Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Åsikt

Med 290 kockar riskerar matkravet att bli en soppa

Det avskaffade matkravet för alkoholservering är välkommet. Men införandet riskerar att bli en urvattnad soppa när kommuner gör olika tolkningar av reformen. Än finns chans att rätta till problem, om regering och kommuner agerar, skriver Olivia Karlsson på Företagarna.

Från och med 1 juni behöver barer inte längre servera mat för att få alkoholtillstånd. Foto: Audun Braastad/Scanpix

Den 1 juni avskaffas det kritiserade matkravet för serveringstillstånd. Det är en reform som ska minska regelbördan för en pressad bransch och göra Sverige lite mer likt övriga Europa. Men vid en närmare granskning visar det sig att reformen riskerar att urholkas redan innan den trätt i kraft. I stället för en enhetlig förenkling växer ett lapptäcke av lokala tolkningar fram i landets kommuner. 

I decennier har svenska krögare tvingats navigera i alkohollagens krav på att servera ett ”varierat utbud av maträtter” för att få sälja starköl, vin och sprit. Det är ett krav som medfört absurda situationer där vissa kommuner krävt ett dussin rätter på menyn, medan andra nöjt sig med tre. Nu har regeringen äntligen lyssnat på kritiken.  

Den aviserade förändringen har sin grund i ett lagförslag från Förenklingsrådet. Regeringen har nu tagit det vidare; en lagrådsremiss lämnades i februari 2026, proposition väntas i april och riksdagsbeslut i maj. Ikraftträdande planeras till den 1 juni. Konkret föreslås att kravet på eget kök och matservering tas bort, liksom regler om sittplatser och drinkbarer. Dessa förslag öppnar för nya affärsmodeller och minskar onödiga kostnader för företagare runt om i landet.  

Matkravet har medfört absurda situationer där vissa kommuner krävt ett dussin rätter på menyn, medan andra nöjt sig med tre.

Det är en seger för sunt förnuft och för roligare ständer. Förhoppningsvis kan reformen leda till att Sverige blir lite mer likt övriga Europa när även svenska krögare snart slipper ha ett fullutrustat kök för att få servera ett glas vin.    

Men när lagstiftaren tar ett steg framåt, riskerar den lokala kommunala byråkratin att ta två steg bakåt. För att undersöka hur reformen kommer fungera i praktiken har Företagarna ställt en enkel fråga till de tio största kommunerna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne: Kommer innehavare av serveringstillstånd kunna sluta servera mat den 1 juni utan att behöva invänta en ny prövning eller tillståndsprocess? 

Svaren avslöjar en slående spretighet. Men efter lite sortering kan tre läger utkristalliserats, som skär rakt över blockgränser, geografi och kommunstorlek. 

De proaktiva: I den första gruppen finns kommuner som Stockholm, Göteborg, Kungälv, Solna, Huddinge och Trelleborg. Här är beskedet klart: lagändringen ska få direkt effekt. Att sluta servera mat kräver varken ny prövning eller anmälan. Här har man förstått reformens syfte. 

De reserverade: I den andra gruppen accepteras förändringen i grunden, men med olika förbehåll. Här återfinns kommuner som Trollhättan, Botkyrka, Borås, Lund, Skövde, Kristianstad, Uddevalla, Nacka och Ängelholm. Vissa kommuner i denna grupp menar att anmälan kan krävas om verksamheten ändras för mycket, andra pekar på risk för ändrad tillsyn, fler kontroller eller högre avgifter. I vissa fall menar kommunerna att företag måste vänta på en ny handläggning innan de får sluta med matserveringen.

De avvaktande: Den tredje och största gruppen utgörs av de avvaktande. Kommuner som Täby, Lidköping, Mölndal, Helsingborg, Sollentuna, Landskrona, Malmö, Hässleholm, Alingsås, Vellinge och Södertälje ger inga besked alls. De inväntar propositionen, vägledning från Folkhälsomyndigheten eller samordning via länsstyrelserna. 

Denna kommunala splittring är tyvärr inget nytt fenomen. När gårdsförsäljning infördes under fjolåret såg vi exakt samma mönster. Vissa kommuner agerade direkt, medan företagare i andra kommuner tvingades vänta i upp till tre månader på tillstånd. I vissa kommuner försökte politikerna till och med begränsa försäljningen till vardagar. Dessa kommunala ojämlikheter skapar osäkerhet och snedvrider konkurrensen.  

När gårdsförsäljning infördes under fjolåret såg vi exakt samma mönster.

För att reformen om slopat matkrav inte ska få 290 olika tolkningar och lämna en bitter eftersmak krävs nu tydlighet från tre håll: 

För det första måste regeringen lyssna på Lagrådet. I sitt yttrande över lagförslaget varnar Lagrådet för att regeringens föreslagna övergångsregler är förvirrande. De kan i värsta fall tolkas som att de gamla matkraven fortfarande är kopplade till befintliga tillstånd. Det skulle helt motverka reformens syfte. Regeringen måste nu, i den slutliga propositionen, antingen stryka dessa regler eller explicit klargöra att de nya, enklare reglerna gäller för alla från dag ett – utan krav på ny prövning. 

För det andra måste ansvariga myndigheter agera för att syftet ska uppnås. Regeringen framhåller själva att enhetlig och tydlig nationell vägledning är avgörande för att lagen ska tillämpas lika och rättssäkert i hela landet. De vill även avsätta medel till Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna för att stödja kommunerna. Dessa pengar får inte samla damm. Myndigheterna måste skyndsamt ta fram enhetlig och tydlig vägledning som säkerställer att lagens intention om förenkling får samma genomslag i hela landet. 

För det tredje måste kommunerna ta sitt ansvar. Att luta sig tillbaka och vänta på att andra ska lösa utmaningarna är inte ett alternativ. Kommuner kan välja att vara proaktiva, sätta sig in i förändringen och säkerställa att regelförenklingen blir verklighet. De kan välja att vara en medspelare till det lokala näringslivet, inte en bromskloss. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

En lagändring på pappret är värdelös om den inte omsätts i praktiken. Om inte regeringen, myndigheterna och kommunerna nu agerar samordnat och med reformens syfte i åtanke, riskerar avskaffandet av matkravet att bli ännu ett exempel på hur en god intention drunknar i ett hav av byråkrati.  

Slutligen vill jag också vara tydlig med att jag är mycket positiv till att matkravet äntligen avskaffas. Men regeringen måste lära sig av tidigare misstag från gårdsförsäljningen när man lät landets 290 kommuner tolka lagen fritt.  

Med 290 kockar blir soppan inte god, även om den inte längre kommer behövas för att servera en öl.