Ekonomi Ledare
Ledare: Fackets förödmjukande förlust
Efter tusen dagar kom beskedet att Teslastrejken är över. IF Metall förlorade den längsta arbetsmarknadskonflikten på över 100 år när de strejkande till slut vände sitt fackförbund ryggen, skriver Albin Zettervall.
I våras kom kryptiska besked från IF Metall om att de skulle avbryta strejken mot Tesla. Det framgick snart att det berodde på en ny konfliktstrategi. Facket ville starta så kallade jojo-strejker, som gör det svårt för arbetsgivaren att planera verksamheten när arbetarna hoppar mellan arbete och strejk. I samma veva som den nya taktiken presenterades införde IF Metall ett nytt krav på de strejkande. De skulle nu bli tvungna att strejkvakta 40 timmar i veckan. Ett besked som inte mottogs väl bland mekanikerna, och flera hoppade av strejken redan då.
I går inleddes strejken på nytt, och ganska snart gick rykten om att det knappt fanns några strejkande kvar. Tesla hade köpt ut en del, och IF Metall valde därmed att officiellt avbryta strejken. Det var inte pengarna som tog slut, utan de strejkandes motivation.
Bland de strejkande verkar missnöjet inte vara riktat mot Tesla, utan mot IF Metall.
Bland de strejkande verkar missnöjet i själva verket inte vara riktat mot Tesla, utan mot IF Metall. En av de strejkande som ofta uttalade sig i media under konflikten, har kommenterat på fackets sociala medier och anklagar dem för att ha svikit sina löften om att ingen strejkande skulle drabbas ekonomiskt, och att de strejkande inte skulle tvingas strejkvakta. En annan strejkande, som nu återgår till sitt jobb på Tesla, uttalar sig i Dagens Arbete att det ska bli jätteroligt att börja jobba igen och att det är kul att strejken är över. Han förklarar även att han inte har något förtroende för IF Metall över huvud taget.
Att tvinga mekanikerna att strejkvakta är inte det första IF Metall gjort för att reta upp sina egna medlemmar. I våras uppdagades att IF Metall betalat in skatt på strejkersättningen de senaste två åren för att säkerställa SGI och pensionsrättigheter. Skatteverket accepterade inte det då konfliktersättningen är skattefri, och de strejkande fick därför stora skatteåterbäringar. Facket har i sin tur krävt tillbaka hundratusentals kronor av de strejkande för att de inte ska bli överkompenserade.
Redan från konfliktens start var det uppenbart att strejken inte var särskilt efterfrågad. En stor andel medlemmarna ville inte delta, trots en strejkersättning på 125 procent. IF Metall kunde inte visa upp några usla arbetsvillkor, tvärtom. IF Metalls motsvarigheter runt om i Europa har inte inlett konflikter, vanligtvis för att Tesla har goda villkor för sina anställda.
***
Andra företag som arbetade med Tesla fick ta den största smällen när fackens sympatiåtgärder rullades ut. Tjugo anställda på Hydro Extrusion i Vetlanda blev uppsagda när facket hindrade dem från att tillverka delar till Teslas fabrik i Berlin. Taxiföretag kunde inte få sina bilar reparerade när lackeringsverkstäder drabbades av sympatiåtgärderna. Ingen skulle reparera Tesla-bilar, vilket också drabbade verkstäderna med kollektivavtal.
Facket har fortfarande enorm makt, och kan i princip kuva alla andra företag i Sverige.
Från vänsterhåll har betydelsen av strejken ofta överdrivits. De har menat att hela arbetsmarknadsmodellen står på spel i och med denna konflikt. Detta stämmer förstås inte. Facket har fortfarande enorm makt, och kan i princip kuva alla andra företag i Sverige. Men mot ett av världens största företag där de anställda inte själva ser behovet av ett kollektivavtal blev det för svårt.
Facket har fortfarande orimligt stor makt, vilket alla oskyldiga företag som hamnade i skottlinjen är ett bevis på. Även myndigheter har dragits in i konflikten på ett osmickrande sätt. Postnord vägrade dela ut Teslas registreringsskyltar från Transportstyrelsen, som i sin tur vägrade att tillåta Tesla hämta ut sina skyltar direkt hos tillverkaren. Det är inte rimligt att facket genom sympatiåtgärder kan förhindra myndigheter att utföra sitt uppdrag.
I princip alla andra länder begränsar vilka åtgärder fackförbund får vidta genom proportionalitetsprinciper eller olika typer av förbud. Det behövs även i Sverige. IF Metall har visat att de inte kan hantera sin makt på ett ansvarsfullt sätt.
Det är svårt att känna någon större skadeglädje över IF Metalls misslyckande. Medlemmar har hamnat i kläm och olika företag har gjort sig av med personal på grund av strejkens kostnader. Det kan i efterhand vara svårt att förstå varför man inledde strejken från första början. Förhoppningsvis upptäcker fler arbetstagare att kollektivavtal inte krävs för goda villkor. Strejken handlade inte om att förbättra villkoren, utan snarare att facket försökte få mer kontroll på arbetsmarknaden. Men till sist vände de strejkande IF Metall ryggen. Eller var det tvärtom?