Det har länge funnits en obenägenhet att lyssna på människor i förorten. Anledningen står till stor del att finna i den postkoloniala forskning där man tagit på sig rollen av att föra de förtrycktas talan.
Två saker sticker ut i Peter Esaiassons nya bok ”Förorten. Ett samhällsvetenskapligt reportage” (Timbro): det relativt höga förtroendet för myndigheterna och det välmenande föreningslivets utanförskap.
Många av Sveriges ökända parallellsamhällen var en gång helt vanliga miljonprogramområden. Tillsammans med socialantropologen Aje Carlbom besöker Smedjan Rosengård i Malmö för att reda ut hur den negativa spiralen av etnisk segregation, religiös extremism och parallella samhällsstrukturer omvandlar bostadsområden till parallellsamhällen.
Den organiserade brottsligheten sprider sig, men när polisen listar de utsatta områdena blir flera lokalpolitiker mer upprörda över den ”negativa stämpeln” än de verkar vara över själva utsattheten. Så länge stämpeln betraktas som ett problem i sig, inte en varningsklocka, ser det inte ljust ut för brottsbekämpningen.