Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Staten ska inte skriva din inköpslista
Sänkt moms på nödvändiga matvaror ger politikerna möjlighet att peka på vad människor ska konsumera. Men medan yoghurt och flingor kanske har vissa fördelar, så har kaffe och choklad andra, det skriver Tilda Andersson.
Dags att plocka fram inköpslistan inför storhandlingen. Ris, potatis, gurka, tomatpuré, kaffe… Vilka av de här matvarorna är egentligen nödvändiga och vem ska avgöra det?
Den sjätte juli tillsatte regeringen en utredning som ska presentera förslag på om olika livsmedel kan få olika momssatser. Tanken är att hålla nere kostnaderna för särskilt nödvändiga matvaror och göra vardagen billigare för hårt arbetande familjer. Men metoden leder Sverige i fel riktning.
Frågan handlar inte bara om mat utan om vem som ska avgöra vad människor bör konsumera. Vem ska skriva inköpslistan – du eller staten?
Skattesystemets uppgift är att finansiera offentliga sektorn och, i vissa fall, prissätta verkliga samhällskostnader, som miljöutsläpp. Det ska inte användas för att avgöra vilken konsumtion som är viktigare än annan. Därför behöver Sverige ett enhetligt momssystem – inte ännu fler undantag.
Vem ska skriva inköpslistan – du eller staten?
Problemet med differentierad moms är att vissa varor och tjänster anses mer värda än andra. Fram till den första juli beskattades en konsert med sex procents moms om publiken främst lyssnade, men med 25 procent om syftet var att publiken dansade. Ingen står i mataffären och funderar över om basilikan är en växt eller ett livsmedel. Men någon på Skatteverket måste göra det, för momsen är antingen sex eller 25 procent.
Det är komiskt. Men det är följden av ett system där politiker och myndigheter måste avgöra vilka varor, tjänster och aktiviteter som ska gynnas. Om vi börjar gynna varor för att de är ”nödvändiga” tar processen aldrig slut. Om viss mat är nödvändig, varför inte kylskåp? Eller tvättmaskiner? Eller glasögon? Alla branscher kan argumentera för att just deras produkter är nödvändiga för människors vardag. Varje undantag blir ett argument för nästa.
Om vi börjar gynna varor för att de är ”nödvändiga” tar processen aldrig slut.
Stigande energipriser har de senaste åren pressat upp priserna på livsmedel och många hushåll känner av prisökningarna. Men en lägre moms på vissa livsmedel är ett ineffektivt sätt att hjälpa människor. Den som handlar mest mat får också störst skattesänkning. En stor del av pengarna går alltså till människor som inte behöver det. Om syftet är att hjälpa hushåll med små marginaler finns betydligt mer träffsäkra sätt än att göra momssystemet ännu mer komplicerat.
Även om man skulle acceptera att momssystemet ska styra konsumtionen återstår ett problem: olika momssatser gör skattesystemet krångligare.
För företagen betyder olika momssatser fler regler att hålla reda på, fler bedömningar och större risk att göra fel. Företag ska konkurrera om kunderna genom bättre produkter och lägre priser – inte genom att försöka hamna i rätt momskategori eller övertyga politiker om att just deras bransch förtjänar en skatterabatt. För företag betyder fler undantag att mer tid behöver läggas på momslagstiftningen i stället för att tillmötesgå sina kunder.
När du står i matbutiken ska staten inte stå bredvid och tala om vad som är viktigast att lägga i kundvagnen. Inköpslistan ska vara anpassad efter din egen smak, dina behov och din plånbok. Inte en statlig utredning som säger att potatis är viktigare än pasta eller om kaffe är mindre nödvändigt än juice. Momssystemet ska finansiera staten, inte uppfostra medborgarna.