Samhälle Krönika
Det behövs hjärta och värme i Tidö
Under några år har högern varit maskulint jättearg, men skulle vinna på att ha varmare ton. Och nej, mer hjärta betyder inte att man blir sosse, skriver Carolin Dahlman.

Att vara arg i sociala medier ger klick. Jag vet, jag har fått dem i horder. Jag har vunnit priser för att mina texter engagerat och spridits. Inte minst för att jag rasat, svurit och verkligen stampat med foten, skrivit med känsla – och därmed nått in i hjärtat på läsarna.
Men efter några år av ilsket rytande kände jag mig utbränd. Den som belönas för att vara förbannad blir sannolikt än mer förbannad. Som Pavlovs berömda hundar formas vi av hur vi bemöts och tappar lätt kontakten med vår själ.
Det är ingen ursäkt, men en förklaring.
Som Pavlovs berömda hundar formas vi av hur vi bemöts och tappar lätt kontakten med vår själ.
Det har verkligen funnit skäl att gnälla och skälla. Politiker har misskött sig under åren, slarvat och slösat. Kriminalitet och kaos har inte kommit plötsligt, utan vuxit fram som ett resultat av slapphet och kravlöshet.
Än är vi inte framme och mycket behöver fortfarande rättas till efter Alliansens och de rödgrönas år. Men efter några år av regerande är det hög tid för samtliga Tidöpartier att blicka framåt. Och framför allt: göra det i positiv anda, med värme, optimism och hoppfullhet.
Vad vill partierna? Vart ska de ta oss? Och varför? Drivkrafterna måste synas och inspirera, fylla fansen med en upprymd entusiasm.
Under många år har de vunnit sympatier via att skrämmas och tala om faror eller hot. De har lappat och lagat revorna, men ”ordning och reda” är knappast slutmålet, blott en bra bas. Nu behöver högerpartierna ge oss lite pirr i magen inför framtiden, nästa steg i livsresan.
Jag är medveten om att de fyra partierna är olika. De enas kring stora sakfrågor, men har olika motiv och drömbilder, ideologier och temperament. Liberalerna är lallande leende drömmare. Kristdemokraterna milda och moralistiska. Moderaterna präktiga och ambitiösa ledartyper.
***
Det ettriga i politiken finns oftare inom Sverigedemokraterna. I engelskan finns ett uttryck: ”Hurt people hurt people”. Den som blivit mobbad bär på en bitterhet och vill ge igen och inom SD finns så mycket uppdämd ilska att de nästan spricker. Andra partier anklagas för att vara härmapor och SD-väljare är inte sällan hånfulla och grova i munnen i sociala medier.
Jag förstår raseriets ursprung, men gillar inte att det blivit SD:s identitet och att debattkulturen spridit sig till de övriga Tidöpartierna. Kanske för att de som inte tycker som SD-anhängare inte sällan möts av en hatstorm som kan skrämma till tystnad. Det blir som att möta en folkilsken hund utan koppel. De darrande mottagarna tappar lätt styrfart och självförtroende.
Exempelvis förvånas jag över att få från höger bemöter de rasistiska kommentarerna om Sia-glass reklam, som visar en familj där mannen är svart och kvinnan vit. Regeringspartiernas representanter och anhängare undviker frågan trots att det hade varit ett ypperligt tillfälle att distansera sig från SD.
Nu är det dags att självsäkert resa sig upp, våga visa hjärta, värme och ett soligt humör.
Regeringen vann makten på grund av att folk var rädda och helförbannade och drogs till budskap om tuffa tag.
Regeringen vann makten på grund av att folk var rädda och helförbannade och drogs till budskap om tuffa tag. Dessa är dock typiskt manliga känslor – kyliga och ganska hårda. Oviljan att visa mjukare, feminina känslor kan vara förklaringen till att M och SD har svårt att vinna kvinnliga väljares gillande.
Maggie Strömbäck sade i podden Politiken häromdagen, apropå kvinnliga akademiska väljare i storstäderna, att ganska många ställer sig bakom en tuffare migrationspolitik, ”men vill att man vill att den ska levereras med lite hjärta”.
Just så.
Tyvärr har detta med hjärta ofta förknippats med vänstern eftersom de röda partierna vill tvinga oss till godhet via skatter och bidrag, men omsorg och kärlek är lika mycket en högerfråga, bara på ett annat sätt. Feminin energi kan vara urstark, som gudinnekraft.
Högerns ideologier handlar ofta om förhållandet mellan individ och stat, men det kan upplevas som kallt. Dock finns inom högern en vision för hela livet även om de inte vill lagstifta om folks privatliv.
Högerpartierna borde förmedla hur ett gott samhälle inte byggs uppifrån och ner utan inifrån och ut – från värderingar, etik, moral. Från individer och familjer. Föräldraansvar. Tro på individens styrka. Civilkurage. Socialt tryck. Pepp.
Där finns högerpartiernas kärleksbudskap.
Där finns nästa års valvinst.