Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Johan Ingerö: Yttrandefrihet på de kränktas nåder

Med domarna mot Rasmus Paludan och Salwan Najem beträder Sverige en farlig väg, där yttrandefrihetens gränser sätts av de som reagerar med våld på kränkningar. Det skriver Johan Ingerö.

Salwan Momika, som mördades häromvecka, tillsammans med sin partner Salwan Najem, vid en sammankomst i Malmö 2023. Foto: Johan Nilsson/TT

En av Sveriges många lyckade musikexporter de senaste fyrtio åren är black metal. Vilket, för den oinvigde, kortfattat kan beskrivas som en extrem form av hårdrock där satanism och skändning av kristna sakrament utgör den estetiska och filosofiska grunden. Under 1990-talet blev genren känd för en bredare allmänhet när den kom att förknippas med ett antal mord och mordbränder i Norge och Sverige.

I dag är de mer extrema elementen borta. Musikstilen har nått en bredare publik och blivit accepterad. Ett av de ledande svenska banden, Watain, har rent av tilldelats regeringens exportpris.

Men vad hade hänt om något black metal-band i stället för kristendom hade gett sig på islam? I november dömdes Rasmus Paludan till fängelse för två koranbränder och för att ha uttryckt missaktning mot islam på ett sätt som domstolen ansåg riktades mot muslimer som folkgrupp. Och i går dömdes Salwan Najem för hets mot folkgrupp, även detta efter att på olika sätt ha skändat koranen.

Hans medåtalade, Salwan Momika, hann inte få någon dom innan han mördades.

Domarna innebär att vi nu har två skilda lagstiftningar, där andras reaktioner styr vad som är en brottslig handling.

Så hur motiverar Stockholms tingsrätt den senaste domen? Bland annat genom att säga att koranskändningarna inte kan ses som ”saklig eller vederhäftig debatt om islam som religion”. Vidare fastslår domstolen följande: ”Att man uttalar sig om religionen ger med andra ord inte ett frikort att göra eller säga vad som helst utan att riskera att kränka gruppen som har den trosuppfattningen.”

Dessa två rekvisit – att man dels måste uttrycka sig städat för att skyddas av yttrandefriheten, dels att man inte ens får riskera att kränka en troende – var nog nya för de flesta av oss. Tillsammans innebär de att vi nu de facto har två skilda lagstiftningar, där andras reaktioner bestämmer vad som utgör en brottslig handling och vad som är fullt laglig konst eller debatt.

Hets-lagstiftningen var, vågar jag lova, inte tänkt att användas så här. Den infördes i syfte att skydda människor som tillhör en viss folkgrupp eller religion, inte för att skydda religioner i sig.

Tillämpningen tycks vara helt subjektiv och dessutom inkonsekvent. Var finns alla rättsliga efterspel till firandet på Malmös gator efter massakern i Israel hösten 2023? Och vilka av de oräkneliga demonstrationerna sedan dess har lett till åtal ens när den ökända Khaybar-ramsan, som uttryckligen hotar judar, har framförts? Eller för den delen när det viftats med flaggor från Hamas och Hizbollah?

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Sverige har beträtt en mycket farlig väg, där helt nya villkor för yttrandefriheten har rests och där den som ogillar religionskritik inte behöver visa någon skada mer än själva ogillandet. Följaktligen kommer åsiktsribban att anpassas efter den som är mest kränkt och reagerar mest våldsamt. 

Black metal-genren kanske helt enkelt är på väg att bli överflödig. För så mörk som följderna av denna dom lär den aldrig bli.