 mnkr

Sveriges generösa studiemedelssystem har starkt stöd. De flesta vill att människor, oavsett bakgrund, ska ha goda möjligheter till högre utbildning. Det är mer tveksamt hur många som vill ge bidrag till studiemedeltagare som inte slutför studier. Rimligare verkar att en större del av studiemedlet är lån och konverteras till bidrag i takt med slutförda studier. På så vis har studiemedeltagaren tillgång till pengar, men en tydlig förväntansbild att slutföra studierna. Uppåt 20 miljarder kronor läggs på studiemedel, varav 73 procent för eftergymnasiala studier. Vi sparar här drygt 7 miljarder kronor, givet en linjär infasning av bidrag i takt med prestation och en normal fördelning av studenters prestationer. De ökade lånekostnaderna är försumbara.

Det är mer tveksamt hur många som vill ge bidrag till studiemedeltagare som inte slutför studier.

Även omskolning senare i livet har starkt stöd. Det sticker dock i ögonen på många att väletablerade personer som studerar en utbildning för nöjes skull kan få bidrag på uppåt 25 000 kronor per månad, utöver förmånliga lån upp till 15 000 kronor. Det relativt nya omställningsstudiestödet möjliggör detta. Rimligare vore att ersätta bidragsdelen med lån. Den som behöver sadla om har då möjlighet, men skattebetalarna utnyttjas inte. Det skulle spara drygt 6,6 miljarder kronor. De ökade lånekostnaderna är så små att decimalen kan stå kvar.

Mot bakgrund av de stora samhällsutmaningarna verkar det absurt att ge ut direkta bidrag till kulturutövare som om pengar fanns i överflöd. Risken är dessutom uppenbar att kulturen sätts i ett bidragsberoende till statliga pekpinnar. Om man inte rör finansiering av kulturella institutioner, såsom Operan eller Dramaten, landar kulturbidragen norr om 3 miljarder kronor per år. Det starkaste motargumentet till att skära bidragen är troligen den potentiella effekten på barn och unga, varför förslagsvis stödet till kultur i skolan samtidigt dubbleras.

17:1:2 ap.18 Stöd till produktion av audiovisuella verk87 mnkr
17:1:6 Bidrag till regional kulturverksamhet1 692 mnkr
17:2:3 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål249 mnkr
17:4:2 Ersättningar och bidrag till konstnärer571 mnkr
17:7:7 Bidrag till bild-, form- och slöjdområdet54 mnkr
17:9:1 Filmstöd555 mnkr
Dubblerade anslag till 17:1:3 Skapande skola– 226 mnkr
Bidrag till kulturutövare2 982 mnkr

En del företag har satts i ett liknande bidragsberoende. Inte minst för transportrelaterade bidrag är det i hög grad samma företag som får stöd år efter år. Utöver transport är bidragen kopplade till regionala och statliga hjärteprojekt, bland annat via riskkapitalfonder. En central indikator som används för att utvärdera flera av bidragen är företagens överlevnadsgrad några år efter mottaget stöd. Det påvisar en mycket dyster syn på företagande. Företag ska överleva och växa genom att lägga tid och energi på att öka sin konkurrenskraft, inte på att söka generösa bidrag. Även efter att man separerar ut stöd med klimatprägel är summan betydande: drygt 5 miljarder kronor. 

19:1:1 Regionala utvecklingsåtgärder2 167 mnkr
19:1:2 Transportbidrag456 mnkr
20:2:2 Formas, utbetalning till företag1 140 mnkr, varav 3% går till företag
22:1:15 Sjöfartsstöd1 600 mnkr
24:1:2 Vinnova, utbetalning till företag3 439 mnkr, varav 31,7% går till företag
Bidrag till företag5 348 mnkr

Om dessa förslag genomförs kommer säkerligen några grupper bli upprörda, men det behövs. Vänstern kan låsa fast sig hos särintressen så står borgerligheten för allmänintresset. Vi behöver en framåtsyftande borgerlighet som kan utlova minst lika mycket som vänstersidan. Alternativet är en valrörelse präglad av oppositionens förslag. Som bekant vinner man inte på defensiven.

Alliansen lade under sin storhetstid mycket fokus på att finansiera vallöften. Dagens nya förutsättningar kräver att borgerligheten gör det ännu en gång. 25 miljarder kronor räcker en bra bit till vallöften om välfärd, privatekonomi och klimat. Vänstersidan har ännu inte enats om något sådant, men det kanske inte håller ända fram till 13 september.