Samhälle Åsikt
En facklig bilolycka
Det går att se när fackförbund tänkt igenom vad de gör och när de inte gjort det. IF Metalls konfliktåtgärder mot Tesla är ett exempel på det senare, där den politiska viljan att markera mot Elon Musk varit viktigare än att ha en realistisk plan för att hur man skulle kunna vinna. Det skriver Carl Eos som har en bakgrund som facklig förhandlare.
När IF Metall varslade om konfliktåtgärder mot Tesla i slutet av oktober 2023 märktes viss skepsis internt bland tjänstemän inom fackföreningsrörelsen. Det fanns emellertid också en stridsvilja, inte minst bland förtroendevalda. Under tiden som följde byggdes konflikten på. Andra fackförbund anslöt med sympatiåtgärder. Hamnarna stoppade Teslas bilar, transportsektorn vägrade sköta leveranser, elektriker förbjöd arbete på företagets laddstationer.
Medlingsinstitutet försökte under lång tid få parterna att mötas, men i september 2025 gav man upp. Då hade konflikten pågått i nästan två år och blivit den längsta svenska arbetsmarknadskonflikten i modern tid. Frågan hade också letat sig in i domstolarna. Teslas advokater menade att företagets kunder drabbades orimligt hårt när postblockaden stoppade registreringsskyltar och handlingar. Transportstyrelsen pressades att överväga alternativa leveransvägar. På det sättet blev konflikten inte bara en fråga om avtal, utan också en prövning av hur långt det svenska systemet kan sträcka sig för att tvinga fram en lösning.
Statistiken över konfliktdagar visar hur tydligt Tesla-tvisterna slog igenom. År 2023 förlorades omkring 3 900 arbetsdagar till följd av stridsåtgärder, nästan alla kopplade till Tesla och en vild pendeltågsstrejk. Året därpå steg antalet till nästan 46 000 dagar, det högsta sedan finanskrisåret 2008. Det bekräftar att Sverige fortfarande är ett land med få arbetsmarknadskonflikter i internationell jämförelse, men också att en principstrid mot ett bolag som vägrar acceptera kollektivavtal kan få stora följder.
Jämförelsen med konflikten mellan Unionen och Klarna är intressant.
Jämförelsen med konflikten mellan Unionen och Klarna är intressant. Konflikten blossade upp i slutet av 2023 och handlade också om ett företag som länge stått utan avtal. Unionen och Sveriges Ingenjörer varslade om strejk och bara timmar innan åtgärderna skulle träda i kraft valde Klarna att skriva under. Företaget bedömde att riskerna för varumärket och svårigheterna att rekrytera skulle bli större än kostnaden för att ansluta sig till modellen.
Hur ska man förstå striden mot Tesla, och vad skiljde den från Klarnas situation? Hur resonerar fackförbund när de går i konflikt?
Ur ett fackligt perspektiv måste ärendet Klarna betraktas som relativt professionellt hanterat. Vad man tycker om den svenska partsmodellen och dess utgångspunkt med hög kollektivavtalstäckning får var och en avgöra. Men givet att det är modellen vi har och att man vill förstå fackförbundens strategi är både vägen fram till målet och resultatet tillfredsställande för facken.
Åren innan varslet om konflikt bildade Unionen lokal klubb hos Klarna och tog initiativ till samtal med arbetsgivaren. Klarna hade vuxit snabbt och befann sig med god marginal i ett läge då facken kunde vara av uppfattningen att det nu var dags att teckna kollektivavtal. Under en lång period fördes samtal och förhandlingar samtidigt som Unionen förankrade sitt arbete med anställda på företaget.
När man till slut nådde en punkt då förhandlingarna bröt samman fanns en plan för konflikt som uppenbarligen var så genomtänkt att den ganska omgående ledde till att Klarna valde att gå med i en arbetsgivarorganisation.
Det är tveksamt om stöd för konflikten funnits hos bolagets anställda.
I jämförelse framstår konflikten med Tesla som ogenomtänkt. Det är tveksamt om stöd för konflikten funnits hos bolagets anställda och en facklig plan för hur man ska driva saken i mål saknas. Resultatet har blivit en utdragen konflikt som står som symbolen för facklig maktlöshet.
Förmodligen är det svårt att alls förstå vad som skett utan att ha den amerikanska dagspolitiska debatten i åtanke. Ivern att gå i konflikt med Tesla i Sverige ska sannolikt förstås som en vilja att markera politiskt mot Elon Musk och i förlängningen Donald Trump. Om Teslas ägare varit en annan hade fackförbunden avvaktat med saken tills en genomtänkt plan fanns.
Nu kan man säga att Teslas ägares politiska agerande blivit vad som både sänkt och räddat facken. Försäljningen av Teslas bilar i Sverige har som bekant rasat men det beror knappast på fackförbunden. Snarare beror det på att de svenskar som köpte dyra elbilar också var mest snabbfotade i att vända sig mot Musks politiska eskapader i samband med presidentvalet i USA och valet i Tyskland. Att Teslas tapp i denna socioekonomiska grupp skulle hämtas igen genom att högerinriktade personer bytte ut sina dieselbilar uteslöt vi nog alla omgående.
Det verkar alltså som att fackförbunden inte klarar av att få Tesla på knä trots att företaget av andra skäl kraftigt försvagats. Och nu sitter man fast i ett läge där fackens tandlöshet kommit till allmän kännedom.
Den som själv inte har erfarenhet av hur fackförbund tänker i samband med konflikter kan lära sig mycket genom att studera dessa och, kanske ännu viktigare, vägen fram till en konflikt. Det går att se när fackförbund tänkt igenom vad de gör och när de inte gjort det. Det finns flera andra konflikter på svensk arbetsmarknad från de senaste fem åren som tydligt visar parters avsaknad av realistisk plan. Både fack och arbetsgivare gör emellanåt förvånansvärt stora misstag, men det sker i regel på grund av att beslutsfattare saknar kunskap.
Egentligen handlar konflikter på arbetsmarknaden om samma sak som alla andra konflikter: Om du ska bråka med någon måste du ha en plan för hur du ska vinna.
Jag har själv från insidan för ofta sett hur folk helt saknar sådan plan. I det läget bör man vara klok nog att lugna ner situationen. Folk är ibland inte så kloka.