Utblick Essä
Högerpartiet som gjorde Irland socialt liberalt
För ett decennium sedan nämndes Irland som ett av de EU-länder som riskerade att bli statsbankrutt. Så är det inte längre. Genom ekonomisk liberalism, liberalkonservativ politik och med en öppenhet gentemot omvärlden har Irland blivit ett av Europas mest välmående länder, skriver Gustaf Reinfeldt.
Republiken på den gröna ön i västra Europa är en modern social och ekonomisk framgångssaga. Under 2010-talet – den politiska nationalismens årtionde — är Irland en unik framstegsberättelse. Genom ekonomisk liberalism, liberalkonservativ politik och med en öppenhet gentemot omvärlden har Irland blivit ett av Europas mest välmående länder med hög levnadsstandard för den enskilde.
I centrum för denna utveckling har två politiska partier stått — Fine Gael och Fiánna Fail. Bägge partierna huserar strax till höger om den politiska mitten. De har ben i både liberalism och konservatism, de är positivt inställda till EU och internationalism. Och de tror på marknadsekonomi och individens fri- och rättigheter.
Fine Gael är medlemmar i Moderaterna och Kristdemokraternas partigrupp i Europaparlamentet European People’s Party, EPP, och Fiánna Fail i Centerpartiet och Liberalernas grupp Renew Europe, RE. De två har turats om att inneha regeringsmakten sedan 1930-talet och sitter nu sedan valet i februari 2020 första gången någonsin i en koalitionsregering tillsammans. För en utomstående är det vid en första anblick svårt att se vad som skiljer Fine Gael och Fiánna Fail åt. Grunderna återfinns i landets moderna historia.
För en utomstående är det vid en första anblick svårt att se vad som skiljer Fine Gael och Fiánna Fail åt.
Fine Gael och Fiánna Fail är två partier som härstammar från olika politiska läger vad gäller synen på det anglo-irländska avtalet, vilket ingicks år 1921 mellan Storbritannien och representanter från Irland. Avtalet satte stopp för det irländska frihetskriget – som hade inletts på grund av att den regering som självständighetspartiet Sinn Féin formerade efter 1918 års val hade utropat en irländsk republik självständig från Storbritannien år 1919. Avtalet såg dock till att bilda den Irländska fristaten, vilken blev en besittning inom det brittiska imperiet med självstyre. Nordirland behöll däremot kronan kvar inom imperiet – vilket även det reglerades i det ingångna avtalet.
Detta avtal splittrade den irländska självständighetsrörelsen i en grupp som var för och en emot. Sidorna utkämpade därpå ett inbördeskrig som ”för-sidan” vann, men det ledde därjämte till partisplittringar från det dominerande Sinn Féin. I dag känner vi Sinn Féin som den politiska grenen av den paramilitära terrororganisationen Irish Republican Army, IRA, och som ett vänsterorienterat, nationalistparti med svenska Vänsterpartiet som systerparti. Vid dess grundande år 1905 var de dock snarare ett konservativt parti som huvudsakligen eftersökte irländsk självständighet.
***
Fine Gael bildades av ett antal grupper, politiska och militanta, på ”för-sidan” som år 1933 gick ihop för att bilda ett nytt parti. Fiánna Fail uppstod från en utbrytargrupp ur Sinn Féin som valde att starta ett nytt parti när det blev en konflikt om huruvida partiets politiska representanter skulle verka inom ramen för parlamentet eller avstå från att inta sina platser. Att medvetet avstå från att inta sina platser – ett sätt att arbetsvägra – är något Sinn Féin fortfarande gör, fast numera handlar det om partiavdelningen i Nordirland och deras platser i det brittiska nationella parlamentet House of Commons.
Alla länder har en historia och ett arv. Den speglas ofta samhället och politiken, men få länder förhåller sig lika mycket till sin historia som Irland. I stadsbilderna, i folksjälen och i de dagsaktuella politiska diskussionerna är relationen till Storbritannien och ”the Troubles” ständigt närvarande. Inte minst är det tydligt hur nära inpå dessa stridigheter återfinns hos irländarna med tanke på de aktuella oroligheterna på Irland och i Nordirland. Långfredagsavtalet – ”Good Friday Agreement” – från slutet av 1990-talet håller freden på Irland i en skör trå. Det faktum att brexit återigen reste en de facto gräns mellan den irländska ön och ön Storbritannien har inte förenklat saken.
Alla länder har en historia och ett arv, men få länder förhåller sig lika mycket till sin historia som Irland.
Med denna brokiga historia, osäkra fred och besvärliga politiska situation är det kanske svårt att förstå hur Irland kunnat utvecklas till den framgångssaga det faktiskt är. Men under det senaste decenniet har stora landvinningar gjorts. Exempelvis har det konservativa och katolska landet påbörjat en resa av sociala framsteg för kvinnor och HBTQ-personer. Och det var högerpartiet Fine Gael som gjorde Irland socialt liberalt.
Efter valet 2011 skrev Fine Gael och regeringspartnern, det socialdemokratiska partiet Labour, ihop ett regeringsprogram som bland annat innehöll ambitionen om att undersöka möjligheten för könsneutral äktenskapslagstiftning. Efter att förslaget utretts annonserade Taoiseach (premiärminister) Enda Kenny i december 2013 att en folkomröstning skulle hållas senast 2015. Med orden ”It’s about your right to say two small words made up of three simple letters, I do, so for you in your lives together, may they become your letters of freedom” gick Kenny och hans parti Fine Gael in i kampanjen inför folkomröstningen. Och år 2015 blev Irland världens första land att via folkomröstning besluta om att legalisera samkönade äktenskap.
Taoiseach Leo Varadkar själv har en central plats i berättelsen om det moderna Irland. Som öppet homosexuell man med make hade Varadkar varit omöjlig som regeringschef i det katolska landet för inte särskilt länge sedan. Varadkar sade vid Prideparaden i Dublin 2017 att detta ”reflected the enormous changes that had already occurred in our country”. Vid samma evenemang genomförde han sedan den viktiga symbolhandlingen att gå i landets Prideparad, då som den tredje regeringschefen i världen att ha gjort det.
I maj 2018 togs nästa steg för Irland. Den regering som Enda Kenny bildade efter valet 2016 följde upp Fine Gaels vallöfte om att se över det åttonde tillägget, från 1983, till Irlands konstitution om fosters lika rätt till liv – vilket i praktiken förbjöd aborter. Vallöftet drevs sedan igenom av Kennys efterträdare Leo Varadkar. När Varadkar tillträde under sommaren 2017 lovade han under sin första dag på det nya jobbet att en folkomröstning om abortfrågan skulle hållas under 2018. ”Ja-sidan” vann den konsultativa folkomröstningen och Varadkar kallade det för ”The day Ireland stepped out from under the last of our shadows and into the light”. Parlamentet valde därpå att upphäva det åttonde tillägget som hade förbjudit abort och rösta igenom en ny abortlagstiftning.
Under dessa år gjordes också stora ekonomiska framsteg. Irland har en lång historia av tillväxt, landet hade en stabil och stark ekonomisk tillväxt under hela perioden mellan början av 1970-talet och finanskrisen 2008 – med två undantagsår under 1980-talet. Detta kom till slut till ett abrupt slut efter 2008, Irland blev ett ekonomiskt krisland med en ekonomi som fullständigt kollapsade. Statsskulden gick från drygt 23 procent år 2007 till runt 120 procent 2012 och 2013.
Läs också:
Återhämtningen blev dock V-formad och Irland är det land med den mest imponerande ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa de senaste tio åren. Om man ska försöka slå fast ett startdatum går det att koppla utvecklingen till valet i februari 2011, när Fine Gael vinner valet och därefter den 9 mars 2011, när Enda Kenny blir Taoiseach. Fine Gael blev i valet 2011 för första gången på nästan 80 år parlamentets största parti, och när Enda Kenny till slut lämnade som Taoiseach 2017 var han den längst tjänstgörande Fine Gael-Taoiseach i landets historia. Med Kenny inleddes räddningsoperationen av landets ekonomi – efter finanskrisen och efter misskötseln av statsförvaltningen av föregångaren Brian Cowens regering.
Efter att Fine Gael-regeringen tillträdde, precis i slutskedet av eurokrisen som följde på finanskrisen, började den långa vandringen tillbaka till ekonomiskt stabil mark, vilket var helt nödvändigt då situationen i Irland var akut. Vid sidan av att statsskulden nästan femfaldigades på ett halvt decennium, ökade arbetslösheten med 10 procentenheter mellan 2006 till 2010, från 4 till 14 procent. Och ett budgetöverskott vändes till eurozonens historiskt värsta budgetunderskott – 32 procent av BNP år 2010.
***
För att få bukt med problemen initierade regeringen olika åtstramningspaket, för att minska de offentliga utgifterna och för att få stopp på den skenande statsskulden. Irland valde också, genom en folkomröstning 2012, att ratificera EU:s fördrag ”om stabilitet, samordning och styrning”, vilket binder Irland till att hålla budgeten i balans och de offentliga utgifterna i schack. Det belönades till slut av EU och Internationella Valutafonden med diverse lån som den irländska staten var i stort behov av. Reformerna, och lånen, gav väntad effekt. Sedan 2014 har den irländska ekonomin tagit fart igen. Statsskulden har i dag halverats från toppnoteringarna 2012 och 2013. Arbetslösheten pressades ner till runt 5 procent innan coronakrisen (under 2021 är arbetslöshetsnivån återigen stabil på 5,8 procent) och med en genomsnittstillväxt på 11,9 procent mellan 2014 och 2019.
Irlands BNP per capita, som länge varit hög, blir även den bara bättre och bättre. År 2014 hade länderna Irland, Nederländerna och Österrike ungefär samma BNP per capita-nivå, år 2019 är Irlands nivå cirka 150 procent av Nederländerna och Österrikes.
Under Enda Kennys Fine Gael-regering reste sig den keltiska tigern återigen, genom marknadsliberal ekonomisk politik, hushållning med de offentliga finanserna, teknikutveckling och stora sociala framsteg. Utvecklingen fortsatte sedan under Kennys efterträdares regering, med Taoiseach Leo Varadkar i ledningen. Valet för ett år sedan satte slut på denna decennielånga Fine Gael-ledda regeringstid. De är dock kvar i regeringsställning i koalition med Fiánna Fail och med en överenskommelse om att skifta Taoiseach tillbaka till Varadkar mitt i mandatperioden, i och med att partierna blev någorlunda jämnstora i valet 2020.
För ett decennium sedan nämndes Irland som ett av de EU-länder som riskerade att bli statsbankrutt
För ett decennium sedan nämndes Irland som ett av de EU-länder som riskerade att bli statsbankrutt. I dag är landet ett av Europas viktigaste högsäten för finans- och techbolag och huvudstaden Dublin har blivit en plats dit världens talanger söker sig. Med landets låga bolagsskatt och, enligt rankingarna, höga nivå av ekonomisk frihet är det rimligt att anta att utvecklingen kommer att fortsätta. Med Storbritanniens utträde ur EU, och därmed Londons frånfälle som EU:s finanscentrum, är det inte otänkbart att Dublin och Irland blir den naturliga efterträdaren – med fördelarna av den redan existerande finansiella infrastrukturen, att Dublin redan är säte för många amerikanska företags europeiska huvudkontor och, naturligtvis, engelskan som officiellt språk.
Det senaste decenniet har varit en framgångssaga för landet, men den lär inte vara avslutad ännu. Vid slutet av regnbågen finner vi Irland.