Nu får Malmö se hur det är att vara jude
När staketen och säkerhetskontrollerna breder ut sig får den övriga befolkningen se hur judar i Malmö lever varje dag.
Smedjan
Orädd U-sväng på Mellanösternvägen
Bengt G. Nilsson är en ovanlig utrikesjournalist, i alla fall inom det svenska skrået. Han föredrar nämligen att tänka själv, i stället för som alla andra. Det skriver Johan Sundeen i sin recension av Nilssons bok Israel och hennes fiender.
Antisemitismen visar att staten Israel behövs
Israel är Mellanösterns mest frihetliga land. De som nu vill att Sverige ska bojkotta Eurovision Song Contest i Tel Aviv bedömer Israel med en annan måttstock än andra länder, vilket i sig är ett tecken på ett antisemitism – och ett bevis för att Israel som nation behövs.
Antisemitismen är en skam för vänstern
SSU signalerar antisemitism i sitt första maj-tåg, Åsa Linderborg viftar bort Israels mänskliga rättigheter som något ”ockupationssvassarna alltid gör ett nummer av”, och en författare som använt sig av israeliska recept i sin kokbok känner sig tvungen att skriva om den efter alla påhopp. Antisemitismen är skamlig, och störst anledning att skämmas har den svenska vänstern.
I Malmö är det farligt att vara jude – inte att vara antisemit
PROBLEMEN I MALMÖ, DEL 1. Att ta krafttag mot antisemitism borde vara en självklarhet i varje civiliserat land. För Malmö, ökänt för sin antisemitism, verkar det dock vara påfallande svårt att agera mot judehatet. En bidragande orsak är att det kommer kommer från en annan – betydligt större – minoritetsgrupp.
Judehatet måste stoppas, oavsett avsändare
Hundratals personer står på ett torg och skanderar att de ska mörda judar. Ett tjugotal maskerade män attackerar en synagoga med brandbomber och judarna därinne tvingas ta skydd i källaren i fruktan för sina liv. De statliga medierna sprider desinformation om ”judelobbyn” som påverkar världspolitiken. Tyskland 1938? Nej, Sverige 2017.