Samhälle Krönika
De nya barerna kan bli Kristerssons bestående arv
Det avskaffade matkravet har inte varit särskilt omskrivet ännu. Mycket talar dock för att reformen kommer att ha stor effekt på svenska städer, och att det därmed blir ett av Tidöregeringens bestående arv, skriver Joakim Broman.
När gårdsförsäljningen infördes sommaren 2025 var många regeringsföreträdare mellan skål och vägg missnöjda med kritiken som kom från borgerliga meningsfränder. Här införde man en efterlängtad lättnad i de hårda alkoholrestriktionerna, gjorde Sverige till ”ett lite mer normalt land”, som Ulf Kristersson uttryckte det, och vad var tacken? Otaliga artiklar om den överdrivna byråkrati som präglade tillstånden, om de moralkakor i form av ”information om alkoholens skadeverkningar” som producenterna behövde bjuda på i samband med försäljning, om de starka begränsningarna på mängden vin som man fick köpa från en vingård.
Men i stället för bittermandel fick regeringen blodad tand. Redan under Almedalsveckan förra sommaren meddelade folkhälsominister Jakob Forssmed att man avsåg att lätta på matkravet.
Kravet har en lång och inte så smaklig historia. I den grundliga skildringen av svensk alkoholpolitik Så roligt ska vi inte ha det (Timbro förlag, 2020) skriver Mattias Svensson om La Paloma, ”duvan”, som en vanlig rätt under restriktionstiden kallades. Smeknamnet kom av att rätten inte avsågs att ätas, utan att samma tallrik bara flög in och ut ur köket. På så sätt kunde priset hållas lågt och törstiga kunder få sitt glas ändå. Det hände ibland, skriver Svensson, att någon som faktiskt ville äta maten kunde bli serverad en pytt med fimpar i, men snart följde tysta överenskommelser och uppmärksam serveringspersonal. Några större effekter på folknykterheten lär systemet inte ha haft. Däremot bidrog det med säkerhet till sämre mat.
Det hände ibland, skriver Svensson, att någon som faktiskt ville äta maten kunde bli serverad en pytt med fimpar i.
I en annan anekdot från Svenssons bok har en man som anhållits för fylleri tio ägg i fickan. Genom att beställa det billigaste på menyn har han kunnat gå från krog till krog och undkomma restriktionerna.
Det sistnämnda hade inte gått att göra med dagens bestämmelser, som inneburit krav på en varierad meny med lagad mat. Moderna motsvarigheter till La Paloma kan man dock hitta lite varstans, kanske inte i form av rätter som är helt oätliga, men där det är tydligt att menyn syftar till att uppfylla lagkrav snarare än att utgöra kulinariska upplevelser.
När matkravet avskaffas 1 juni är det därför odelbart positivt. Och även om reformen ännu inte fått särskilt mycket uppmärksamhet finns det anledning att tro att den kan bli ett av de bestående arven som Tidöregeringen lämnar efter sig.
När jag pratar med Rasmus Törnblom, 1:e vice KSO för Moderaterna i Lund, berättar han att kommunens tillståndsenhet uppskattar att man kommer att få in cirka 100 nya ansökningar om alkoholtillstånd i sommar. En lång rad entreprenörer står i startgroparna för nya barer och uteserveringar. Om siffran är 100 bara i Lund, hur ser den ut över riket? I storstäderna och, inte minst, i sömniga småstäder?
Visst ska man ha några brasklappar. Det kan visa sig att bedömningarna är felaktiga. Skatter, avgifter och byråkrati är betungande även med ett avskaffat matkrav. Alla nya företagare kanske inte är lämpliga eller uppfyller de krav som lagstiftningen ställer i övrigt. Men låt säga att hälften både får tillstånd och startar sina nya vin-, sport- eller ölbarer. 50 nya barer i en stad som Lund är ändå ett rejält lyft för stadslivet. Fler kollegor stannar på en aw när man slipper åka taxi hem, fler dejter går bra när utbudet är bättre, färre sitter ensamma hemma och ser lördagens Premier League-match.
Förbättringen kommer att vara ännu mer markant i småstäder och bruksorter.
Förbättringen kommer att vara ännu mer markant i småstäder och bruksorter. I Lund och motsvarande städer finns ändå förhållandevis gott om restauranger. Men sådana platser som knappt kan bära en restaurang bortom pizzerian är troligtvis ändå stora nog att utgöra underlag för en eller ett par barer, kanske fler. Så är det åtminstone om man blickar ut i världen, mot ställen som aldrig haft Sveriges drakoniska alkohollagstiftning. Och många av oss som är uppvuxna på landsbygden kan nog gå i god för hur stor skillnad ett enda uteställe kan göra.
Man saknar ofta perspektiv på sin egen stad men ibland kan man se dess gator med en ny blick. På vårpromenad i Stockholm minns jag plötsligt en liten pärla till takbar jag besökte på Manhattan för en del år sedan. Det är välbelagt att svenskar älskar uteserveringar mer än de flesta, men fram till bara för några år sedan fanns det nästan inga takbarer alls i Stockholm. Numera finns ett fåtal välkända alternativ, nästan alltid på hotelltak eller i de större formaten som bara etablerade aktörer kan åstadkomma. Hur många fler och småskaliga alternativ uppstår efter några år med avskaffat matkrav?
I Stockholm, liksom i flera andra städer, pågår en nattklubbsdöd. Den drivs primärt av hårda bullerregler och klagande grannar men ekonomin är alltid en bottenplatta. Kan fler platser som lämpar sig bättre för nattklubb och live-musik bli aktuella när matkravet avskaffas och kostnaderna för en etablering sjunker?
Man ska inte heller underskatta reformens effekter för de befintliga restaurangerna. De som ändå tvingats investera i ett kök lär fortsätta använda det, men när man inte längre behöver leverera en varierad meny kan utbudet smalnas av och kostnaderna kan sjunka. Restauranger kan fokusera på en eller ett par rätter som är efterfrågade och som de kan göra riktigt bra.
Runt Nytorget och Skånegatan finns ett fåtal av den sortens små och nischade vinbarer som är så vanliga i större städer. Men det är bara just där som de kan bära sig. Kommer en entusiast framöver att kunna få ihop ekonomin i ett litet krypin även i Linköping, Sundsvall eller Örebro?
Den som lever till sommaren får se. Men för egen del har jag bara blivit mer övertygad om att det avskaffade matkravet kommer att bli en mycket större och mer bestående förändring av svenska städer än någon annan reform de senaste 30 åren. Den här gången blir nog Sverige ett lite mer normalt land på riktigt.