
Svenskarna måste börja värdesätta hårt arbete
Det är anmärkningsvärt att så få svenskar värdesätter förmågan att arbeta hårt.
Det är anmärkningsvärt att så få svenskar värdesätter förmågan att arbeta hårt.
Den politiska debatten om arbetslösheten missar det största problemet.
Att moderater hellre pratar om annat än ekonomi får inte bli ett nytt normalläge.
En myndighet kan varken konkurrensutsätta eller utvärdera sig själv.
S-förslaget om arbetstidsförkortning tål inte närmare granskning.
Att människor får mer fritid är bra, men varför ska staten bestämma när och hur det ska fungera?
Lernia har liknande problem som Samhall. De båda visar hur det ofta blir med statliga företag, skriver Johanna Trapp.
Statligt finansierade Samhall sviker sina anställda och förstör för andra företag.
Arbetstidsförkortning har seglat upp som en vinnarfråga till vänster. Men anhängarna gör det enkelt för sig.
Tiden att göra reformavtryck börjar bli knapp.
Det går inte att bortse från exemplen där LO-facken själva agerat i strid med kompromissens ideal.
Arbetsförmedligen är fortfarande stor, ineffektiv och impopulär.
Mytbildningen kring den svenska modellen har tagit överhanden i beskrivningarna av arbetsmarknaden.
Det är uppenbart att facken har för stora befogenheter.
Facket påstår att striden mot Tesla handlar om den svenska modellens överlevnad. Det är en överdramatisk beskrivning.
Varför vill så många politiker införa fler subventionerade jobb?
Fribeloppet är både krångligt och går stick i stäv med borgerliga kärnvärden.
Nya regleringar försämrar produkter utan att göra oss tryggare.
Den svenska välfärdsstaten uppmuntrar normer som gör oss latare och mindre arbetsvilliga.
Förklaringarna bakom svenska modellens framgångar och motgångar finns i Niccolò Machiavellis texter.