Samhälle Krönika
Fler skolor borde gå med vinst
Socialdemokraterna har tapetserat tunnelbanan i Stockholm med slagord som vittnar mer om bristande kunskaper i företagsekonomi än om omsorg av stadens skolelever. Det skriver Hannah Stutzinsky.
På flera av Stockholms mest trafikerade stationer har man kunnat se finansborgarrådet Emilia Bjuggren (S) på meterhöga affischer. Kampanjen från Socialdemokraterna försöker sätta bilden av att skolan hade fungerat problemfritt ifall giriga kapitalister, som ges proportionerna av seriefigurer, inte hade skott sig på vanligt folk. Men sanningen är förstås en helt annan historia.
Nästan en femtedel av alla förskole- och grundskoleelever går i en friskola. De flesta av dessa drivs i aktiebolagsform. För att en sådan skola ska få tillstånd av Skolinspektionen att öppna måste den visa på sund och långsiktig ekonomi. Det betyder med andra ord att intäkterna behöver överstiga kostnaderna, och en positiv siffra måste visas på sista raden i resultaträkningen. Det vill säga, aktiebolaget måste gå med vinst. Man kan i sammanhanget jämföra det med kommunerna som också har ett överskottsmål.
En friskola får intäkter genom att attrahera elever. Varje elev som börjar tar med sig en skolpeng in i skolan. Skolpengen bestäms av kommunen och är lika stor per elev oavsett om eleven går i en kommunal eller en fristående skola. Kostnaderna för friskolorna består av lönekostnader för lärare, lokaler, lokalvård, bespisning med mera. Ifall friskolan kan organisera sin verksamhet på ett sätt som attraherar elever utan att kostnaderna överstiger intäkterna blir det alltså en vinst. Det är en summa som ägarna av bolaget visserligen har rådighet över, men det är inte en summa som trillar ned i deras fickor. Vinst är nämligen något annat än vinstutdelning.
Det är inte en summa som trillar ned i deras fickor.
Det är på den punkten det blir tydligt att kommunikationsavdelningen för Socialdemokraterna inte tagit sig för att läsa klart A-kursen i företagsekonomi. Den som gjort det vet nämligen att eventuell förändring av eget kapital, med andra ord ett belopp som kan betalas ut till ägarna, framgår först i balansräkningen. Det beloppet är alltid mindre än beloppet som står som vinst i resultaträkningen. Det ligger i aktiebolagets natur att återinvestera vinsten i den egna verksamheten för att kunna fungera även nästkommande år. En del aktiebolag, särskilt i välfärdssektorn, delar aldrig ut någon vinst till ägarna utan återinvesterat hela vinsten. Det finns alltså flera friskolor som levererat hög kvalitet och lockat både elever och lärare och därmed gått med stora vinster på pappret. Samtidigt som entreprenören i fråga inte blivit särskilt många kronor rikare.
Det som Bjuggren menar är “övervinster” är egentligen en genomsnittlig rörelsemarginal på 3,4 procent för fristående skolor och förskolor. Det är flera procentenheter under genomsnittet för aktiebolag. Det är även före finansiella kostnader och skatter har dragits av, nettomarginalen som kan bli en eventuell utdelning, ligger alltså ännu lägre.
Det är lätt att framställa vinsten som en friskola gör som ett läckage av skattepengar.
Kampanjen i tunnelbanan avslutas med den kaxiga frasen “so sue me”. Det anspelar på att några fristående gymnasieskolor valt att överklaga Stockholms stads beslut om differentieringen av skolpengen till gymnasieskolorna. Kommunen har valt att inte räkna upp skolpengen på samma sätt för de fristående som för de kommunala skolorna. Till följd av inflation, ökade lokalkostnader och löneökningar räknas nämligen skolpengen upp varje år i de flesta kommuner. Men sedan Socialdemokraterna tog över styret i Stockholm stad har skolpengen räknats upp för elever i de kommunala gymnasieskolorna medan skolpengen för de fristående huvudmännen inte räknats upp på ett likvärdigt sätt. Ett agerade som flera huvudmän anser bryter mot den så kallade likabehandlingsprincipen som innebär att kommunen behöver behandla alla aktörer de arbetar mot på lika villkor. De skolor som Socialdemokraterna motarbetat och behövt möta i rätten är bland annat Stockholms stadsmission, Viktor Rydberg och Academedia. Genom att ge de kommunala skolorna en hjälpande hand, och motarbeta de fristående med den andra, trycker Socialdemokraterna tillbaka valfriheten i staden. Det gäller valfriheten för både skolelever och för lärare.
Det är lätt att framställa vinsten som en friskola gör som ett läckage av skattepengar. Samtidigt är det få som hade velat att deras barns skola inte skulle ha råd att sätta tillbaka takplattor efter en storm, eller behöva byta skola ifall dyslexi uppdagas en bit in på terminen. Att laga tak eller att anställa en specialpedagog med kort varsel kräver nämligen att det finns ett kapital att ta av. Utan överskottet finns inget sådant, och utan att delar av överskottet kan gå tillbaka till de som en gång gått in med egna pengar, kanske pantsatt hus och bil, kommer ingen heller vilja starta en skola och ge kommunens barn och lärare några valmöjligheter.