Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Mats Persson måste säkra spetsforskningen
Under lång tid har svensk forskningspolitik varit fokuserad på bredd och kvantitet före spets och kvalitet. Regeringen har med höstens forskningsproposition en chans att bryta en utveckling som riskerar att skada Sveriges långsiktiga ekonomiska utveckling, skriver Simon Johansson.
År 2004 belönades Göran Persson med en doktorshatt av Örebro universitet. Det var ett tack för att lärosätet kunde beteckna sig som just universitet – fram till 1999 var det Högskolan i Örebro. Sedan dess har även lärosätena i Karlstad, Växjö, Sundsvall/Östersund, Malmö och Eskilstuna/Västerås uppvärderats från högskolor till universitet.
Det följer ett mönster i svensk politik för forskning och högre utbildning – kvantitet före kvalitet. Sverige har i dag 34 lärosäten med rätt att utfärda doktorsexamina. Det är fler än Kalifornien, med fyra gånger fler invånare och några av världens främsta universitet.
Inriktningen märks också i anslagsfördelningen. I flera decennier har fokus legat på bredd före spets. Medlen – nästan 50 miljarder ur statsbudgeten – fördelas inte efter lärosätenas förmåga att i dag producera banbrytande forskning, utan på historiska anslag. Det har försvagat Sveriges ställning som kunskapsnation, med långsiktiga konsekvenser för tillväxt och konkurrenskraft som följd.
År 2022 genomfördes en jämförande forskningspolitisk studie på uppdrag av Svenskt Näringsliv. I studien jämfördes utvecklingen i Sverige med den i Danmark, Nederländerna, Schweiz, Singapore, Bayern och Kalifornien sedan år 2000. Studien omfattade sex områden rörande forskningens ekonomiska villkor, produktivitet och kvalitet.
Fler forskare har inte resulterat i fler eller mer citerade vetenskapliga publikationer.
Endast gällande andel forskare i arbetskraften presterade Sverige bättre än de jämförda länderna och delstaterna. Fler forskare har emellertid inte resulterat i fler eller mer citerade vetenskapliga publikationer. Därtill delar forskarna på mindre pengar och är verksamma vid sämre rankade lärosäten.
Studien visar också att det inte alltid har varit så här. Under perioden som studien omfattar har Danmark och Singapore passerat Sverige i andel högciterad forskning. Att Sverige tappar i vetenskapligt genomslag visas också av Mats Benner och Sylvia Schwaag Serger, professorer i forskningspolitik, i en rapport för SNS.
År 2000 låg Sverige i topp vad gäller investeringar i forskning och utveckling som andel av BNP – en position som nu är förlorad. Tappet förklaras av att näringslivet har valt att investera i andra, mer attraktiva länder.
Forskningens försvagade ställning har lett till brist på högutbildad arbetskraft och att Sverige går miste om investeringar och exportintäkter. Det skadar Sveriges långsiktiga tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft.
Vill vi ha universitet som gör sig gällande globalt måste de konkurrera med varandra om sin finansiering.
Utbildningsminister Mats Persson (L) framhåller att forskning och högre utbildning är en del av regeringens tillväxtpolitik – det ska inte betraktas som regionalpolitik eller arbetsmarknadspolitik. Persson kommer att ha en möjlighet den här mandatperioden att låta verkligheten spegla orden. Enligt tradition lägger regeringen fram en forskningspolitisk proposition varje mandatperiod och i höst presenteras regeringen Kristerssons. Det är en chans för en ny inriktning på svensk forskningspolitik som inte får försittas.
I stället för helt fria anslag bör resurstilldelningen till universiteten kompletteras med en prestationsbaserad del som premierar relevans för näringslivet, forskningens kvalitet och lärosätesprofilering. Vill vi ha universitet som gör sig gällande globalt måste de konkurrera med varandra om sin finansiering.
Samtidigt bör ett utredningsuppdrag ges om att se över Sveriges universitetsinflation. År 2007 konsoliderade Danmark sina forskningsinstitut från 25 till 11 i syfte att stärka universiteten i den globala konkurrensen. Forskningsmiljöerna ansågs tidigare vara för små och för utspridda. Flera andra länder har gått i samma riktning – tvärtemot Sverige.
Sveriges tapp som kunskapsnation liknar talesättet om den kokande grodan. Släpp ned en groda i en normaltempererad kastrull och skruva långsamt upp plattan. Grodan kommer att justera sin kroppstemperatur efter vattnet och inte inse att värmen har ökat förrän den kokar ihjäl. Det är nu hög tid att fråga sig vad som är på väg att hända med Sveriges status som forskningsland – och att justera spisvredet medan tid fortfarande finns.