I jakten på nya reservat hinner Naturvårdsverket inte med att värna om de gamla. Samtidigt som skyddsambitionerna ständigt höjs och staten tar över alltmer kontroll från markägarna, förmår det offentliga inte ta hand om den mark det redan lagt under sig. Det är naturvård som bedrivs på kredit.
Nya värdehierarkier uppstår när djur och växter förmänskligas. Precis som en långt dragen identitetspolitik snarare leder till än motverkar rasism och motsättningar är risken att en expanderad humanism som inkluderar rättigheter för andra arter inte bara innebär en devalvering av människovärdet utan även försämrar skyddet för den biologiska mångfalden.
Systemfel i den svenska naturvården hotar värdefulla miljöer. Som naturskyddet är utformat avskräcks markägare från att vårda värdefull natur. Samtidigt miljörörelsens aktivister skapar konflikter som ytterligare motverkar engagemang för att bevara skogen.
Synen på skogen klyver landet. Skogsbrukets situation i dag visar på en tydlig klyfta mellan stad och land. Den politiska visionen för skogen anpassas efter den kreativa klassens semesterdrömmar. Förlorare blir landsbygdens skogsarbetare och skogsnäringen – landets ekonomiska ryggrad.
Öppenhet och miljöarbete tas som förevändning för att driva igenom en skadlig politisk agenda. Hoten mot äganderätten är svåröverblickbara när de döljs mellan raderna i utredningar, förändrad praxis och domstolsbeslut. Att en bank nu agerar för att skydda sina panter i jord- och skogsfastigheter illustrerar dock allvaret i situationen.