Tågtrafiken bär inte sina egna kostnader, och de stora tågprojekt som planeras är samhällsekonomiskt olönsamma. Ändå fortsätter politiker prioritera tåget framför den mycket mer lönsamma, och på många sätt mer effektiva, bilismen. Sverige investerar för mycket i järnvägssatsningar som varken hjälper miljön eller Sveriges ekonomi.
Det finns inget motsatsförhållande mellan täta, attraktiva städer och bilism. Tvärtom talar det mesta för att bilen är framtidens transportmedel. Dagens bilfientliga trafikplanering håller på att förvandla stadskärnorna till sovstäder medan handeln flyttar ut till köplador i förorten. Men det går att planera på ett sätt som förenar den täta stadens fördelar med människors behov och önskemål om mobilitet.
Kollektivtrafikkollapsen i Stockholm är en nyttig påminnelse om vad som händer när ett helt storstadsområde alltför ensidigt lutar sig mot ett trafiksystem, men också om vad som händer när ingen inblandad tar ansvar för konsekvenserna av de beslut som fattas.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.
Staten är i dag pådrivare av urbaniseringen i Sverige. Genom en politik som enbart utgår från storstädernas perspektiv dräneras landsbygden på liv och förutsättningar, samtidigt som överhettade storstadsområden dignar under trycket. Genom huvudlösa centraliseringsbeslut och missriktade infrastruktursatsningar driver staten en politik som destruktiv för både landsbygden och städerna.
Stockholm är Sveriges populäraste plats att bo på. Ändå hade staden, med dagens byggregler, aldrig fått byggas i dag. Tillsammans lämnar strandskydd, bullerregler och handikappanpassningar inget utrymme för den sortens städer som människor faktiskt uppskattar.