Tacka inte teknokrater för en fungerande vardag

Ekonomipristagaren från 1977 James Meade var typisk för den krets av keynesianskt influerade ekonomer som dominerade efterkrigstiden. På område efter område producerade han stora teorier som alla hade en tendens att landa i slutsatsen att kloka teknokrater som han själv behövdes för att justera irrationella marknader och människor.

En sådan teori var positiva externaliteter. Den förvisso intressanta och korrekta teorin att en hel del aktiviteter människor utför har en nytta och ett värde som är större än den ekonomiska belöningen man får – exempelvis utbildning som inte bara gör oss lämpliga för lönearbete (för vilket marknaden ersätter oss) utan också gör oss till reflekterande samhällsmedborgare (vilket inte nödvändigtvis ger någon monetär belöning). Som ofta parades med den inte lika självklara slutsatsen att politiken måste gripa in och subventionera det som antas ge positiva externaliteter (och beskatta det som ger negativa).

Detta kan förstås i vissa fall vara en tänkbar slutsats. Framför allt finns anledningar att korrigera vissa påtagliga negativa externaliteter, som miljöförstöring från utsläpp som vi vetenskapligt kan fastslå drabbar andras hälsa och egendom, men där det inte alltid går att spåra en aktörs specifika utsläpp till specifika negativa konsekvenser. Men framför allt under efterkrigstidens enorma tilltro till statens och akademikers förmåga att detaljstyra en ekonomi räckte det ofta med just en teori för att belägga att marknader inte ”fungerade” utan statens korrigerande pekfingrar.

Tänk på bin och hur de pollinerar, resonerade Meade, och hur de därmed utför en gratis tjänst för grannarnas äppelodlingar. Eftersom biodlarna inte får betalt för denna tjänst till äppelodlarna kommer de inte att tillhandahålla tillräckligt mycket av den, om inte en klok stat griper in och subventionerar dem.

Marknader och mänsklig uppfinningsrikedom är underskattade

Ekonomen Steven Cheung har inte fått lika tjusiga utmärkelser, och undra på med hans oortodoxa arbetsmetoder. Cheung beslöt sig när han fått höra om Meades teori på 1970-talet helt enkelt för att fråga folk på landsbygden om det fanns en marknad där biodlare får betalt av lantbrukare för att pollinera deras grödor – och se det fanns det! Deras tjänster gick att slå upp i telefonkatalogen. I USA är det en storindustri än i dag: 85 procent av de omkring 2 miljoner kommersiella bikupor som finns flyttas omkring på stora lastbilar för att bidra till pollinering av viktiga grödor, största kunden är mandelodlare i Kalifornien. Sensmoral: Marknader och mänsklig uppfinningsrikedom är underskattade.

Historien är en av många i Tim Harfords The next fifty things that made the modern economy. Som titeln antyder är den en fortsättning på den framgångsrika Fifty things that made the modern economy, från 2017, som även varit en serie korta presentationer för BBC.

Allt som medvetet folk fnyser åt

I den första boken Fifty things finns exempelvis bakgrundsberättelsen till de material som alltid dyker upp när sofistikerat folk vill fnysa åt framsteget: plast, papper, betong, glödlampor. Alla fantastiska framsteg för sin tid. Läsandet före glödlampans tid var ingen romantisk upplevelse, särskilt inte som ljusen då ofta tillverkades av djurfett och doftade därefter. Och lika mycket som tryckpressen är det pappret som genom att pressa priserna gör det tryckta ordet tillgängligt för allmänheten.

Ofta sker det sant revolutionerande inte när en innovation tas fram, utan när den kan produceras billigt och komma alla till del. Som den förtalade plasten, ett material som förbättrat och förbilligat så mycket i tillvaron. Den förbättrar hållbarhet och minskar svinn i våra livsmedelsbutiker, den förbilligar transporter, och det är många små fingrar som sluppit att skäras sönder när glasflaskor kunnat ersättas med plast och bearbetade pappförpackningar.

Harford är lika noga med att beskriva nackdelarna som innovationer fört med sig. Tv-middagen befriade kvinnor från betydande slitgöra i hushållen, men vi har blivit tjockare av snabbmaten och den ger fler engångsförpackningar. Gummi var ett fantastiskt material, särskilt när det användes till uppblåsbara däck på cykeln och bilen, men det utvanns länge via Kung Leopolds skräckvälde i Kongo av förslavade människor som fick sina och familjens kroppsdelar avhuggna om de inte levererade sin beordrade kvot för dagen. Fotografier av detta barbari lade förvisso, när de spreds i västvärlden, grunden för en av de första humanitära människorättskampanjerna.

En del innovationer har spridit mer elände än glädje, inte minst policyinnovationer, vilket Harford illustrerar med alkoholförbudet (prohibition), som tvärtemot förväntan om att skapa produktiva och glada människor fria från alkoholens ok, skapade en illegal marknad med kriminella som slogs om marknader, koncentration av starkare droger och ett genomkorrumperat rättsväsende. Samma mönster präglar hur senare förbud mot exempelvis narkotiska preparat fungerat.

Andra har förstås på en mängd olika sätt förbättrat tillvaron. IKEA:s billiga Billybokhylla och det ständiga arbetet för att kunna minimera tillverknings- och transportkostnader till exempel. Norman Borlaugs vete med korta strån som ökade produktiviteten och räddade hela befolkningar undan förväntad massvält. Eller Langstroths bikupa från 1800-talet med uttagbara ramar för honungsinsamling. Tidigare var biägarna tvungna att ha ihjäl bina för att kunna utvinna honungen.

Myter om porr

Längs vägen punkteras en del myter. Som att pornografin legat bakom introduktionen av masspridningen av nya tekniker. Det är helt enkelt inte sant för tryckpressen. Visst trycktes en del snusk, men det som framför allt spreds var ändå religiösa texter (så blev det åsiktsmässig polarisering och långa krig också). 

Fotografer sålde bilder på nakna kvinnor och kopulerande par, vilka stundtals betingade ett högre pris än att hyra en prostituerad, men det var heller ingen större marknad. Inte heller filmen slog igenom med pornografins hjälp, eftersom filmerna behövde storpublik på offentlig plats och det inte riktigt gör sig för den sortens filmer. Pornografin har fått sin stora roll först med videotekniken och uthyrningen av filmer, och även för utvecklandet av betalningsmodeller och filmvisningsteknik på internet. Dess generella roll för introducerandet av tryck- och bildteknik genom historien är dock storligen överdriven.

En annan myt är att julen blivit en alltmer sönderkommersialiserad högtid och att tomten introducerades av Coca-Cola. Tomten i den moderna versionen dök upp ungefär hundra år tidigare, och amerikanerna spenderade ungefär tre gånger så mycket kring jul på 1930-talet som de gör numera, som andel av ekonomin. Med samma mått är uppsvinget i julkommers inte heller anmärkningsvärt stort i kommersialismens högborg USA, utan större i exempelvis Portugal, Mexiko, Italien, Sydafrika och Storbritannien.

Inte heller är woke capitalism något nytt. Den moderna symaskinen, ännu en innovation som befriade kvinnor från timmar av själsdödande slit i hushållet, var en kombination av fyra större innovationer som efter ett infekterat patentkrig kunde introduceras av flera större aktörer. Isaac Merritt Singers företag hade dock en annan innovation, försäljningsmodellen. Kunderna hyrde maskinen och kunde på så sätt hantera den stora investeringen utan för stora risker. Eftersom kunderna var kvinnor i hemmen behövde Singer kommunicera direkt till dem med reklam fri från misogyna plumpheter (”Varför köpa en symaskin när du kan gifta dig med en?”) och som i stället framställde kvinnor som beslutsfattare som borde ha ambitionen att bli ekonomiskt oberoende. 

En ironi i sammanhanget är att Singer i sitt privatliv var en ökänd kvinnokarl, far till åtminstone 22 barn och som i flera år hade tre olika familjer. Singer sade skämtsamt beklagande om sin egen uppfinning att den skulle ersätta den sömnad som var ”det enda som håller kvinnor tysta”, men i företagets profilering var det han själv som fick hålla tyst, och tur var väl det.

Man får också upp ögonen för andra saker. Som hur många människor i världen som fortfarande saknar tillgång till synkorrigering: 2,5 miljarder människor. Enkla studier indikerar att dessa människor blir omkring 20 procent mer produktiva när de får glasögon som avhjälper deras synfel, alldeles bortsett från hur mycket livet i övrigt förbättras av att kunna se ordentligt. Allt handlar inte om nya innovationer, mycket kan åstadkommas genom att sprida de som finns.

En spännande spontan ordning

De många korta och roligt berättade historierna kring olika innovationer är en liten skatt för den som både vill lära och roas. Harford har ingen stor eller sammanhållade tes – som Matt Ridleys bok om att innovationer gynnas av frihet eller Deirdre McCloskeys medryckande berättelse om den stora transformationen som gjort oss alla rika. Tvärtom. Även om de samlats under tematiska avsnittsrubriker är berättelserna löst sammanfogade.

Samma människor som fnyser åt plast, papper och glödlampor ser det som barnsligt att vara nyfiken på världen

Harfords böcker är i stället lite som upplysningens första privata samlingar, förlagan till museer och utställningar. Han ställer fram udda saker som har det gemensamt att den som sammanställt dem fann dem intressanta. Och precis som sådana samlingar är dess främsta förtjänst att väcka ens nyfikenhet på tillvaron i stort och smått. De vilda kombinationerna, de spretande konsekvenserna och de udda karaktärerna speglar i sina löst sammanfogade delar den spontana ordningens sanna väsen i sina myllrande detaljer. De gör dessutom världen och vardagen spännande.

Ja, jag vet att samma människor som fnyser åt plast, papper och glödlampor ser det som barnsligt att vara nyfiken på världen och nya små sätt att förbättra den.

Men det är inte sällan barnslighet som drivit sådana upptäckter. John Boyd Dunlop, veterinär, tog fram det uppblåsbara däcket när han försökte fixa till sin sons trehjuling, sjökaptenen John Searson tog fram en tidig förlaga till gyroskopet med inspiration från barnens snurrleksak, och moderna små satelliter härrör från en universitetslektion där studenter vid Stanford University 1999 fick i uppgift att ta fram en satellit som inte var större än lådan för då populära Beanie Babies. Lekfullheten är en av mänsklighetens mest praktiska egenskaper.