LAS-utredningen är ett nederlag för C och L
När direktivet för LAS-utredningen presenterades var det skarpt läge för Centerns och Liberalernas löften i anslutning till Januariöverenskommelsen. Tyvärr verkar stödpartierna inte ha slagit mynt av sin förhandlingsposition. De liberala förhoppningarna ser inte ut att infrias, skriver Siri Steijer.
I Januariöverenskommelsen lovade statsminister Stefan Löfven att reformera anställningsskyddet (LAS), mot att C och L lät honom sitta kvar i Rosenbad. Det framstod som att Socialdemokraterna sålde sin själ för makten – det handlade om reformer som inte ens högerregeringar vågat sig på att genomföra.
Nu har direktivet till LAS-utredningen kommit, och det är dessvärre inte någon omvälvande läsning. Uppdraget är både för smalt och för trubbigt, och innehåller dessutom flera delar som kan göra regelverket ännu sämre. Facken har spelat ett avancerat skådespel de senaste dagarna och låtit nedslagna, när de i själva verket har all anledning att känna sig belåtna.
Utredningen ska se över hur undantagen i turordningsreglerna ska kunna utvidgas. Dessa regler avgör i vilken ordning anställda ska sägas upp när en arbetsgivare måste skära ner i sin verksamhet. Det är visserligen ett steg åt rätt håll, men det är oklart hur långtgående det är och vilka arbetsgivare det gäller. Enligt LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldssons tolkning handlar det endast om att de minsta företagen ska få undanta ytterligare en person från turordningen.
En så modest ambition är långtifrån tillräcklig. LAS måste förändras i grunden – och med den starka förhandlingsposition som framför allt Centerpartiet besitter hade det varit möjligt. I stället ser Socialdemokraternas eftergifter ut att bli minimala.
Fokus i utredningen borde vara att förenkla uppsägningar av personliga skäl. I dag är det nästintill omöjligt att få personer som inte fungerar i verksamheten att lämna. Den anställde måste begå allvarliga fel för att saklig grund för uppsägning ska kunna bevisas. I annat fall kan uppsägningen ogiltigförklaras enligt LAS, och behöva avgöras i domstol.
Ofta blir det då en extremt dyr affär för arbetsgivaren som måste betala lön tills tvisten har klarats upp, och sedan kan dömas att betala skadestånd om saklig grund inte går att bevisa. I direktivet står det visserligen att utredningen ska se över hur kostnaderna för arbetsgivare vid uppsägningar ska kunna bli lägre, särskilt när det handlar om personliga skäl. Det är bra, med det räcker inte. Centerpartiet och Liberalerna borde ha åstadkommit betydligt mer i förhandlingarna.
Dessa reformer hade en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister drivit igenom under mandatperiodens första månader.
Dessa två reformer hade en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister drivit igenom under mandatperiodens första månader – utan de delar av direktivet som riskerar att försämra regelverket, och kosta miljardbelopp om de genomförs. Bland annat ska utredningen se över hur arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling och de anställdas omställningsförmåga kan ökas, vilket kan bli extremt dyrt. Den ska också se över en bättre balans i anställningsskyddet för personal med olika anställningsvillkor. Det är inte uppenbart vad som åsyftas här, men problembeskrivningen liknar den som låg till grund för i Miljöpartiets tidigare partisekreterare, Anders Wallners, utredning ”Hållbart arbetsliv över tid” vars slutbetänkande presenterades nyligen.
Enligt denna bör det bli dyrare att anställa på tidsbegränsade kontrakt, och arbetsgivare ska hindras från att lägga om arbetstiden för anställda – det facket kallar ”hyvling”. Det skulle göra det ännu svårare för lågutbildade personer att komma in på arbetsmarknaden eftersom risken och därmed kostnaden för att anställa ökar.
LAS-utredningen var ett flaggskepp för Centerpartiet och Liberalerna i Januariöverenskommelsen. Om inte utredningen på eget initiativ chockar världen med oanade förslag ser denna historia ut att utmynna i besvikelse. Stödpartierna verkar tyvärr inte utöva tillräckliga påtryckningar för att Socialdemokraterna ska behöva betala sin del av priset för överenskommelsen. Risken har hela tiden varit att Centerpartiet och Liberalerna ska dribblas bort av Socialdemokraternas skickliga förhandlare. När det kom till kritan ser farhågorna ut att besannas.