Välfärdsstaten curlar medborgarna
Nu pratas det om vuxen politik. Men integrationsplikt och andra exempel på hårdare krav är bara ytterligare exempel på hur medborgare behandlas som barn. Hur vore det om vi låter människor ta ett större eget ansvar?
Thorén Innovation School utbildar gymnasieelever till att bli ”youtubers” eller ”influencers”. Gymnasieminister Anna Ekström hävdar att det beror på att ”marknadskrafterna får fria tyglar i utbildningssystemet”.
Det verkar onekligen som att Thoréns har varit lite väl kreativa med marknadsföringen av program som väl i vanliga fall skulle hetat något snäppet mindre spännande, som ”film- och tv-produktion”.
Men säg så här: gymnasieutbildningen är avgiftsfri, därefter kan man läsa vidare kostnadsfritt med studiemedel, får man inget jobb finns det arbetslöshetsersättning. Och så vidare. Kan det möjligen vara så att de skyddsnät som välfärdsstaten erbjuder gör folk något mindre benägna att ta ansvar för sina egna framtidsutsikter när de väljer utbildning? Curlande föräldrar som sedan följer med dessa blivande youtubers till anställningsintervjun bidrar säkert också. Men var kommer curlandet ifrån?
Vad kan libertarianer lära sig av Burning man, frågar Cato Institute i ett timslångt seminarium. Vad kan Sverige lära sig av Burning man, undrar jag, när jag hör paneldeltagarna diskutera principer som ”radical self reliance”, ”civic responsibility” och ”communal effort”.
Åker man ut i öknen en vecka till en tillfälligt uppbyggd ”stad” utan snabbköp måste man ta med sig eget dricksvatten och solkräm. Har någon obetänksam person glömt detta erbjuder man som god medmänniska en del av det man själv tagit med sig.
Det är utmärkta principer som mycket väl skulle kunna appliceras på samhället i stort. Men den typen av eget ansvar går förstås tvärt emot välfärdsstaten. Hela poängen är ju att man ska lita till att man blir omhändertagen.
Trots allt verkar vi hysa en viss nationell uppskattning för de där figurerna – Karl Oskar, Pippi Långstrump, Ingvar Kamprad eller Gunde Svan – som klarar saker på egen hand.
Frågar jag utlänningar som bor här vad de gillar med Sverige brukar de nämna att vi har en så generös föräldraförsäkring. Men innan någon säger ”välfärdsturism” vill jag bara påpeka att inga är så bra som vi svenskar på att lyfta fram just detta. Fråga tio medelålders svenskar vad som är bäst med Sverige och jag lovar att minst hälften svarar lång föräldraledighet.
Nu verkar ju dock allt fler ha kommit till slutsatsen att det daltas för mycket. Det ska vara hårdare tag, kravliberalism, svenska normer och integrationsplikt. Men dessa nykonservativa, tuffa tag är egentligen bara andra sidan av samma mynt som curlandet: att medborgare blir behandlade som barn. Den vuxna politik som moderaterna nu efterfrågar borde gå ut på att människor har stor frihet, och själva får ta konsekvenserna av sina handlingar.
En vuxen person behöver inte bli tillsagd att göra läxorna – eller lära sig svenska – utan ser själv till att göra det. I den mån det verkligen behövs.
Man måste förstås inte åka till Nevada, klä av sig naken och tune in, turn on, drop out för att lära sig att ta eget ansvar. Vill man ha inspiration är SVT Plays arkiv fullt av dokumentärer som Gubben i stugan (rekommenderas), om helt ocurlade människor som lever i hus i skogen utan rinnande vatten och andra moderna bekvämligheter. Trots allt verkar vi hysa en viss nationell uppskattning för de där figurerna – Karl Oskar, Pippi Långstrump, Ingvar Kamprad eller Gunde Svan – som klarar saker på egen hand.