Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Busch bestämmer var striden ska stå
Ebba Busch börjar redan nu skissa på vart framtidens politiska skiljelinjer ska dras. Hon krattar manegen för en valrörelse där sjukvård och oppositionens tidigare misslyckanden ska stå i fokus. Frågan är om hon återigen kommer lyckas sätta agendan. Det skriver Bean Khalil.
Det var med stor nyfikenhet publiken satt bänkad för att lyssna på Ebba Busch. Hon brukar alltid överraska. Partiledaren för partiet som dödförklarade Decemberöverenskommelsen, åt köttbullar med Jimmie Åkesson, drivit på för ny kärnkraft och viftat med falukorv, tog med hes röst kommando över scenen. Hon har flera gånger tidigare, framgångsrikt, använt Almedalsscenen för att avgöra var framtida politiska strider ska utkämpas. Frågan var om hon klarar av att göra det igen.
Inför nästa valrörelse lär Busch vilja inta samma roll. Tidökoalitionens eldledare vill, likt sin militära motsvarighet, alltså fortsatt vara den som bestämmer var konflikten ska äga rum. Hon vill vara den som sätter agendan.
I takt med att elstödshaveriet glömts bort och kärnkraftsfrågan flyttats över till finansdepartementet har utrymme skapats för Busch att göra en politisk framryckning. Det vi nu såg på scen var ett försök att trycka på oppositionens ömma punkter och flytta fokus tillbaka till kristdemokratiska kärnfrågor.
Busch kommer dessvärre få jobba i en uppförsbacke då regeringen inte gjort så mycket för varken köer eller patienter.
Likt hur Socialdemokraterna försöker utmana i vem som kan vara tuffast i straffskärpningar och migration hörde vi ikväll en Ebba Busch som ville utmana vänstern i de “mjuka” frågorna. Busch överraskade med en längre reflektion kring mansrollen och hur feminism utan socialism kan se ut. Men självklart ville även den kristdemokratiska partiledaren prata om sjukvården. I talet nämndes därför vänsterns vanvård av Region Stockholm och vad som gjorts med ätstörningsvården.
Busch kommer dessvärre få jobba i en uppförsbacke då regeringen inte gjort så mycket för varken köer eller patienter. Regeringens sjukvårdspolitiska eftermäle riskerar att bli ett urvattnat försök att införa en nationell vårdförmedling och en kommitté om statligt huvudmannaskap som inte kommer att bli verklighet. Regeringen saknar med andra ord något som liknar Göran Hägglunds “kömiljard”. Som det ser ut nu kan man följaktligen inte förvänta sig en valrörelse där Busch kommer kunna rada upp några större sjukvårdspolitiska vinster.
Sverige har med Tidöregeringen “valt en annan väg” konstaterade Busch flera gånger i sitt tal.
Det är synd, för relativt små förändringar skulle väldigt snabbt kunna ge resultat. Ett exempel hade varit att införa ett system där varje patient som fått vänta för länge för att få vård skulle medföra en sanktionsavgift. På så sätt hade regioner fått starka incitament att låta patienter hitta andra sätt, exempelvis genom att använda befintlig kapacitet hos privata vårdgivare, att få den vård de enligt lag har rätt till. Fördelen med ett sådant förslag är att det relativt snabbt hade kunnat komma på plats och inte – som avskaffandet av regioner – ta många år.
Uppdraget Busch ger sig själv kommer därmed koncentreras till att återigen bli den som tydligast tar strid på den rödgröna planhalvan. Lyckligtvis finns det en hel del att kritisera. Även om socialdemokrater aktivt försöker undvika ämnet så kommer den nya integrationspolitiken utgöra problem. Likaså oppositionens försök att övertyga svenska folket att en rödgrön regering skulle vara bättre lämpad att lösa problem de själva orsakade. Sverige har med Tidöregeringen “valt en annan väg” konstaterade Busch flera gånger i sitt tal.
Ebba Busch brukar i regel alltid hålla Almedalsveckans mest uppmärksammade tal. Inte nödvändigtvis för dess stilistik eller revolutionerande innehåll. Talen brukar i stället alltid ge en försmak av vilka politiska konflikter den kommande valrörelsen kommer tydliggöra.
Det kan alltså finnas anledning att i efterhand blicka tillbaka för att se hur rätt hon i slutändan får. Vad som däremot blev tydligt är att valrörelsen i och med Busch tal nu börjar ta form.