Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Regeringen måste göra upp med arbetslösheten
Trots att arbetslösheten inte längre dominerar nyhetsflödet växer sig problemet allt större. Är politiken beredd att göra det som krävs för att hantera frågan på riktigt? Det skriver Bean Khalil.
När Stefan Löfven tillträdde lovade han att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Så blev det, som bekant, inte. I stället för en rekordlåg nivå ligger den svenska arbetslösheten nu i EU:s bottenligan på 9,7 procent. Trots att mandatperioden börjar närma sig sitt slut och antalet arbetslösa fortsätter att stiga så verkar varken regeringen eller oppositionen behandla frågan med det allvar problemet förtjänar. För att komma till bukt med arbetslösheten behöver därför mer göras.
Svensk arbetslöshet ser inte ut på samma sätt som den gjorde för 20 eller 30 år sedan. I takt med migrationsströmmarna 2014–2015 och ökade behov av högre utbildning har den strukturella arbetslösheten allt mer kommit att koncentreras till grupper som står längst från arbetsmarknaden – främst unga utan gymnasieutbildning och utrikes födda med låg utbildningsnivå från hemlandet.
Utmaningen är inte ny, men det är inte heller den politiska insikten i frågan.
Utmaningen är inte ny, men det är inte heller den politiska insikten i frågan. För att hitta en lösning föreslog Alliansen redan 2017 ett förslag om en ny typ av anställningstyp: inträdesjobb. Inträdesjobben skulle ersätta den breda floran av statligt subventionerade anställningstyper och göra det både billigare och enklare för företag att anställa. Förslaget riktade sig enbart till unga upp till 23 år utan gymnasiebetyg och nyanlända som hade kommit till Sverige under den stora invandringsvågen 2014–15.
I samband med Januariavtalet försökte Centerpartiet och Liberalerna förhandla om att införa inträdesjobben på svensk arbetsmarknad. Förslaget, som bytte namn till etableringsjobb, gick ut på att, med hot om lagstiftning, pressa arbetsmarknadens parter att hitta en egen lösning. Etableringsjobben kom att bli sedd som den ultimata reformen för att på riktigt komma till bukt med arbetslösheten. Så blev det inte. I maj 2025 var 67 anställda via ett etableringsjobb.
Varje barn som inte får se sina föräldrar gå till jobbet är ett barn som riskerar att bli offer för samma typ av utanförskap.
Även om arbetslösheten inte längre dominerar nyhetsflödet på det sätt den höga arbetslösheten berättigar kvarstår alltså fortfarande problemet. Utöver den dubbla kostnad som arbetslöshetsersättning och uteblivna skatteintäkter medför – Svenskt Näringsliv uppskattade häromåret att utanförskapet kostar Sverige 270 miljarder varje år – så får inte heller den mänskliga aspekten av arbetslöshet förbises. Varje barn som inte får se sina föräldrar gå till jobbet är ett barn som riskerar att bli offer för samma typ av utanförskap.
Tidöregeringens politiska leverans har i frågan varit både bra och dålig. Regeringen gör en del, exempelvis införandet av ett bidragstak och krav på heltidsaktivering för att få försörjningsstöd. Men som Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt konstaterade i veckan går allt för långsamt.
Förhoppningsvis kommer Sveriges nya arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) inse hur allvarligt problemet är. Tyvärr är hans möjlighet att vända utvecklingen innan nästa val begränsad. Men det borde inte hindra varken honom eller Tidökoalitionen från att skissa på reformer för att lösa problemet. Utgångspunkten för regeringen bör vara att den får förnyat förtroende nästa år.
Det som behöver göras är att justera etableringsjobben så att de i högre grad liknar förslaget om inträdesjobb, fortsätta göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete och introducera enklare jobb till arbetsmarknaden. I slutändan går det inte att komma ifrån att det är de höga ingångslönerna som hindrar grupper med lägre utbildningsnivå från att ta sig över trösklarna.
Även om frågan om arbetslöshet inte får samma tidningsuppslag som den en gång fick och trots tidigare storslagna löften om att sänka den så har Sverige inte råd att behandla problemet styvmoderligt. Ska Sverige i framtiden kunna finansiera upprustningen av försvaret, sänka skatter och öka tillväxten så måste fler komma i arbete.
Sveriges arbetslösa förtjänar bättre.