Samhälle Krönika
Energisäkerhet är mediernas blinda fläck
I medierapporteringen om klimatomställningen skrivs mycket om utbyggnad av förnybar el. Men vilka utmaningar som uppstår i ett mer väderberoende energisystem, eller hur vi ska få leveranssäker el, tas sällan eller aldrig upp, skriver Mats Olin.
Sverige och världen genomgår ett enormt moderniseringsprojekt i form av elektrifiering, som är den viktigaste lösningen på att minska utsläpp av klimatgaser. Fossila bränslen – som står för runt tre fjärdedelar av utsläppen av växthusgaser i världen – ska bytas ut mot el och biobränslen. Bedömare tror att vi i Sverige kommer att fördubbla elproduktionen. Det kommer att kräva enorma investeringar i både elproduktion, elnät och ny styrning av elsystemet. En särskild utmaning kommer att vara systemtänkandet eftersom variabel elproduktion som vindkraft måste kompenseras med balansering.
Samtidigt är leveranssäkerheten i det nuvarande svenska elsystemet redan ansträngd och investeringsmotorn hackar. Investerarare pekar på att kostnadsökningar och svängande elpriser – som ibland till och med blir negativa – ger sämre projektkalkyler och projekt skjuts upp.
Hur hänger det här ihop? Borde inte investerare göra bedömningen att ökad efterfrågan på el kommer att leda till högre elpriser som kan göra kalkylerna hållbara? Tydligen inte, just nu.
Frågan ”Vem är för eller mot vind- respektive kärnkraft?”, verkar uppta många politiska journalisters tankevärld.
Utmaningarna i elsystemet kan man tycka borde vara en central fråga både för journalistiken om svensk energi och el, och för klimatjournalistiken. Men i stället handlar journalistiken i hög grad om gårdagens elfrågor. Frågan ”Vem är för eller mot vind- respektive kärnkraft?”, verkar uppta många politiska journalisters tankevärld. När SVT Agenda hade specialprogram (3/12) om klimatpolitiken och ägnade en stor del av programmet åt elektrifiering och elproduktion handlade journalistfrågorna mest om argument för eller emot kärn- och vindkraft, vilket ger tittarna en ofullständig och missvisande bild av utmaningarna.
Få journalister verkar ha förstått att den gamla striden mellan vindkraft och kärnkraft är passé. En förutsättning för fortsatt utbyggd vindkraft och solkraft är nämligen att den sker tillsammans med planerbar elproduktion. Det har elsystemets driftansvariga myndighet Svenska kraftnät upprepat om och om igen. Även investeringar i lagring och styrning av elanvändning kommer att spela stor roll. Ska vi klara tempot i utbyggnaden kommer det behövas investeringar i alla delar av elsystemet. Och det måste ske med hela elsystemet i åtanke.
Energipolitikens fokus på leveranssäkerhet i elsystemet tycks ha gått journalistkåren nästan helt förbi. Regeringen och myndigheterna har satt igång en rad utredningar för att definiera och uppnå olika mål som syftar till leveranssäkerhet i elsystemet. Utredningsresultat har också börjat komma in. Svenska kraftnät lämnade exempelvis nyligen (27/9) sin utredning om hur miljöprövningen av vattenkraften kan komma att påverka elsystemet. ”Det finns en risk att omprövningarna leder till stora negativa konsekvenser för elsystemet” menade Svenska kraftnät. Men ingen av de breda nyhetsredaktionerna uppmärksammade detta.
Den sista veckan innan juluppehållet presenterade regeringen ett antal förslag där man drar upp huvudlinjerna för den kommande energipolitiska inriktningspropositionen som ska presenteras senare i år. Förslagen går bland annat ut på att definiera mål för svensk energiförsörjning. Några liknande konkreta mål har inte tidigare funnits och detta kan bedömas vara en stor energipolitisk nyhet. Men rapportering uteblev helt i Sveriges Radio, Sveriges Television och Dagens Nyheter.
Marie-Louise Kristola rapporterade om energiomställningen i Polen, utan att ens nämna satsningen på kärnkraft.
Så vad gör de relevanta journalisterna som bevakar klimatet? De kommer ibland in på energifrågor och då ofta på behovet att få bort fossila bränslen (kol) och gå över till förnybart (sol och vind). Kärnkraften är de dock inte lika intresserade av. Elsystemfrågorna är osynliga.
Public service har exempelvis två klimatkorrespondenter – Erika Bjerström (SVT) och Marie-Louise Kristola (Sveriges Radio) – som bara undantagsvis nämner kärnkraften, trots dess stora betydelse för ett fossilfritt energisystem, något som har NMI:s undersökningar visat. Ett exempel är när Marie-Louise Kristola i oktober rapporterade från valet i Polen och energiomställningen i landet, utan att ens nämna den unika satsningen på kärnkraft. Erika Bjerström å sin sida menade att kärnkraften inte ligger inom hennes bevakningsområde, när NMI frågade henne.
Möjligen kan en förändring skönjas. Klimattoppmötet i Dubai handlade inledningsvis mycket om kärnkraft, vilket bland andra Marie-Louise Kristola rapporterade om. Hon rapporterade också nyligen från Litauen med fokus på elsystemets leveranssäkerhet, men drog den felaktiga slutsatsen att ”Litauen kan försörjas helt av förnybar el om tre år”.
Kanske ligger frågorna om elsystemet och leveranssäkerheten snarare på ekonomiredaktionernas bord, men därifrån verkar intresset vara obefintligt.
De höga elpriserna som vi lärt oss leva med sedan ungefär två år hade det goda med sig att journalistiken intresserade sig mer för el- och energifrågor. Särskilt i fjol skedde ett uppsving i antalet publiceringar och även kunskapsinnehållet i flera av dem var påfallande högt. När elpriserna sjunkit tillbaka har intresset falnat något. Men när det gäller elsystemets utmaningar är marken obruten för journalister som vill förklara och granska en samhällskritisk företeelse som angår oss alla.