Samhälle Åsikt
De rödgröna gör vården mindre robust
Att återta vård i offentlig regi leder inte bara till ett system som är mindre effektivt och med mindre valfrihet, dessutom försämras systemets motståndskraft. Risken att störningar ska sprida sig i vårdkedjan ökar när vård socialiseras och privata vårdföretag försvinner, skriver Nima Sanandaji och Gabriel Heller-Sahlgren.
Det har sedan 1990-talet funnits en process där upphandling och vårdval har lett till en större roll för privata utförare i sjukvården. I dag är privata leverantörer en avgörande del av den svenska välfärden. Dessa utförare kan leverera vård effektivt och bidrar till konkurrens som även påverkar offentliga vårdgivare.
Mot den bakgrunden finns en oroväckande trend mot socialisering av vården i Sverige. Socialdemokraterna ämnar genomföra en ”bred genomlysning av marknadsmisslyckanden” och ”återta den demokratiska kontrollen” inom äldreomsorgen och sjukvården. Detta är inte minst tydligt i Region Stockholm, där det rödgröna styret under ledning av Aida Hadzialic sedan valet 2022 har lagt om kursen i en sådan riktning. Vi ser där hur förändrade regler, ersättningsmodeller och beslut gör det allt svårare att bedriva privata företag inom välfärden.
När den privata vården trängs undan förstärks redan existerande problem i den offentliga vårdleveransen.
Mårten Blix och Catarina Barkman har i en aktuell rapport för Synaps visat att 380 vårdavtal med privata utförare har avslutats eller sagts upp mellan 2023 och 2025 i Region Stockholm. Nedstängningarna berör fler än 13 specialistområden och verksamheter som tillsammans hanterar omkring 2,3 miljoner patientbesök. Resultatet är att vårdköerna ökar i Stockholm, till skillnad från resten av landet där de minskar. Kostnaderna för vården har ökat kraftigt i samband med denna socialisering. Offentlig vård har omfattande problem med hög nivå av sjukfrånvaro, och en bristande förmåga att attrahera medarbetare. När den privata vården trängs undan förstärks dessa redan existerande problem i den offentliga vårdleveransen.
Vår nya rapport för Timbro, Vården och socialiseringen, visar att det finns betydande risker för oavsiktliga konsekvenser när vårdval avskaffas och stora delar av vårdkedjan ska övertas i offentlig regi, med resultatet att patienter – och alla de som i dag jobbar inom den privata vården – hamnar i kläm.
I en genomgång av forskningen visar vi att privata vårdföretag ofta bidrar till att höja effektiviteten och tillgängligheten. Det handlar bland annat om att privata utförare i många fall uppvisar hög kostnadseffektivitet samtidigt som de levererar minst lika god kvalitet som offentliga alternativ. Flera studier finner också en dynamisk effekt: när fler utförare konkurrerar om patienter förbättras utfallen. Effekterna varierar med utformningen av systemen, men helhetsbilden är att en modell där privata vårdgivare får större utrymme att konkurrera med offentliga aktörer tenderar att ge bättre förutsättningar för både effektivitet och kvalitetsutveckling än system som enbart grundas på offentlig drift.
Ett mer socialiserat system är mindre robust: när driften koncentreras minskar förmågan att snabbt parera olika typer av störningar.
Dessutom uppstår risker när utrymmet för privata utförare successivt trängs tillbaka. Ett mer socialiserat system är mindre robust: när driften koncentreras minskar förmågan att snabbt parera olika typer av störningar. Erfarenheterna från Stockholms ambulanssjukvård visar hur en övergång till mer monopoliserad drift kan göra systemet känsligare, med snabbt uppkomna bemannings- och arbetsmiljöproblem samt behov av nödlösningar. Även i omvärlden finns liknande exempel. Den mer konkurrensutsatta engelska vården återhämtade sig snabbare och i högre utsträckning än den centraliserade walesiska och skotska vården i kölvattnet av coronapandemin.
Socialisering riskerar inte bara att dämpa effektiviteten i vården, utan också att den försämrar vårdsystemets resiliens vid olika slags kriser. Ett mer centraliserat vårdsystem är mindre robust för olika slags störningar än ett system som inkluderar fler privata inslag. Systemet får därmed svårare att absorbera hög efterfrågan med resultatet att köerna växer och resvägar blir längre. Patienter hänvisas i högre utsträckning till dyr akutvård eller till primärvården, som tar emot patienter som egentligen skulle behöva specialistvård. Därmed förvärras problemen, då bristen på alternativ gör att en störning i en del av vårdkedjan snabbt sprider sig i systemet.
Detta är också något som man har fått erfara under de pågående förändringarna inom specialistvården i Region Stockholm. Mottagningar stänger, tillgängligheten faller och patientflöden lämpas över på andra delar av systemet. En av de främsta effekterna av monopolisering är att vården tappar kompetens. Monopolarbetsgivare har svårt att attrahera tillräcklig kompetens.
Vår rapport visar samtidigt att länder där en större andel av näringslivets anställda arbetar i privata företag inom vård och omsorg samvarierar med högre förväntad livslängd. Hög livslängd som är den primära målsättningen med hälsopolitiken, uppnås mest i de länder i Europa där marknaden för vård är som störst. Detta är i linje med empirisk forskning, som visar att privata företag bidrar med valfrihet, effektivitet och innovation i vården.
Privata vårdbolags arbetssätt och investeringar driver samverkan, lärande och konkurrens som även stärker offentliga aktörer.
Genom att intervjua företrädare för privata vårdföretag – och kombinera de framträdande perspektiven med insikter från forskningslitteraturen – har vi identifierat fem mekanismer genom vilka de privata välfärdsföretagen bidrar till en stabilare och mer robust välfärdsleverans. Dessa fem mekanismer är följande:
- Privata vårdbolags arbetssätt och investeringar driver samverkan, lärande och konkurrens som även stärker offentliga aktörer.
- Etablerade privata vårdföretag kan bidra till att motverka välfärdskriminalitet, bland annat genom systemkunskap, data, rutiner och erfarenhet.
- Privata vårdföretag ökar flexibiliteten och innovationsförmågan, vilket blev särskilt tydligt under coronapandemin när privata aktörer möjliggjorde snabb mobilisering.
- Privata utförare levererar ofta samma vård till lägre kostnad, vilket kan ge mer och bättre vård för pengarna.
- Privata vårdföretag breddar arbetsmarknaden och stärker kompetensförsörjningen: fler arbetsgivare ger rörlighet, bättre matchning, högre attraktivitet och minskar risken att ett offentligt monopol pressar ned villkor och löner.
Det är viktigt att bredda kunskapen om hur de privata vårdbolagen bidrar till resiliens i vården, det vill säga ökad motståndskraft mot interna och externa kriser. De privata företagen bidrar nämligen inte bara statiskt med att valfriheten och effektiviteten ökar, och att det blir möjligt att locka fler kompetenser till vården, de bidrar också till att vårdsystemet får stärkt förmåga att hantera en föränderlig värld. Under coronapandemin bidrog vårdföretag genom innovationer till att krisen bättre kunde klaras av än om Sverige skulle ha haft en monopolsituation i vården.
En socialiseringsprocess riskerar att underminera vårdens kompetensförsörjning, leda till att välfärdsleveransen blir mindre effektiv, urholka flexibiliteten i välfärdsleveransen och minska förutsättningen för offentliga aktörer att utvecklas genom samverkan och lärande från de privata. Slutsatsen är därför att Sverige behöver en ökad – inte minskad – roll för privata vårdföretag. Detta är inte ett argument för en oreglerad marknad, utan för en välfungerande blandmodell: privata aktörer som en integrerad del av systemet, kombinerat med skarpa och ändamålsenliga spelregler för att säkerställa hög kvalitet och ansvarsutkrävande. Den viktigaste reformambitionen borde vara att förbättra styrningen av vården – inte att begränsa privata utförare.