Den största förloraren när man sänker skatten är vänsterns världsbild
När USA:s företagsskatt sjunker från 35 till 21 procent passar Walmart på att höja minimilönen för sina anställda med över en femtedel. Ännu ett bevis mot socialismens tröttsamma stereotyp att den som är rik är snål och ond.
Den järnhårda lönelagen formulerades på 1800-talets mitt av den tyske socialisten Ferdinand Lassalle och sedan dess har blivit motbevisad så många gånger om att någon borde ringa Guinness rekordbok. Lagen går ut på att arbetare aldrig kommer att tjäna mer än existensminimum, vad de behöver för livets nödtorft. Så fort någon kräver högre lön, kommer nämligen någon annan vara beredd att göra samma jobb för mindre pengar.
Dagens västerländska arbetare har – vad LO än låter påskina i avtalsrörelsen – lagt ett rejält avstånd mellan sig själva och existensminimum. Utan att vare sig arkebusera sin arbetsgivare eller tvångskollektivisera jordbruket.
Ändå lever skärvor av Lassalles världsbild kvar i mångas medvetande. Framför allt hans övertygelse att den som leder ett företag inte skulle ha något intresse av välmående anställda.
På ett liknande sätt verkar en stor andel av det amerikanska folket känna sig som förlorare på Republikanernas nya skattereform, trots att även den vänsterlutande tankesmedjan Tax Policy Reform rapporterade att alla inkomstgrupper skulle få mer i plånboken efter skatt. Orsaken till missnöjet verkar vara att höginkomsttagarna sparar allra mest. Underförstått är det som om vanliga människor måste vara förlorare om de rika är vinnare.
Enligt socialismens Joakim von Anka-stereotyp kommer USA:s företagsägare att ta ut varje extra öre de får behålla, helst i kontanter, bara för att njuta av känslan av att simma i guld.
En del av skattereformen i fråga har dock lett till en rad beslut som ger en helt annan bild av välbeställda företagsledare. USA:s bolagsskatt sänks från 35 till 21 procent, så att den nu ligger på nivå med den svenska. Enligt socialismens Joakim von Anka-stereotyp kommer USA:s företagsägare att ta ut varje extra öre de får behålla, helst i kontanter, bara för att njuta av känslan av att simma i guld. Eller möjligen skeppa iväg varje öre till valfritt skatteparadis. I själva verket misslyckas de kapitalt med att leva upp till vänsterfördomarna.
Walmart, ett av världens största företag, firar exempelvis den välbehövliga skattelättnaden med att höja lägstalönen för sina anställda från nio till elva dollar i timmen – en 22-procentig löneökning – och utöka den betalda föräldraledigheten. Banken Wells Fargo höjer också lägstalönen, från 13,5 till 15 dollar, telekomföretaget AT&T planerar att dela ut bonusar till sina anställda, och Boeing investerar i arbetsplatser och vidareutbildningar.
Det är nämligen så man konkurrerar om bra arbetskraft: Man lockar med bättre erbjudanden än konkurrenten. Nu har plötsligt amerikanska företag råd att konkurrera på en högre nivå, eftersom andelen de tvingas betala i skatt minskat. Företagen följer marknadens lagar, inte Lassalles, och på marknaden behöver båda parterna vinna för att de ska samarbeta. Som när både Walmart och den anställda vinner på ökningen av minimilönen. Företaget får en konkurrensfördel och den anställda högre lön.
När man sänker skatten för de rika finns egentligen bara en förlorare: Vänsterns världsbild. Gång på gång visar det sig nämligen att till och med storföretagare bryr sig om sina anställdas välmående.
Vad sägs om att sänka den svenska företagsskatten och se om historien underkänner de socialistiska fördomarna ännu en gång?