Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Systembolagets domstols-
aktivism måste få ett slut

Vinklubbar som hjälper privatpersoner att få del av ett rikare utbud än monopolföretaget kan erbjuda har länge varit en nagel i ögat på Systembolaget. Med juridiska processer kan den stora aktören motarbeta de små utan att ha lagen på sin sida, skriver Mattias Svensson.

Smedjans krönikör Mattias Svensson.

Tidigare i somras var det dags igen. Systembolaget polisanmäler företaget Skål AB, som erbjuder hemleverans av Systembolagets varor. Företag som verkar på en normal marknad hade snarare behövt fundera över hur ens egen service ser ut om andra företag kan nischa sig på att leverera ens produkter bättre än man själv klarar av. Systembolaget är dock ett statligt monopol och följer därför en annan logik. Deras första reaktion om någon erbjuder bättre service är därför att hota dem med juridiska åtgärder.

Detta har tilltagit på senare år. I januari 2019 stämde Systembolaget företaget Winefinder, som då hade inlett ett samarbete med nätleverantören Mathem, så att kunder kunde beställa vin ihop med matinköpen. I vintras stämde Systembolaget appen Vivino, som finns i många länder och där kunder kan betygsätta viner, och även beställa dem.

Har inte Systembolaget rätt då, undrar vän av ordning. De har ju monopol på att sälja alkohol i Sverige. Så är det dessvärre. Men det är sedan EU-medlemskapet ett villkorat monopol. På EU:s inre marknad anses vi som konsumenter ha rätt till ett rikt och varierat utbud, och även om Systembolaget blivit bättre på den punkten sedan EU-medlemskapet är det fortfarande mycket som säljs i övriga Europa som inte kommer svenska monopolkunder till del.

Systembolaget är en stor och dominerande aktör, med en gigantisk kassa att ösa ur.

En viktig kvalificering för det svenska monopolet slogs fast av EG-domstolen 2007 i den så kallade Rosengrendomen. Domen ger svenskar rätt att för eget bruk importera alkoholhaltiga drycker, givet att man erlägger svenska skatter. Så småningom har denna importrätt givit upphov till ett antal vinklubbar som hjälper svenskar att importera vin, som ofta är i en högre prisklass än Systembolagets huvudsakliga utbud och från mindre vingårdar som en stor uppköpare har svårt att hantera.

Att importera dyra viner med svenska skatter och adderade transportkostnader är av lätt insedda skäl ingen stor marknad. Konsumtionen av importerad alkohol motsvarande 2018 0,2 liter ren alkohol per person, eller 1,2 procent av all konsumerad alkohol. Systembolaget sålde samma år motsvarande 5,79 liter ren alkohol per person och stod för 65,6 procent av försäljningen.

Importen av kvalitetsviner är dock en nagel i ögat på Systembolaget och de har med alltmer oblyga metoder försökt stoppa importen. Det är mot denna bakgrund man ska förstå stämningarna. Systembolaget är en stor och dominerande aktör, med en gigantisk kassa att ösa ur. De har råd att initiera och driva hur många juridiska processer som helst. De som stäms är däremot mindre företag på nischmarknader, ofta i en start- eller expansionsfas. Av försiktighetsskäl måste de därför ofta backa. Winefinder såg sig efter stämningen tvungna att avbryta samarbetet med Mathem, och Vivino drog tillbaka en del erbjudanden.

Systembolagets ambition går dock längre. I varenda konflikt hävdar de att det är olagligt av företagen att hjälpa svenskar att realisera sin rätt att importera alkohol. Detta resonemang underkändes av svenska domstolar redan efter en stämning 2013 mot Winefinder och City Gross. Med ständigt nya processer försöker de ändå störa ut den lagliga verksamheten.

Systembolagets opportunism kan illustreras av de båda frågorna om gårdsförsäljning och privatimport av alkohol.

I den förstnämnda frågan hävdar monopolet och dess anhängare att vi inte kan tillåta gårdsförsäljning av alkohol i någon form, eftersom det skulle kunna innebära en risk att EU finner det vara diskriminerande och därmed underkänner Systembolagets monopol. Man säger sig vilja vara extra försiktig för att inte riskera att stöta sig med EU:s regelverk.

Hyckleriet är monumentalt och det är bara i ett perspektiv som agerandet kan sägas vara konsekvent.

När det gäller privatimporten är inställningen från systembolagshåll den rakt motsatta. Privatimporten är som ovan nämnt ett av villkoren som EU slagit fast för att Sverige ska kunna ha ett försäljningsmonopol i enlighet med EU:s regler. Men då är plötsligt gällande regelverk inte lika viktigt, utan Systembolaget agerar med alla medel för att inskränka denna rätt och agerar självsvåldigt mot legala aktörer, vilket förstås ökar risken att EU agerar mot monopolet.

Hyckleriet är monumentalt och det är bara i ett perspektiv som agerandet kan sägas vara konsekvent. Systembolaget har till stora reklambyråkostnader under 2000-talet försökt sätta en bild gentemot allmänheten av att de har ett rikt utbud och är en kompetent leverantör. Både importerade viner från små aktörer och gårdsinköpta kvalitetsvaror undergräver denna bild, genom att öppna nya världar och perspektiv för en intresserad allmänhet. Därför motarbetas de av Systembolaget, med offentliga medel och via juridisk aktivism. Oavsett vad man tycker om Systembolagets monopol är det ovärdigt att ett statligt företag tillåts agera på detta sätt.

Läs också:
Systembolagssamhället
Staten handlar saker

Läs fler texter av Mattias Svensson