Stå upp för de grå tjänstemännen
Vår förvaltningsstyrning är en av Sveriges stora fördelar som land. Den borgar för en byråkrati som, i internationell jämförelse, är rimlig och förutsägbar. Denna förvaltningstradition är nu pressad. Kommande generationer måste stå upp för de grå, oväldiga tjänstemännen.
Varje kultur har sina egna traditioner som har format effektiviteten hos den offentliga sektorn. Jag har bott i både USA och England och numera i Förenade Arabemiraten och har stött på offentlig byråkrati i dess olika former. I ett försök att få struktur på skillnaderna brukar jag skilja på länder med ingenjörstraditioner och länder med arkeologiska arbetsmetoder. Och så finns stämpelkulturen, i mer än ett land.
Sverige är ett typiskt ingenjörsland. Våra myndigheter är alla organiserade på samma sätt och vi använder teknik för att underlätta för medborgarna – och för att myndigheterna ska ha god koll på oss. Storbritannien däremot använder ett arkeologiskt system; myndigheterna är olika organiserade beroende på i vilket århundrade de grundades. Systemen är olika och sällan samordnade och för en utomstående är det mycket som framstår som rätt märkligt.
Här i Förenade Arabemiraten gäller stämpelkulturen. Det gamla brittiska protektoratet är väldigt förtjust i allehanda stämplar på allting. Jag har säkert spenderat ett par veckor i effektiv arbetstid under de första månaderna här nere med att transportera papper mellan olika myndigheter för att få korrekta stämplar på alla dokument de säger sig behöva. Några enkla registerslagningar hade med lätthet kunnat ersätta allt detta.
Ur dessa perspektiv framstår den svenska byråkratin som både lättförståelig och lätthanterlig, men det bygger förstås på några grundläggande premisser. För det första måste de övergripande rättsstatsprinciperna fungera. Människor och företag måste kunna lita på likhet inför lagen, transparens i rättsskipningen och möjligheter att överklaga. Och så måste förvaltningsstyrningen vara både rättssäker och förutsägbar.
Den väl fungerande förvaltningsprocessen är en skör planta som måste vårdas av varje ny generation som har ansvar för att rättsstatens principer fullföljs.
Förvaltningsstyrningen är summan av lagstiftningsprocesserna och myndighetsutövandet, det vill säga hur det offentliga fungerar i praktiken. Den svenska traditionen är att förvaltningsstyrningen är långsam och oväldig. Den är långsam eftersom det måste få ta tid att skapa lagar och regler som är tydliga och rättssäkra. Och den är oväldig eftersom den står över både personliga bedömningar och allmän populism. Regeringskansliet har ofta varit den tydligaste symbolen för dessa värderingar; befolkat av oförvitliga statstjänstemän som med grå kompetens låter den offentliga byråkratin mala på. Det kan låta tråkigt och långsamt och trist men det är där kärnan i en fungerande rättsstat ligger.
Men regeringskansliet har problem. Riksrevisionen har vid upprepade tillfällen återkommit till brister i regeringskansliets styrning och kompetensförsörjning och chefer i regeringskansliet jag har talat med menar att det blir allt svårare att hitta den kompetens som behövs för att fullgöra uppdraget. KU noterade också förra året att Lagrådets kritik mot regeringen har ökat. Under fyra år riktade Lagrådet kritik mot 361 av 570 avgivna propositioner.
Till det ska läggas ett antal andra händelser, som det famösa uppropet i valrörelsen 2018 där 261 UD-tjänstemän varnade för att en Alliansregering skulle komma att urholka UD:s värdegrund, eller de mer eller mindre hemliga nätverken nätverken Hilda och Ruben i Advokatsamfundet, som i sig är en privat sammanslutning med myndighetsbefogenheter. Andra exempel på problematiska skeenden är hanteringen av Arbetsförmedlingsreformen som jag tidigare har skrivit om. En politiskt betydligt mer komplicerad situation riskerar att nöta ner regeringskansliets traditionella förvaltningsstyrning.
En väl fungerande förvaltningsprocess är inte en fri tillgång som vi kan hantera hur som helst. Det är en skör planta som måste vårdas av varje ny generation som har ansvar för att rättsstatens principer fullföljs. Medan politikerna käbblar vidare om krympande reformutrymmen borde åtminstone några av dem fundera över hur svensk förvaltningstradition kan leva vidare; hur vi står upp för de grå oväldiga tjänstemännen. De är en av de stora komparativa fördelarna med Sverige. Låt inte dem förtvina och ersättas av populism, godtycke och stämpelbyråkrati.