Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ideologiska värden framför ytliga etiketter

Moderaternas ideologiska resa har gjorts genom olika liberala och konservativa värden, som ofta kombineras men ibland också hamnar i konflikt med varandra. Dagens borgerlighet har mycket att lära av partiets förhållningssätt till den liberala och konservativa idétraditionen.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (höger) talar med sina företträdare Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och Ulf Adelsohn på Moderaternas arbetsstämma i Örebro.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Borgerlighetens splittring, januariavtalet och de borgerliga partiernas kafferaster med Sverigedemokraterna har de senaste åren varit vanliga teman i den politiska debatten. Den förmenta splittringen mellan och inom olika partier påstås av vissa kunna härledas till en inneboende konflikt mellan liberalism och konservatism.

Det är i sig inte så konstigt. I sociala medier är det enkelt att hitta dessa konfliktlinjer mellan företrädare för liberala och konservativa partier där komplexa idétraditioner ofta reduceras till ytliga etiketter. Denna motsättning, som ett tag ansågs genomsyra hela det politiska landskapet, är dock till stora delar en uppblåst halmgubbe.

Den som läser Moderaternas idéprogram får följa med på en fascinerande ideologisk resa.

Ett sätt att få en djupare förståelse för liberalismens och konservatismens förhållande till varandra i Sverige är att studera Moderaternas idéhistoriska utveckling. Det är det enda svenska parti som gör anspråk på att kombinera den liberala och konservativa ideologin. Den som läser partiets idéprogram genom historien får följa med på en fascinerande ideologisk resa i vilken de två idétraditionerna kombineras. Den resan gjordes, och görs fortfarande, genom att olika liberala och konservativa värden kombineras, men också ibland hamnar i konflikt med varandra.

Vad är liberala och konservativa värden? En statsvetenskaplig metod för att studera breda idétraditioner är att utföra litteraturstudier av en traditions olika tänkare för att sedan konstruera så kallade idealtyper, typiska ideal som kan sägas karaktärisera en ideologi.

Ideal som kan sägas representera den liberala idétraditionen är idén om individens rättigheter, marknadsekonomi, rättsstat och en begränsad statsmakt. Ideal som å andra sidan kan sägas representera den konservativa ideologin är försiktighetsprincipen och eviga värden som går att finna i gemensamma normkällor som familjen, religionen och nationen. Redan vid konstruerandet av idealtyper för liberalismen och konservatismen går det att finna tydligt överlappande drag mellan de båda ideologierna. Exempelvis är en princip utöver de ovanstående, som återfinns i både den konservativa och liberala idealtypen värnandet av äganderätten.

Moderaternas konservativa grund

Högerpartiets partiledare Jarl Hjalrmarson under utrikespolitisk debatt i riksdagen 1950.

Vad som skulle komma att bli Moderata samlingspartiet, Allmänna valmansförbundet, bildades 1904 som en lös sammansättning av riksdagsmän. Efter en tid växte dock en mer strukturerad partiorganisation fram. Under första halvan av 1900-talet kan Allmänna valmansförbundet beskrivas som en utpräglat konservativt rörelse där värden som värnandet av gemensamma normkällor och försiktighetsprincipen gavs stort utrymme. I partiprogrammet från 1934 tar sig detta exempelvis uttryck redan i andra meningen.

”Svenska högern känner sitt ansvar för det Sverige, som vi ärvt av fädren och en gång skola lämna i arv till kommande släktled. Den sätter fosterlandet främst, dess trygghet och oberoende över alla andra politiska omsorger.”

Det är tydligt att konservativa värden under tidsperioden var partiets ideologiska grund.

Vid läsningen av Högerpartiets principprogram från 1956 kan ytterligare exempel på detta ses. Här för partiet mer utförliga resonemang och beskriver sig värna en kontrollerad men även framtidsinriktad samhällsutveckling. Även kristendomens vikt som gemensam normkälla för Sveriges invånare betonas. Det är tydligt att dessa konservativa värden under tidsperioden var partiets ideologiska grund. Sakpolitiken kopplas gång på gång tillbaka till vikten av att bevara och föra vidare den svenska kulturen.

Kanske än viktigare var de konservativa principerna ett sätt att förhindra en socialdemokrati som man vid den här tidpunkten ansåg vara högst radikal. I programmen framträder även liberala värden som värnandet av äganderätt och en fri ekonomi, men de ges inte alls samma utrymme som de konservativa idealen.

De konservativa värden som partiet anammade var dock inte var huggna i sten. Man rörde sig snarare mellan flera olika punkter i den breda konservativa idétraditionen. I sin avhandling Folkhemskapitalismen beskriver statsvetaren Stig-Björn Ljunggren hur Moderaterna rört sig mellan socialkonservatism, kulturkonservatism och liberalkonservatism.

Socialkonservatismen definierar Ljunggren som en politisk konservatism där staten har en stor roll i utvecklingen av ett samhälle med fokus på bevarande av viktiga kulturella uttryck och att förhindra omvälvande samhällsförändring. I den ingår också värnandet av social trygghet och att välfärdsstaten bejakas. Kulturkonservatismen å andra sidan riktar sitt fokus på bevarandet av eviga värden där värnandet av gemensamma normkällor som nationell tillhörighet och den kristna tron står i centrum. Avslutningsvis beskriver Ljunggren liberalkonservatismen som en ideologi som kan personifieras av tänkare som Friedrich Hayek och Alexis de Tocqueville. Det innebär fria marknader och individuell frihet liksom en organisk samhällsutveckling med en begränsad roll för staten.

Frihetsidealets intåg

Gösta Bohman (i mitten) tog farväl som partiledare 1981. Bild: Lennart Nygren/Scanpix

Om vi spolar fram bandet till 1970-talet kan vi se att Moderaternas förhållningssätt till konservativa värden förändras. I och med valet av Gösta Bohman som partiledare kom liberala värden, som vikten av en fri ekonomi och en begränsad stat, att få en mycket större betydelse. Det var dock en annan liberal idé som kom att förändra partiets ideologiska hållning i grunden – tanken om individuell frihet och människans okränkbara rättigheter.

Dessa idéer hade förvisso tagit sig uttryck i tidigare program. Idén om äganderätt ges exempelvis visst utrymme i 1934 års partiprogram. I uttrycket ägardemokratin, kanske förknippad starkast med Jarl Hjalmarsson, knöts även individuellt självbestämmande till ägandet av av ett eget hus och en god ekonomisk säkerhet. På 1970-talet tog partiet dock ett stort kliv mot ett mer utpräglat liberalt frihetsbegrepp förknippat med tänkare som John Locke och Robert Nozicks idéer.

Man undrar om författarna till programmet haft Isaiah Berlins bok uppslagen på skrivbordet.

I partiets idéprogram från 1978 är frihetsidealets intåg tydligt. Redan i första meningen slår partiet fast att dess huvudsakliga syfte är att bygga ett samhälle där människor kan leva i frihet och trygghet. Formuleringarna om individens frihet från yttre tvång och förtryck är så pass lika Isaiah Berlins definition av det negativa frihetsidealet från essän ”Två frihetsbegrepp” att man undrar om författarna till programmet haft den rysk-brittiska filosofens bok uppslagen på skrivbordet.

Frihetsidealet blev direkt centralt i Moderaternas ideologiska argumentation. Tanken om människans rätt att leva sitt liv efter eget tycke blev partiets nya normativa grund, och stora delar av den sakpolitiska argumentationen kopplades till friheten. Argumentationen för andra liberala värden som fria marknader och begränsad stat leder också tillbaka till frihetsidealet. Exempelvis kan detta ses i nedanstående citat från 1978 års partiprogram.

“Det finns ett intimt samband mellan samhällets politiska och ekonomiska liv. Där ekonomisk frihet avskaffats har den politiska friheten inte kunnat överleva. Om staten, eller någon annan maktgrupp i samarbete med denna, övertar det ekonomiska livet i samhället, rycks grunden undan för den mångfald som är frihetens värn.”

Liberala och konservativa värden intog vi den här tidpunkten ett symbiotiskt förhållande.

Det är även intressant att se hur de konservativa värden som i tidigare idéprogram var så centrala påverkades av frihetsidealets intåg. Till skillnad från hur statsvetare som Jan Hylén har argumenterat, konkurrerade de liberala värdena inte ut de konservativa. Frihetstanken ersatte förvisso de konservativa värdena som partiets moraliska grund, men de konservativa idéerna var fortfarande högst närvarande. Likt de övriga liberala idéerna sågs nu konservativa värden som försiktighetsprincipen och värnandet av gemensamma normkällor som en strategi för att uppnå frihet för den enskilde.

Likt partiets förhållningssätt på 1900-talets början sågs även här försiktighetsprincipen som ett sätt att motverka en socialdemokrati som i och med valet av Olof Palme återigen blivit allt mer radikal. Den konservativa idén sågs helt enkelt som både en strategi för att uppnå liberala ideal samtidigt som en strategi för att motverka socialdemokratins radikalism.

“Endast genom en stegvis förändring byggd på erfarenhet, på respekt för samhällslivets mångfald och på insikt om människornas mångskiftande egenskaper kan ett fritt samhälle vidareutvecklas”

Liberala och konservativa värden intog vi den här tidsperioden ett symbiotiskt förhållande. Detta blir ännu tydligare i idéprogrammet Allsidighetens Samhälle från 1993 som den moderata chefsideologen Hans Zetterberg författade. I programmet beskriver Zetterberg samhällets komplexitet och hur olika samhällssfärer, som drivs av sina egna interna värden och förhållningssätt, kan och behöver samexistera. I programmet beskrivs exempelvis det konservativa idealet om en stabil och långsam samhällsutveckling vara eftersträvansvärt i ett samhälles politiska och kulturella sfär samtidigt som den ständiga omvandlingen beskrivs som centralt inom den ekonomiska sfären.

Det konservativa Nya Moderaterna

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) under Almedalsveckan 2013. Bild: Ragnar Jensen

I och med Nya Moderaterna kom förhållningssättet till de liberala idéerna att förändras. Till skillnad från den gängse uppfattningen kan Nya Moderaterna beskrivas som ett konservativt projekt. Partiet övergav i och för sig stora delar av argumentationen för gemensamma normkällor som nationell samhörighet och den kristna tron men gav i stället stort utrymme åt en annan central konservativ idé – skepsisen mot utopiska principer.

Filosofen Michael Oakeshott är en av de konservativa tänkare som i tydligast ordalag beskrivit denna utgångspunkt. Den brittiska tänkaren beskrev faran med politiker som enbart ser verkligheten utifrån utopiska principer och söker omstöpa samhället efter dessa. Om detta gjordes skulle den uråldriga kunskap som finns lagrad i gamla traditioner och levnadssätt, som människan behöver för att överleva, utraderas.

Den ideologiska grunden var nu helt annorlunda.

Även om Nya Moderaterna inte var lika skeptiska mot principer som Oakeshott var partiet tydligt med att man nu tog avstånd från stora värden som frihet och rättighetstankar. Nu sökte man vara ett statsbärande parti som skulle göra det som fungerade och ta vara på det allmänna intresset.

I och med detta blev inte längre frihetsidealet Moderaternas normativa grund. Partiet antog under de senare delarna av 2000-talet en mindre ideologisk ansatts till politik. Det ska sägas att reformerna, åtminstone under Alliansens första mandatperiod, fortsatt var mycket liberala. Men den ideologiska grunden för till exempel jobbskatteavdrag och privatiseringar av statliga monopol var nu helt annorlunda.

Ökenvandringen

Efter Reinfeldts avgång är det svårt att beskriva Moderaternas ideologiska utveckling. Perioden skulle nästan kunna beskrivas som en idémässig ökenvandring. Diagnostiseringen av den brist på idéer partiet lidit av de senaste sex åren kan riktas mot det avstånd partiet, i och med Nya Moderaterna som projekt, tog från abstrakta värden.

Värden och principer är inte något som enbart existerar isolerat i idéprogram. De pekar ut inriktningen för politikens innehåll och vilket samhälle man strävar efter. Utan värden som styr inriktningen på politiken riskerar partier lätt att gå vilse i den snårskog som utgörs av utredningar, remisser och röstfiske. Det är Nya Moderaterna ett typexempel på.

Frihet som viktigt värde betonas återigen.

Partiet befinner sig till viss del fortfarande i den idétorra öknen, men det finns tecken på att man är på väg att hitta ut. Moderaterna har till viss del återigen börjat basera sin politiska argumentation på en moralisk grund. Frihet som viktigt värde betonas återigen, Ulf Kristersson har exempelvis i debatter påpekat det moraliskt förkastliga med skyhöga marginalskatter till skillnad från tidigare där argumenten i skattepolitiken centrerades runt arbetslinjen och dynamiska effekter. Trygghet som värde har även blivit mer och mer framträdande inom partiets politik, främst på rättsområdet.

De som i dag befinner sig i skyttegravskriget mellan liberaler och konservativa på Twitter kan lära sig av mycket Moderaternas idéhistoriska utveckling. En av de viktigaste lärdomarna är att inte göra misstaget att utgå från en smal definition av konservatismen som är huggen i sten.

Likt liberalismen är konservatismen en bred idétradition med många olika utgångspunkter. Som liberal är det därmed naturligt att ha olika förhållningssätt till olika konservativa uttryck. En socialkonservatism som söker använda staten för att styra kulturen i en önskvärd riktning bör kanske betraktas med skepsis, medan en mer anglosaxisk konservatism som värnar spontant framvuxna ordningar och en begränsad statsmakt kan välkomnas helt.

Genom Moderaternas ideologiska utveckling har liberalismen och konservatismen inte varit två separata entiteter som partiet rört sig emellan. Partiet har i stället genomsyrats av olika liberala och konservativa värden som ibland har konkurrerat, men ofta samverkat.

Det är just den insikten dagens partipolitiska borgerlighet behöver komma till för att läka. Liberalismen och konservatismen är två ideologier vars värden och principer oftast går att kombinera. En cocktail, med en blandning av liberalism som bidrar med individuell frihet och marknadsekonomi och en konservatism som med försiktighetsprincipen bidrar till en långsam men säker vandring mot de liberala principerna där viktiga gemensamma normkällor inte går miste på vägen, kan smaka alldeles utmärkt för både liberaler och konservativa.