Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Krönika

Tesla hotar inte den svenska modellen

Facket menar att striden mot Tesla är en kamp för den svenska modellens överlevnad. Det är en överdramatisk beskrivning av en situation där företagets mekaniker hellre jobbar än lyssnar på facket, skriver Albin Zettervall.

Strejkvakter utanför Teslas Servicecenter i Segeltorp. Foto: Jessica Gow/TT

Betalningsföretaget Klarna har efter strejkvarsel tecknat kollektivavtal, men mekanikerna på Teslas egna verkstäder är fortsatt uttagna i strejk. Strejken har nu utvidgats till att även omfatta Teslas bilar på verkstäder som drivs av andra företag. 

Tesla vägrar kollektivavtal globalt, och den stora frågan är om de svenska fackförbunden kommer att lyckas med det som ingen annan klarat av: att få Tesla att ge med sig. När man läser om konflikten verkar det som om fackens drivkraft inte handlar om villkoren på arbetsplatsen, utan snarare om att få in Tesla i den svenska modellen. Stödet för strejken bland de anställda verkar också vara svagt. Många har vägrat att följa fackets uppmaning till strejk, och fortsätter att gå till jobbet. 

Stödet för strejken bland de anställda verkar också vara svagt.

En av de som drar ut till fackets försvar är DN:s ledarsida. De menar att den svenska modellen är en framgångssaga genom att peka på industriavtalet, alltså märket, som trädde i kraft 1997 och att det blir bättre när politiker inte lägger sig i. Det är en förhållandevis kortsiktig tillbakablick, med tanke på att Sverige under de två decennierna som föregick märket hade hög inflation och låg tillväxt. För svenska arbetstagare stod lönerna stilla från slutet av 1970-talet och framåt. Detta alltså trots att “den svenska modellen” med kollektivavtal var gällande även före industriavtalet.

Industriavtalet har visserligen varit till nytta ändå, genom att lönebildningen blivit mer lättkontrollerad. Märket begränsar fackförbunden utanför industrin, som då inte kan pressa upp lönerna mer än vad den globalt konkurrensutsatta industrin kan göra. Det har varit gynnsamt för svensk konkurrenskraft, men det innebär samtidigt att lönesättningen blir långt ifrån perfekt. Som en konsekvens stiger exempelvis många andra branschers ingångslöner till en nivå som leder till minskad sysselsättning för låginkomsttagare. 

***

Den svenska arbetsmarknaden är inte heller orörd av politiker. Delar som anställningsskydd, medbestämmande och arbetstider är reglerat i lag på ett sätt som ska uppmuntra företag att skriva på kollektivavtal. Märket kom dessutom till efter att politikerna uppmärksammat de allt för höga lönekraven, och Medlingsinstitutet grundades för att verka för en bättre fungerande lönebildning. 

Sverige har ett lågt antal strejkdagar, vilket förstås är bra. En stark bidragande faktor till det är att facken kan göra enormt stor skada till liten egen kostnad genom att till exempel kunna ta ut enbart nyckelpersoner i strejk. När en kranförare tas ut i strejk leder det exempelvis till att en hel byggarbetsplats står stilla, och gör det mycket dyrt för företag att inte gå med på fackens krav. Det spelar inte heller någon roll om arbetstagarna är nöjda med sin arbetsplats och inte har ett intresse av kollektivavtal: facket kan ändå vidta stridsåtgärder för att tvinga in företaget i modellen.

Att kollektivavtalet ska garantera att företag inte blir utsatta för stridsåtgärder är en stark anledning till att företag tecknar kollektivavtal. Denna fredsplikt är dock inte mycket värd om ett fackförbund bråkar med ett annat företag. Fackförbundet kan vidta sympatiåtgärder och ta ut anställda i strejk på andra företag oavsett om de har kollektivavtal. 

Pressen fackförbunden kan sätta på enskilda företag och branscher är enorm.

I årets avtalsrörelse uppstod flera märkliga situationer när arbetsgivare som precis tecknat nytt kollektivavtal ändå fick arbetskraft strejkvarslad i sympati med andra fackförbund. Pressen fackförbunden kan sätta på enskilda företag och branscher är enorm. I Tesla-fallet blir andra verkstäder nu drabbade när facket vägrar låta Tesla-bilar servas. En verkstad som har tecknat kollektivavtal blir alltså av med inkomster på grund av att Teslas verkstäder saknar kollektivavtal. Det drabbar både oskyldiga företag och konsumenter, och det är högst rimligt att ställa sig frågan om det bör tillåtas överhuvudtaget. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

I en offentlig utredning från slutet av 1990-talet föreslogs även att en proportionalitetsprincip skulle införas vid stridsåtgärder för att begränsa fackens makt. De allra flesta länder som liknar Sverige har liknande begränsningar, men eftersom förslaget aldrig blev lag sticker Sverige fortfarande ut med en väldigt obegränsad rätt till stridsåtgärder.

De som är Tesla-anställda verkar inte lida nämnvärt över att kollektivavtal saknas. Sverige har dessutom en enorm brist på mekaniker, som innebär att de anställda väldigt enkelt kan hitta en annan arbetsgivare med kollektivavtal. Det är därför rätt svårt att se Tesla som ett större hot mot den svenska modellen. Om kollektivavtal leder till bättre arbetsvillkor så kommer också de anställda att välja det, och om kollektivavtal är bättre för företagen kommer kollektivavtalsbundna företag kunna konkurrera ut de som väljer att inte ha det. 

Många företag gillar kollektivavtalet, och nio av tio arbetstagare är täckta. Men ur ett konkurrensperspektiv är det positivt att olika företag har olika lösningar, för att se vilket styrningssätt som är bäst på sikt. Den svenska modellen är inte hotad av 130 mekaniker på Tesla. Genom att se och lyssna på kritiken mot den kan den till och med bli bättre.