Återupprätta den svenska drömmen – värna arbetslinjen, Kristersson!

Så är det klart. Ulf Kristerssons sida av politiken blev störst. För första gången på åtta år kommer en moderat att husera i Sagerska palatset och en borgerlig regering, om än fortfarande oklar i konturerna, att styra Sverige. 

Ändå hade musiken knappt tystnat på Timbros efterfest innan opinionsbildare slog fast att valresultatet är en förlust för marknadsekonomin och den fria företagsamheten. Valnattens svängningar borde ha lärt även skribenter att inte ta ut något i förskott. Den ekonomiska liberalismen dog nämligen inte det här valet heller.

Enligt Valu definierar sig hela 70 procent av SD:s väljare som höger. Och sannolikt inte bara för att höger blivit liktydigt med hårdare tag. 66 procent av SD-väljarna föredrar ett lägre skattetryck och hela 75 procent vill se lägre a-kassa och lägre arbetslöshet, visar undersökningar som Timbro låtit olika opinionsinstitut genomföra. Folk verkar ha röstat SD trots, inte på grund av, partiets ekonomiska politik. 

Ekonomisk högerpolitik är vad väljarna i regeringsunderlaget efterfrågar.

Arbetslinjen är en del av den svenska drömmen, där det viktiga inte är varifrån du kommer ifrån, utan vart du vill. Där välfärden fångar upp, utan att bli Pomperipossa. Och där Socialdemokraternas idé om staten inte är synonymt med hur den faktiskt utformas. 

M, L och KD bör inte bara genomföra ekonomisk högerpolitik för att det är rätt i sak. Det är också vad väljarna i deras regeringsunderlag efterfrågar. Om SD:s ledning inte förmår anpassa sig, lär väljarna gå tillbaka till partier som står upp för arbetslinjen. Att ekonomiska liberaliseringar inte varit på agendan går att se som ett misslyckande, men det är också fullt förståeligt att röstberättigade i dagens Sverige främst väljer parti på grund av andra frågor.

Det stämmer heller inte att valsegern bara är SD:s förtjänst. Enligt Valu har såväl L, KD som M högre andel blockbytare bland sina väljare än SD. Både M och KD lockar en högre andel väljare över blockgränsen än de tappade jämfört med 2018. Det finns således ingen anledning för de tre borgerliga partierna i regeringsunderlaget att tappa självförtroende. Tvärtom.  

Sverige står inför en lågkonjunktur. Det kräver fingertoppskänsla, men också att en ny borgerlig regering lyfter blicken. På flera områden behövs rejäla strukturreformer. Jag har listat 22 reformer inom fem olika områden som är angelägna att genomföra:

Ekonomi – stärk arbetslinjen

1. Ta bort den tillfälliga höjningen och strama åt a-kassan. Jimmie Åkesson och SD:s ledning har inte med sig sina väljare i frågan. Mellan 70 0000 och 100 000 kan gå från bidrag till jobb om de borgerliga partierna får igenom sin politik.
2. Avskaffa den statliga inkomstskatten. Det bör göras successivt men målet måste vara tydligt. Sverige ska bli ett land där det lönar sig att utbilda sig och arbeta.
3. Inför ett jobbgrundavdrag. Det måste löna sig att gå från bidrag till jobb. Inför ett jobbgrundavdrag för de första 100 000 kronorna någon tjänar i Sverige. Utöka sedan jobbgrundavdraget till att omfatta 10 000 kronor varje månad.
4. Inför en bidragsreform med bidragstak, aktivitetskrav för försörjningsstöd och slopat flerbarnstillägg. 
5. Allmän a-kassa. Fackförbund är inga myndigheter och bör inte hantera statens pengar. På sikt bör ett personligt inbetalningskonto komplettera socialförsäkringarna, för att på så vis förstärka kopplingen mellan egna inbetalningar och uttag.

Miljö

6. Förenkla reglerna för ny elproduktion. Det gäller inte bara kärnkraft, utan också vind- och solkraft.
7. Låt baskraft som vattenkraft och kärnkraft få betalt för systemtjänster, och få ersättning för att de bidrar med stabilitet i elsystemet.
8. Gör om miljöbalken. Lokala miljömål kan inte så ofta prioriteras över klimatomställning och företags och individers intressen som i dag. Minska rätten att överklaga.

Skola

9. Inför centralt rättade nationella prov senast 2024. Skolverket planerar att införa centralt rättade prov först 2027, vilket är alldeles för sent. Pandemin visade att även offentlig verksamhet kan jobba under tidspress. Det här är långt ifrån lika akut, men de tjänstemän som fortfarande hävdar att det inte går att få till stånd rättssäkra bedömningar på två år bör se sig om efter andra jobb. 
10. Ge Skolinspektionen kraftigare nypor. Sluta nagelfara värdegrundsdokument och gör oannonserade inspektioner. Följ kvaliteten på utbildningen genom SALSA-värden. 
11. Erbjud lovskola från årskurs 1. Den ska vara obligatorisk för alla som inte klarar målen. På sikt måste sommarlovet kortas. 
12. Inför gemensamt och obligatoriskt skolval. Inför centrala kösystem för att få bort misstankar om fusk, och begränsa kötiden. De skolor som vill ska kunna anta på lottning. 

Välfärd

13. Öka egenfinansieringen och tillåt medfinansiering i vården. I dag får regionerna endast fakturera 110 kronor per vårddygn, vilket inte ens täcker matkostnaderna, och utgör bara cirka en procent av vad ett vårddygn faktiskt kostar. Högkostnadsskyddet för vårdbesök är på endast 1200 kronor. Ett avtrappat högkostnadsskydd med högre tak, likt det för läkemedel, gör att utsatta inte drabbas av plötsligt höga utgifter men minskar också subventionen för de som har råd.
14. Avskaffa maxtaxan och ersätt med en garantitaxa. Subventionerad barnomsorg måste finnas, men den som vill ska få betala mer.
15. Inför ett särskilt äldreomsorgssparkonton. För att minska risken för generationsorättvisor, där stora generationer i kraft av sin mängd röstberättigade tillskansar sig förmåner på andra generationers bekostnad, behöver kopplingen mellan den enskildes in- och utbetalningar till välfärden stärkas. 
16. Ta bort studiebidraget och ersätt med CSN-lån. På sikt bör studieavgifter införas. 
17.  Inför en dansk vårdgaranti på 30 dagar, där patienten har rätt att välja en annan vårdgivare när garantin löser ut. 
18. Reformera pensionssystemet. Äldreförsörjningsstödet bör sänkas till försörjningsstödets nivåer. Timbros chefsekonom Jacob Lundberg har skrivit mer om pensioner, bland annat här, här och här.

Stärk den liberala demokratin

19. Säkerställ rättssäker utnämningsmakt. Socialdemokraterna missbrukar utnämningsmakten. Nu måste borgerligheten sätta punkt för det, och inte låta de kommande regeringsåren bara bli en paus. Ändra lagen så att utnämningar görs av en oberoende nämnd, i stället för av regeringen direkt. Alla nuvarande generaldirektörer bör få söka om sina jobb för att garantera att de fått sina poster genom schysst rekrytering. 
20. Centrala LO har alldeles för mycket makt på sina medlemmars bekostnad. Likt andra länder bör godkännande av medlem krävas innan en del av fackavgiften går till politisk opinionsbildning. På sikt bör MBL utredas och det bör öppnas upp för en mer decentraliserad lönebildning. 
21. Hårdare krav på att få ta del av det kommunala utjämningssystemet. Kommuner som Malmö ska inte kunna få flera miljarder kronor varje år för att de missköter sin ekonomi. De som betalar in till systemet måste kunna ställa krav på de kommuner och regioner som får del av pengarna. 
22. Skriv ut arbetsgivaravgifterna på lönebeskedet för att synliggöra skattetrycket.

Det finns förstås många fler områden och reformer en ny regering borde titta på. När Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson nu går in i förhandlingar med Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson måste de komma ihåg att arbetslinjen är en grundläggande borgerlig värdering. SD:s ledning kanske inte står bakom den, men det gör partiets väljare. Det är också viktigt att vara modig. Att bara ratta lite på reglagen avskaffar inte sosse-Sverige.