My Pohl: Högern trampar snett i frågan om yttrandefriheten

Lagen om hets mot folkgrupp, som syftar till att skydda utsatta minoriteter, har ofta kritiserats från borgerligt håll eftersom den inskränker yttrandefriheten. Yttrandefrihetens huvudsakliga syfte är att skydda avvikande, och impopulära, åsikter från statligt förtryck. I en demokrati hanteras och förebyggs hotfulla situationer genom polisiärt arbete, och åsiktsmotståndaren bemöts med argument, inte censur.

I stället för att avskaffa denna odemokratiska lag har regeringen valt att utvidga den. Sedan 2024 omfattas även förnekelse av folkmord som Förintelsen. Den intentionen, liksom hela lagens, är svår att motsätta sig. Problemet som uppstår är dock var gränsdragningen ska gå. Som Mattias Svensson i SvD (24/7) nämner så ingår exempelvis inte kommunismens massmord.

Att osmakliga åsikter förbjuds betyder ju inte att de försvinner.

Lagens utvidgade tillämpning aktualiserades nyligen i samband med en palestinademonstration i Stockholm. Osmakliga Auschwitz-liknelser gjordes, och ett ärende hamnade hos Åklagarmyndigheten. Utredningen lades ned, men oavsett den juridiska bedömningen är denna typ av statlig granskning skadlig för den offentliga debatten. Att osmakliga åsikter förbjuds betyder ju inte att de försvinner. De förpassas sannolikt till internets mörkaste vrår, där radikaliseringen går fortare. Tillåts de yttras fritt kan de enklare bemötas och hanteras. Att en utredning läggs ned, som i det här fallet, kan dessutom användas som ett rättfärdigande av demonstranternas agerande.

Dessvärre är utvidgandet av hets mot folkgrupp inte det enda tillfället då regeringen trampat snett i yttrandefrihetsfrågor. Den så kallade förolämpningslagen, som trädde i kraft förra sommaren, kriminaliserade förolämpningar av offentliga tjänstemän som kränker personens ”självkänsla eller värdighet”. Då väcktes, på allvar, den helt bisarra frågan om huruvida det är straffbart att till en polis säga ”Polis, polis, potatisgris”. 

Att luta sig mot prejudicerande fall för att förstå hur lagen ska tolkas duger inte.

Från och med första juli i år kan även psykiskt våld, upprepade beteenden som är ”ägnade att allvarligt skada någons självkänsla”, vara straffbart. Utöver att resonemanget om att likställa fysiskt våld med psykiskt låter som hämtat ur en kvinnomisshandlares mun, är formuleringen extremt vag.

Yttrandefriheten är en viktig grundpelare i den liberala demokratin, och lagar som riskerar att inskränka den bör vara mycket noggrant utformade. Att luta sig mot prejudicerande fall för att förstå hur lagen ska tolkas duger inte. Oavsett om man demonstrerar, har hamnat i en verbal konflikt med polisen eller bråkar med sin partner ska det vara glasklart när lagens gränser överträds.