Fotbollsklubbar som avancerar till allsvenskan kan bli kostsamma historier för skattebetalarna. När nya arenor ska byggas eller upprustas utifrån högt satta anläggningskrav på sittplatser, VIP-stolar och representationsrum skickas notan till kommuner – som sällan vågar bestrida dem.
Sportskytte är en sport där man måste kämpa för sin rätt att få utöva den. Politikernas okunskap och Polismyndighetens aktivism hotar det svenska sportskyttet, helt i onödan. I vilken annan sport måste utövarna lägga mer energi på att försvara sporten än att träna och tävla?
Manliga fotbollsspelare tjänar mer än kvinnliga eftersom fler bryr sig om deras matcher. I samband med VM i damfotboll har många, däribland en moderat EU-parlamentariker, visat att denna marknadsekonomiska självklarhet gått dem förbi. Smedjan rycker in och förklarar grunderna.
Regeringen vill utsätta Sveriges skattebetalare för vinter-OS 2026. Det vore både dyrt, dumt och onödigt. Försök att ”sätta kommunen på kartan” med lokala prestigebyggen är sorgliga nog, men Sverige sitter redan på kartan och har ingen ursäkt för att lägga pengar på skrytprojekt.
Stockholm är en av slutkandidaterna till vinter-OS 2026. Förhoppningsvis blir det dock någon annan stad som drabbas när det kommer till kritan. Enligt Sveriges olympiska kommitté skulle evenemanget bli sällsynt billigt med OS-mått mätt, men spelen går nästan aldrig med vinst, och notan har en tendens att landa i skattebetalarnas knä.
När borgerliga företrädare blir mer upprörda över bengaler på fotbollsläktarna än över brinnande bilar i förorten beror det på vad som på samma gång är borgerlighetens styrka och svaghet: präktigheten. Samma skötsamhetsmoral som borgerliga frihetsideal vilar på riskerar att slå över i präktighet och intolerans gentemot dem som tänjer på ramarna.
Riksidrottsförbundet får två miljarder kronor varje år – och med pengarna kommer politiken. Det som borde vara en del av civilsamhället, byggt på frivillighet och gräsrotsrörelse, går i stället i det offentligas ledband.