Den politiska ivern att klippa band och lansera stora nybyggen har skapat ett berg av eftersatt underhåll av vägar och järnväg. Decennier av felprioriteringar tar nu ut sin rätt i form av försenade tåg och ett vägnät som knakar i fogarna. Infrastrukturpolitiken måste nu avstå från olönsamma storsatsningar, och samtidigt säkerställa att underhållspengarna används mer effektivt, skriver Cecilia Reje.
En ny fast Öresundsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör skulle kosta skattebetalarna mångmiljardbelopp, men till ingen nytta. SJ, som vill öka tågtrafiken till Köpenhamn och kontinenten, säger att den föreslagna HH-tunneln är ointressant, medan exportindustrin menar att alternativen måste utredas.
Offentliga byggprojekt spräcker nästan alltid budget. Bara i Stockholm har det skett med bland annat Nya Slussen, Nya Karolinska och Friends arena. Anledningen är att alla inblandade – utom de skattebetalare som står för notan – tjänar på att man först gör glädjekalkyler och sedan, när budgeten spräcks, skjuter till nya pengar.
Förargade över EU-kommissionens beslut att stoppa en sammanslagning mellan två tågföretag vill Frankrike och Tyskland skriva om EU:s gemensamma konkurrensregler. Det skulle få förödande konsekvenser för konsumenter och rasera den ekonomiska öppenhet som EU bygger på.
Den svenska järnvägen kallas i dag världens mest avreglerade järnväg. Konkurrensen på spåren pressar ned biljettpriserna och ökar kvaliteten, men fortfarande har SJ en marknadsandel på hela 95 procent. Avregleringen framstår som ett hafsverk där politikerna inte förmått ta tag i de kvarstående obalanserna på marknaden.
Stå eller gå i rulltrappan? Är det rätt att ha en snabbfil till vänster i rulltrappan, eller borde vi alla stå stilla, för kollektivets skull? Synen på vänsterfilen i rulltrappan speglar en av de stora konflikterna i västerlandets politiska historia, om huruvida individen är ett mål i sig, eller bara ett medel för andras intressen.
Självkörande fordon kommer att innebära en revolution för den individuella friheten i paritet med när privatbilismen slog igenom. Det menar Stefan Fölster och argumenterar för att både personer som i dag är förhindrade att själva köra bil och många av dagens bilförare kommer att gynnas av den nya tidens frihetsmaskiner. Dessutom är det samhällsekonomiskt lönsamt.
Det är slöseri att bilister måste betala med kötid i stället för med pengar när kapaciteten på vägarna inte räcker till. Trängselskatten i Stockholm och Göteborg är en succé. Fler städer bör omfattas, skriver Jacob Lundberg.
Trots att Miljöpartiet backade kraftigt i opinionen framstår det som valets stora vinnare i Stockholm. Trots att Moderaterna under valrörelsen tydligt underströk hur destruktiv Miljöpartiets trafikpolitik är, har de förhandlat bort trafikfrågorna till MP. Daniel Helldén kommer nu att kunna fortsätta försämra framkomligheten i Stockholm, den här gången med de borgerligas goda minne. Frågan är om väljarna förlåter det.
Dagens bilfientliga ideologi är lika feltänkt som den modernistiska stadsplaneringens bilvurm. Bilfientlighet kommer inte att skapa täta, urbana stadskärnor. Tvärtom undergräver den centrumhandeln och göder framväxten av köplador vid motorvägarna. Det är knappast det resultat som bilmotståndarna tänkte sig.
Höghastighetsjärnvägen skulle innebära en nettoförlust för samhället på 250 miljarder kronor – förmodligen den sämsta investeringen i Sveriges historia. Miljöutsläppen skulle dessutom bli så stora att de inte skulle vara intjänade förrän 2062 om bygget påbörjades 2020. Nu måste politikerna dra i nödbromsen.
Tågtrafiken bär inte sina egna kostnader, och de stora tågprojekt som planeras är samhällsekonomiskt olönsamma. Ändå fortsätter politiker prioritera tåget framför den mycket mer lönsamma, och på många sätt mer effektiva, bilismen. Sverige investerar för mycket i järnvägssatsningar som varken hjälper miljön eller Sveriges ekonomi.
Det finns inget motsatsförhållande mellan täta, attraktiva städer och bilism. Tvärtom talar det mesta för att bilen är framtidens transportmedel. Dagens bilfientliga trafikplanering håller på att förvandla stadskärnorna till sovstäder medan handeln flyttar ut till köplador i förorten. Men det går att planera på ett sätt som förenar den täta stadens fördelar med människors behov och önskemål om mobilitet.
Kollektivtrafikkollapsen i Stockholm är en nyttig påminnelse om vad som händer när ett helt storstadsområde alltför ensidigt lutar sig mot ett trafiksystem, men också om vad som händer när ingen inblandad tar ansvar för konsekvenserna av de beslut som fattas.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.
Staten är i dag pådrivare av urbaniseringen i Sverige. Genom en politik som enbart utgår från storstädernas perspektiv dräneras landsbygden på liv och förutsättningar, samtidigt som överhettade storstadsområden dignar under trycket. Genom huvudlösa centraliseringsbeslut och missriktade infrastruktursatsningar driver staten en politik som destruktiv för både landsbygden och städerna.
Stockholm är Sveriges populäraste plats att bo på. Ändå hade staden, med dagens byggregler, aldrig fått byggas i dag. Tillsammans lämnar strandskydd, bullerregler och handikappanpassningar inget utrymme för den sortens städer som människor faktiskt uppskattar.