Samhälle Åsikt
Erkänn målkonflikten om klimatet
Klimatpolitiken får inte tillåtas trumfa alla andra överväganden. Bara ett konkurrenskraftigt samhälle med tillväxt och fred kan skapa både trygghet och hållbarhet, skriver Leif Östling.
Från näringslivshåll talas det ofta om behovet av fasta spelregler, som är mycket viktigt för utvecklingen av våra företag. Tyvärr sparkar verkligheten ibland bakut. Då gäller det att kunna anpassa sig. Ändringen av EU-beslutet om stopp för nyförsäljning av fossildrivna fordon år 2035 är ett tydligt exempel. Sverige har satt gränsen fem år tidigare, till 2030, och kommer att behöva justera detta.
I styrhytten på EU:s bilindustri sitter Tysklands förbundskansler Friedrich Merz. Den för Tyskland så viktiga bilindustrin förlorar för mycket på omställningen. Här finns en målkonflikt mellan klimatanpassning och konkurrenskraft. Det ser tyskarna och sätter sig på tvären: Vi kan inte offra vår konkurrenskraft och vi kan inte skapa en massarbetslöshet för klimatets skull. För då kan vi inte heller satsa på klimatet. Vi har inte råd.
När Sverige nu kommer att följa efter och skjuta upp slutdatum för nyproduktion av bilar med förbränningsmotor kommer debatten säkert att handla om ”sveket mot klimatmålen”. Ingen vill erkänna att här finns en mycket legitim målkonflikt.
De mest klimataktivistiska rösterna gör klimatfrågan en stor otjänst.
Hållbarhet får inte tillåtas övertrumfa såväl geopolitiska omständigheter som konkurrenskraft, då riskerar vi att tappa hållbarhetsambitionerna. Ett konkurrenskraftigt samhälle med tillväxt och fred skapar såväl trygghet som hållbarhet. Så ser ekvationen ut. Endera har vi en holistisk syn på samhällsutvecklingen eller så väljer vi att stoppa huvudet i sanden, det vill säga att enbart fokusera på hållbarheten. Det sistnämnda kommer inte att gynna klimatfrågan.
Vi kan lätt hamna i situationer där klimatambitionerna absolut inte kan tillåtas bli den allenarådande styråran för politiken. Det gäller i Sverige, och det gäller i EU. Ett sådant konstaterande har ingenting att göra med någon lättvindig syn på de klimathot som rent faktiskt finns och som måste åtgärdas, tvärtom. Men det är ett konstaterande att de mest klimataktivistiska rösterna i förlängningen gör klimatfrågan en stor otjänst.
Det finns partier för vilka vår ekonomiska tillväxt verkar vara av helt underordnad betydelse. Men dessa partiers företrädare förordar inte fattigdom. De verkar inte förstå att om vi tappar i konkurrenskraft blir vi relativt sett fattigare. Och då måste mer av våra befintliga resurser gå till annat, skatter för försörjning av arbetslösa, omsorg av ”vuxna barn” som aldrig varit i närheten av en arbetsplats, ökad belastning på sjukvården, och så vidare. Det betyder att medlen till omställning blir mindre.
Liv går före klimat, sade Bill Gates och blev anklagad för att ha svikit i klimatfrågan. Det enda han har gjort var att påpeka att det finns målkonflikter i samhället. De styrande i länder med riktig fattigdom, där folk svälter, kan lägga mycket begränsade resurser på klimatet.
Detta förklarar också varför EU och Sverige står för en globalt sett liten del av utsläppen av växthusgaser. Vi är förhållandevis rika. Vi kan därför satsa på klimatet. I Kina och Indien ser det annorlunda ut, med väldigt stora skillnader i levnadsbetingelser. Målkonflikten tvingar fram andra prioriteringar. Vår statschef har varit inne på liknande resonemang. Det vore bra om också andra tordes träda fram i frågan.
Med en målkonfliktupplyst diskussion hade politiken aldrig kunnat sätta upp så snäva mål för förbränningsmotorns hädanfärd.
Svenska näringslivsföreträdare borde mer ofta tala om dessa målkonflikter, som gör att spelreglerna från tid till annan måste ändras. Fasta spelregler kräver fasthet i verklighetsbeskrivningen. Med en målkonfliktupplyst diskussion hade politiken aldrig kunnat sätta upp så snäva mål för förbränningsmotorns hädanfärd. Då hade politikerna förstått att det kan vara ett styrmedel som mer hotar än hjälper oss i klimatpolitiken.
Avsaknaden av holistiskt tänkande finns på många områden. Om Northvolt fått produktionen att fungera och om Stegra passerar byggstadiet skulle de exempelvis ändå stå där utan erforderlig elförsörjning. När vi bygger vindkraftparker till havs, för att folk inte vill ha dem nära inpå sig, så tänker vi inte på den ansenliga miljöpåverkan detta har. Haven är jämte skogen våra bästa klimatpoliser.
Klimathotet kan aldrig övervinnas med försakelsedogmer, flygskam och uppoffringar. Det kan bara ske som en effekt av att vi satsar på tillväxt och välstånd. För att nå dit måste vi erkänna att det finns målkonflikter i tillvaron. Om våra näringslivsföreträdare var tydligare med detta skulle de också lättare nå fram till fasta spelregler.